Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Kategori: Förhållanden (sida 2 av 24)

Är det verkligen så positivt?

För två veckor sedan satt jag på en buss och blev väldigt åksjuk. Jag som aldrig varit åksjuk. Några dagar senare kollade jag min Natural Cycles app och mycket riktigt så var min mens sen. Första dagen i London, på min födelsedag, så konstaterade vi att vi behövde göra ett test. Jag sa att jag ville vänta tills kvällen. Jag ville fira min födelsedag utan att tänka mer än jag redan gjorde. På vägen hem från middagen köpte vi två test. De var mycket riktigt positiva. Det var en blandning mellan en chock, glädje att vi kunde bli gravida och oro. Varken Icey eller jag var inställda på att det skulle gå på första försöket. Nu har vi vetat i en vecka. Min mage är redan väldigt uppsvullen. Och vi funderar mycket kring vad vi ska göra, behålla eller inte. Det finns så mycket att ta med i beräkningen och jag är seriöst förvirrad och osäker. Det är vad vi vill, timingen kommer aldrig vara bra men det finns också en massa men. Så nu tar vi våra väskor rymmer till isländska vildmarken. Bara kopplar bort och försöker hitta ett val som känns rätt. Så nu vet ni varför det varit lite tyst här. Det är ett känslomässigt kaos just nu.

SaveSave

En begravning och en massa logistik

Igår natt dog Iceys morfar. Helt odramatiskt och väntat. Han har varit dålig ett tag och fick sedan för någon dag sedan lunginflammation och ville inte ha behandling. Han kände nog att han levt sitt liv.

Icey valde att inte åka hem då han inte ville att hans sista minne av hans morfar skulle vara från en sjukhussäng. Förståeligt kanske och nu generaliserar jag men jag tror det är ännu vanligare att män än kvinnor resonerar så. Det som efterföljer är att jag blir, inte helt otippat, väldigt självisk. Jag var inställd på at begravningen skulle vara när det är tänkt att vi ska vara i Sverige men var inte riktigt att det skulle vara så snart. När jag får veta att det trolig är på torsdag eller fredag nästa vecka så blir jag ledsen. För jag hade sett framemot att få åka hem med Icey, i mångt och mycket för att jag inte riktigt orkar träffa mina föräldrar på egen hand. Dels det och att jag inte är speciellt förtjust i att få överraskningar som jag inte har något annat val än att finna mig i. Och jo då, jag är helt med på att döden är svår att planera och allt det där. Förstår också att det är en sorg. Man jag fick ändå känslan av att vara bortprioriterad och att inte komma först. Till skillnad från min fina vän Happy har jag noll tolerans för det. Ska jag vara i ett förhållande där jag ibland måste kompromissa så är det minsta min partner kan göra att alltid sätta mig först, eller åtminstone ge mig den känslan. Nu har ni väl förstått att Icey är världens snällaste? Så vi pratade om det och kom fram till att vi skulle lösa det ihop. Att han inte skulle ta en massa beslut utan mig. Sådan hjälper, att bli inkluderad. Och att filosofera om extrema scenarion som vem skulle man rädda om ett hus brann och man bara hann rädda en person.

Nu har gårdagens irritation lagt sig. Min betydligt mer rationella halva har kommit med nya reseförslag och jag är lugn igen. Jag har valt nya dagar och tider för resor och behöver inte ändra på några Sverige planner. Ja, ett förhållande med mig är både krävande och dramatiskt men mina fantastiska sidor väger upp. Det svär jag på.

Natural Cycles: en uppdatering

Första månaden med NC

Juli månad med fem månader med NC.

 

Jag började använda Natural Cycles i slutet februari. I början tyckte jag det var lite meckigt men i efterhand så var jag bara ovan. Nu har jag gjort det ett par månader och jag tycker att för det mesta så funkar det riktigt bra.
Oftast vaknar jag av mig själv mellan kl 6-7 men har ändå för att ge mig själv lite marginal satt min temp tid (den tiden då jag tar tempen) till klockan 7 så jag mäter någon gång mellan 6-9. Det funkar bra för mig. Jag mäter alltid även när jag sovit för mycket/lite eller är sjuk men fyller då i att det är en avvikande temperatur. Någon gång har jag också vaknat mitt i natten vid 3 och tagit tempen men så har jag kollat tiden på mobilen, somnat om och tagit tempen igen när jag vaknat på riktigt. Eftersom jag sällan går upp kl 6 så mäter jag och somnar om. Hittills har jag aldrig fyllt i tempen i samband med att jag tagit den. Termometern från Natural Cycles sparar som tur är värdet och jag lägger till det senare på dagen. Jag fyller också i händelser som sex och jag har även börjat fylla i migrän eftersom jag misstänker att jag har fått hormonellmigrän då det nästan alltid inträffar vid samma tidpunkt på månaden. Trots att jag inte alltid sover så bra så är mina värden relativt regelbunda. Någon enstaka gång har jag också vaknat, gått på toa och sedan mätt och det är i stort sett samma temperatur som vanligt. Hade det avvikt mycket så hade jag markerat det som avvikande. Det har varit som jobbigast när jag rest. Dels att komma ihåg att ta med termometern, lägga upp den på nattygsbordet, packa ner den, lägga upp den. Den har glömts ibland och ibland har den legat kvar i väskan på morgonen. Allt som egentligen spökar till rutiner (även oregelbundna rutiner) ställer till det även om jag blivit bättre. Jag äter även Levaxin och Liotyronin och om jag slarvar med det i mer än tre dagar så påverkar det min temperatur.

Det tog nästan tre månaderna innan mina månader blev lite mindre röda. Först i juli nådde jag en månad med 40% gröna dagar. Då Mr Icey och jag bara har sett 3-4 dagar per månad har det inte varit så värst jobbigt eller omständigt. Nu har vi lite mer än två veckor som är röda. Det är cirka 7 dagar före och efter ägglossning. Denna månad ska jag också göra mitt första ägglossningstest för att fylla i i appen som därmed får ännu bättre koll och jag kan få fler gröna dagar. Ägglossningstest känns för övrigt väldigt vuxet.

Natural Cycles erbjuder två olika inställningar, en för att undvika graviditet och en för att planera en graviditet. Vi har fortfarande undvika gravidet inställt. Vi är inte riktigt där där vi försöker få barn men ibland är vi medvetet mindre försiktiga och har man sex lite för ofta på röda dagar så säger appen snällt ifrån och frågar om man vill byta till inställning. Vid den andra inställningen har man gröna, orangea och röda dagar så man verkligen kan se när det är som störst chans att bli gravid.

Nu när Natural Cycles är en naturlig del av mitt liv så rekommenderar jag den varmt. Ge det fyra månader bara så man kommer in i mäta rutinen. Ge int upp efter en vecka eller ens månad. Det är omständigt i början så som alla förändringar men det blir smidigt. Lovar!

Helgen som gick och min älskare

Om man någonsin kan känna att bubblan, nyförälskelsens bubbla vill säga, spricker så gjorde jag det den här helgen. Från att ha sett varandra en helg varje månad till att nu ha bott med varandra i nästan två månader gör ju att förhållandet utvecklas. Vardagen, kärlekens största bov, gav mig en rejäl slapp på kinden i veckan. Helt plötsligt såg inget ut som det gjort. Ni har jag valt en man som är stabiliteten själv. Han är mitt ankare när hela havet stormar. Men han är också väldigt ovan med relationer. Han är tillräckligt smart för att inse att relationer är livets tuffaste skola och jobb. Jag som vill ha konstant uppvaktning slutade se det fina i de små gesterna, glömde bort vad jag tycker om med Icey och tyckte nog i allmänhet att jag diggar singelliv mer än parliv. Tråkigt, klaustrofobiskt och alldeles för ansvarsfullt kände jag att parlivet var. Och det sa jag. Det måste ju ha gjort ont men vi tog en helg och listade ut varför jag inte tyckte det var kul längre. Det är för det mesta bara småsaker och jag är verkligen inte oskyldig i detta. Tror också att mailkontakten med mitt ex snurrade till det lite i huvudet. Tog bort fokus. Och jag har börjat pilla alldeles för mycket med min mobil igen. Den älskade men hatade älskare som min mobil faktiskt är.

Så vi tog en helg. Funderade på vad som är bra. Vad som är mindre bra. Mycket hänger nog ihop med att jag känner mig lite instängd och mer som en duva än en flamingo. Och jag är en flamingo. Jag är ensam en del men får inte utrymme för att vara jag. Den där galna, spontanta, roliga tjejen som jag älskar och Icey blev kär är lite bortglömd här. Jag gillar inte det. Jag gillar inte känsla av att av Mr Icey tar mig för givet, att han inte uppskattar mig och att passionen är som bortblåst. Mr Icey tar inte mig för givet. Inte ett dugg faktiskt men det kändes så. Vårt förhållande var plötsligt lite för likt mitt förra och det är (nästan) allt jag inte vill ha. Gällande passionen och attraktionen så läste jag någon gång att ibland måste man låtsas för att hitta tillbaks. Det testade jag och det funkar. I övrigt gjorde vi vårt bästa för att bara vara. Åt frukost i sängen vilket egentligt är himla mysigt men också irriterande för det blir smulor överallt, tog det väldigt lungt, promenerade, var nära, pratade, pratade, åt toksena luncher. Mycket ögonkontakt. Det fungerade. Vi är tillbaks. Jag vet varför jag älskar Mr Icey. Nu längtar jag till Happy kommer och hälsar på så att flamingon kan få luftas lite också. Alltså, jag dansade lite på IKEA när vi var där i fredags så flamingon är inte helt död.

Pusselbitarna utan svar

De senaste månaderna har tankar kring familj, barn och framtid kretsat väldigt mycket i mitt huvud. Det är på inget sätt så att den berömda klockan börjat ticka utan mer att jag försöker lista ut hur man löser livet på bästa sätt. Med cirka 50% av äktenskap som slutar i skilsmässa känns ju inte äktenskapet som nyckel till framgång. Uppbrottet från mitt ex fick mig att fundera mycket på mina principer, sedan kom Mr Icey och tankarna väcktes åter till liv och fakta blev ett faktum – mitt livsplan går inte rent praktiskt ihop. För jag har (hade) alltid sett framför mig att jag träffar någon, vi är tillsammans i sisådär sju år (alla vet vi att det är en kritisk punkt) sedan gifter vi oss och skaffar barn. Det verkade så lätt. Det var så svårt.

Nu fyller jag om några månader 35 år. Båda mina bloggkollegor och min bästa kompis K är frånskilda. Alla under 40. Ska Mr Icey och jag vara tillsammans i sju år innan vi gifter oss så är jag 42. Tänk om vi inte klarar oss hela vägen till sju år? Tänk om han inte är the one. Tänk om han träffar någon annan? Chanserna för att bli gravid ökar ju inte ju äldre man blir. Vad händer om det inte går? Funderingarna är så många och jag som trodde att jag med mitt ex hade ett nästan klart pussel sitter nu med ett nytt pussel. Det ligger bara en massa pusselbitar på golvet men det finns ingen bild på hur det ska vara. För en sak är säker, min svarsbild håller inte.

Mr Icey och jag har pratat mycket om mina funderingar. Han var ju säker på mig väldigt tidigt. Han visste tidigt att jag var den han ville vara med, ha en framtid och familj med. Jag har börjat inse att jag är så ärrad från mitt tidigare uppbrott att jag inte är säker på något. Det känns bra. Det känns tryggt. Jag är lycklig. Mr Icey är världens mest omtänksamma man. Han är snäll, stabil, ärlig, loyal, kul att vara med och jag älskar honom. Det måste räcka långt. Det är inte fjärilar i magen utan det är mer än känsla av att komma hem. Skulle han fria idag skulle jag säga ja. Jag kommer aldrig vara helt säker, inte på någon. Skulle jag bli gravid så skulle vi behålla barnet. Det kanske inte är rätt. Att bli gravid efter 8 månader men vem säger att det är fel? Mr Icey och jag kanske inte lyckas med konsten att hålla ihop flera decennier men han kommer alltid vara en bra pappa. Och han kommer alltid vara en bra människa att ha ett barn med. Det vet jag. Och det finns så många andra konstellationer och par med andra historier som ändå lyckas vara lycklig och uppfostra fina barn.

Så långt har jag kommit. Jag har sänkt min ribba, min krav. Drömmen är såklart att ha ett bröllop med en man, samma man som senare är pappa till mina barn och samma man som finns vid min sida resten av livet. Vi får väl se hur det går. Går det inte, ja då går det inte. Happy skrev om det, idag får man vara glad över de lyckliga stunderna man får istället för att gråta över åren man inte fick. Och när det kommer till barn så vill jag såklart ha barn och då hellre vad som kanske kan ses som lite för tidigt med Mr Icey än att vara 45 och singel och behöva skaffa barn själv. Ibland måste man tillämpa lite carpe diem även på livets stora resor. För vem vet om chansen kommer igen.

Förhållandekurs

Detta med att få ett långt, nyttigt, härligt, lyckligt och bra förhållande är något som ligger mig varmt om hjärtat och något som fascinerar mig. Hur får man det att funka? Kan man få det att funka så som tidigare generationer? Vad gör par som håller ihop länge? Jag slukar podar, artiklar och nu precis i antog jag en utmaning i att bli bättre på att se, kommunicera och relatera till min partner. Nu tycker jag Icey och jag gör det bra. Vi pratar mycket och lägger stort fokus vid att kommunicera. Jag vill ändå få med mig lite fler lärdomar. Och jag vill gärna ha så mycket kunskap som möjligt innan man står där i det mörkaste av hålen och inte ser en framtid tillsammans. Därför skrev jag upp mig en femdagars gratis kurs via Bea Dominic. Och visst finns det fler än kärleksrelationer som behöver underhållas så alla tips som gör mitt liv lite rikare tar jag tacksam emot. Vill du också testa? Länken finns här: www.beadominic.com/challenge och om du vill kan din partner göra kursen samtidigt och då får du en länk vid anmälan.

Släktträffen

Gårdagens släktträff. Ja, vad ska jag säga. Fem timmar. Allt från mormor till unga kusiner. Cirka 3 totalt som pratade engelska. Typ ingen som sa något på engelska. Jag kände mig jättedum som inte kan isländska. Det värsta var när dom skrattade. Då ville jag skjuta mig själv. Ett helt rum med folk som skattar och jag har ingen aning om vad de skrattar åt. Efter cirka tre timmar har man slut på fokuspunkter att titta på. Det blev, för mig, bara märkligt och plågsamt.

Sammanbrottet efteråt var ganska förutsägbart. Och eftersom det alltid är svart eller vitt för mig så såg jag noll framtid för Icey och mig. På vägen hem Icey tog mig till den vackraste solnedgången. Höll mig i handen och förklarade att det är helt irrelevant för honom att jag inte pratar isländska, att jag är fantastisk, att vi är ihop med varandra och inte med varandras familjer och att jag är den viktigaste personen för honom. Några tårar senare så var det okej. 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »