Förhållanden
-
Komplicerat mycket
Det är så sjukt jävla mycket nu. Icey och jag försöker skoja om att vi alltid, eller i alla fall ofta, gör det så svårt för oss. Just nu bakar jag en bebis som verkar tycka att ugnen är lite för liten, vi tar in flyttofferter, planerar logistik inför kejsarsnitt, fixar med lägenhetsförsäljning, skriver mallar för att säga upp lägenheten och garage, säljer bil och typ 100 småsaker till. Jag är ganska bra på att skjuta undan stress och jag är generellt väldigt bra på att skjuta på stress.
Inte ens tulpanerna kan blomma när de ska. I detta fall så har jag varit väldigt tydlig med att mitt fokus är att få fram en frisk bebis och en bra förlossning. Efter det kan jag börja stressa men jag märker hur det sliter på Icey. Han stressar med allt han vill ha klart innan han går på pappaledighet och han känner en stress inför allt vi behöver fixa med. Just nu är tanken, planen, grundidén att vi ska flytta i juli. Nu ikväll så frågar Icey mig om jag kanske vill flytta fram allt till september. För även om jag inte tänker så mycket på det så är det klart att det påverkar mig. Det är lite sådär att vi knappt håller ihop som familj just nu. Eller alltså, det gör vi och egentligen väldigt bra men allt är också lite märkligt nu. Baby Ice och jag sover typ hela morgonen och hela eftermiddagen. Rutiner är inte riktigt på plats om vi säger så. Icey och jag går om varandra och på kvällarna är jag så trött (igen) och han vill jobba att vi helt enkelt inte orkar prata om allt det där vi borde prata om.
Oh well, snart är bebis här. Har haft en läkartid denna vecka och har två kvar. Går på kontroll varje vecka nu samt att psykologen vill att jag checkar in varje vecka. Så när jag inte sover går jag på läkarbesök haha. Åh, allt är sådant kaos.
-
Slaget om helgmiddagar
Har precis landat i soffan efter en jättegod middag. Vi åt färsbiffar med Västerbottenost och mos och sås. Så så gott och en typisk söndagsmiddag i min familj.
Icey och jag hade ett litet komiskt tjafs för ett tag sedan om det här med helgmat. Jag är uppvuxen med att på fredag och lördag är det finmat och sen på söndag är det husmanskost (den enda gången vi åt husmanskost). Det sitter så djupt rotat i mig att jag blir helt paff när Icey lagade ”vanlig” mat på fredagar och lördagar. Till slut så sa jag att det funkade inte. Det är helknasigt. Man firar fredag och lördag med extra god mat. Han å andra sidan är uppväxt med lite mer anglosaxiska traditioner med Sunday Roast på söndagar. Vi diskuterade fram och tillbaks vad som var mest logiskt. Jag kunde ge upp lördagen och hade inga problem med Sunday Roast på en lördag men Icey funderade lite och kom fram till att min familjs sätt var kanske lite roligare. Så nu är ordningen återställd. Extra viktigt i pandemier då dagar lätt flyter samman men så vet man när det är fredag för då är det finmiddag. En konsekvens av detta är att att det är jag som står för middagen på söndagar. I alla fall så här initialt för att lära Icey om söndagsmiddagar. Lustigt ändå hur helgmat kan vara så heligt.
Nu är det Primetime och sedan ska vi se några avsnitt av Alla mot alla innan det blir en tidigt kväll.
-
10 dagar
Så länge har jag varit ledig. Jag trodde det var mer tre veckor. Det känns som det var 100 år sedan min sista dag på jobbet.Nu är vi hemma i Oslo igen efter att egentligen varit på resande fot i 10 dagar. Vi stannar bara några dagar, sedan flyttar vi vår bas till västkusten för att kunna förbereda bröllopet utan stress.
Tills dess tänkte jag dela med mig att ett Skåne tips, berätta hur absurt mycket pengar man kan lägga på hårprodukter och göra en liten bröllopsuppdatering. Ni kanske vill veta om alla mardrömmar jag har inför att säga hejdå till mitt ogifta jag?
-
Delad emotionellt ansvar
Ända sedan Happy bloggade om det här med emotionellt ansvar så har jag funderat lite, hur är jag i relationen och måste någon ta ansvar?
Jag tror jag kommit till slutsatsen att jag inte bär det största ansvaret men jag vet inte om jag tycker att min partner tagit burit det största ansvaret heller. Har vi missat något?
I mina relationer är när det är bra då ser jag till att vi båda njuter av det och maxar det. För sådan är jag, en livsnjutare som gillar att maxa. Jag försöker lägga in små romantiska gester här och där. Inte för romantikens skull men för att han ska känna sig uppskattad. Det är superviktigt tror jag. Man måste känna sig uppskattad, sedd, hörd och älskad – annars går det inte. Tar jag det största ansvaret? Nja, jag tar väl mitt ansvar tänker jag. och så länge han tar sitt så är allt fint.
Men det är väl kanske när det inte går bra som det märks tydligaste hur man fördelar det där ansvaret. När jag mår dåligt i relation så är jag väldigt tydlig med att säga det och säga vad jag tycker ligger på mig och vad som ligger på han. Jag fixar inte åt honom. Nej nej, börjar jag med det så tror jag risken är stor för att man till slut är den som bär det största ansvaret. För det är väl så som med allt annat. Vanor är svåra att bryta.
Jag är väldigt direkt i min kommunikation. Så här mår jag, det här behöver jag, detta måste du ge mig. Min nuvarande snubbe är inte den mest kommunikativa men jag märker ju och då frågar jag. Ungefär hur mår du, vad behöver du och vad kan jag göra. Det löser sig alltid. Jag brukar alltid se till att följa upp efter några dagar (alltid mindre en än vecka). Går det inte åt rätt håll så är det något som inte fungerar.
Trixigt är väl egentligen när ingen orkar eller kan ta det större ansvaret trots att det behövs. Det var väl lite det som hände med mitt ex. Det fungerade inte och vi orkade inte ta tag i det. Då föll det. Det tror jag också jag sagt till min nuvarande sambo, att en av oss måste orka ta det större emotionella ansvaret vid kriser. Eller medvetet veta att vi måste hjälpas åt under en period. En tidsbegränsad period. Allra bästa, att man inte hamnar där. Att man håller sig på en balans.
-
Bli sams igen
Jag blir arg när jag blir arg. Jag kan absolut kompromissa men inte när det gäller saker som jag tycker är viktigt. Då måste det kännas rätt.
Icey fick tillbaks förlovningsringen dagen efter den där natten. Jag sa att jag inte ville han den. Till saken här hör att han sagt att han har tycker att han kan ha ett problem med alkohol. Så där att han inte gillar det själv. Då tycker jag att man tar tag i det. Är det så att man inte kan hålla det rimligt så är det kanske bättre att helt avstå? Men det där är hans beslut.
Vi pratade och jag sa att jag klarar inte av en till lögn. Det spelar ingen roll att det är ord jag vill höra. Är det inte sanningen så är jag inte intresserad. Visst, det kanske är en vit lögn men när allt stormar så lämpar det sig inte med vita lögner. För om han ljuger om små saker, hur vet jag då att han inte ljuger om stora saker. Vi är olika. Jag tycker inte nödvändigtvis att konflikter är dåliga. Han undviker dom till varje pris. Han har så svårt att säga saker som han vet sårar men bortser från att det som sårar mest av allt är oärligheten. Säger han något som jag inte tycker om och som sårar så går det över. Bryts tilliten är det ta mig fan kämpigt.
Han läste på. Funderade över vad som var viktigt för han. Jag sa att jag inte ville ha tomma löften. Vill han supa sig dyngrak så får han åtminstone stå för det. Han kan inte lova att avstå från saker som han vill ha kvar i sitt liv. Han måste få vara han och jag måste få vara jag. Utifrån det får han och jag välja om vi vill vara tillsammans eller inte. Han kom fram till, igen, att han ville försöka hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol och tillägnade tid åt att läsa på om just varför alkohol lockar, varför det är svårt att sluta och hur man kan sluta.
Jag har lugnat ner mig. Idag tog jag på mig förlovningsringen. Det känns inte 100% än men jag vill få det att fungera. Vi måste bara hitta ett sätt att kommunicera som han inte upplever är en konflikt och jag inte upplever bara är en massa lögner. Vi måste förstå varandra och vad och varför man reagerar starkt på. Mina allergitabletter har nu gett mig två nätters oavbruten sömn. Känner mig lite som Blondinbella som tar en insomningstablett hit och dit. Jag vet att om sömnen inte finns så får jag inte ihop det andra. Just nu är det mycket. Det är mycket tankar, funderingar, planering, stora beslut och känslor. Shit, jag är bara mänsklig. Ibland rinner det över. Då får man ta den hjälp som funkar bäst.
-
Ärret och sammanbrottet
I torsdag hade jag ett sammanbrott av större sort. Det finns vissa saker från mitt tidigare förhållande som jag inte riktigt bearbetat. Inte för att jag inte vill bearbeta det utan för att jag tänkte att det löser sig. Det är inte bara kopplat till mitt ex, det är nog kopplat till min liverfarenhet.
Generellt har jag svårt för väldigt onyktra människor. Detta beror säkert delvis på att jag sällan är den där väldigt onyktra människan. Jag har inget emot om man håller sig på nivån salongsberusad men att bli jobbigt onykter är bara sjukt irriterande. Mitt ex drack inte så ofta men när han gjorde det så var det med målet att bli ful. När han var ful så var hans omdöme så oerhört dåligt. Det jag kanske ska ha i åtanke var att han ofta gick över gränsen även som nykter. Det jag kanske också ska ha i åtanke är också att en stor anledning till varför jag inte litade på honom när han var ute och onykter varför ganska simpelt för att jag inte litade på honom alls, oberoende av alkoholhalt.
Icey vet att jag inte gillar när han dricker för mycket och för mig är det ingen uppoffring alls att inte dricka för mycket. Det är liksom inte ens en grej. Samtidigt så är jag mycket väl medveten om att vi är ett fåtal som kan gå ut en kväll och inte dricka en droppe alkohol. I torsdags gick Icey ut och jag kommenterade inte alkoholen för jag ville inte vara den tjejen som håller på så. Jag tänkte, han vet vad jag tycker och jag litar på honom.
Kollaps. Total kollaps. Två ganska sömnlösa nätter, allmän stress och oro i livet kanske inte gjorde det bättre. Men jag vaknade med jämna mellanrum av sådana starka panikattacker. Jag märkte ganska fort att han hade druckit. Jag vet också att man inte kan ha ett vettigt samtal med en människa i det tillståndet så jag försökte sova. Han kom hem vid 2 och kunde knappt stå upp. Då rasade allt.
För det som händer är att tilliten är som bortblåst vilket gör mig ledsen. Han gör det då ännu värre genom att ljuga och säga det som han tror jag vill höra istället för att ta diskussion och säga som det är. Då försvinner allt. På millisekunder. Tilliten, mitt största ärr som funnits med i så så många år. Jag klarar inte när folk sviker. När jag var liten blev jag ledsen. Nu blir jag förbannade och klipper.
Med ett stundande bröllop så klipper jag hellre innan jag lovat att jag inte ska bryta upp. Jag blev då dessutom rädd, orolig och fick panik över att behöva ställa in ett bröllop. Men man kan ju inte gifta sig om man inte tror det ska fungera?
Jag blev hemskickade från jobbet dagen efter Icey kom hem dygnrak. Jag hade då knappt sovit på tre nätter och var trött, ledsen och kunde inte fokusera. På vägen hem ringde jag min bästis Kris som inte blandar in känslor, som säger som det är, som inte nödvändigtvis tar mitt parti. Jag kom fram till att jag behövde sova, på riktigt utan avbrott. Så då gick jag till doktorn. Jag fick antihistamintabletter och åkte hem där möttes av en bakis fästman och sa att jag var så arg att jag inte ville prata. Jag tog mina tabletter och somnade. Vaknade vid 9 men gick bara upp och borstade tänderna och gick och lade mig. Dagen efter är ett annat kapitel.