Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Kategori: Förhållanden (sida 1 av 24)

Bli sams igen

Jag blir arg när jag blir arg. Jag kan absolut kompromissa men inte när det gäller saker som jag tycker är viktigt. Då måste det kännas rätt.

Icey fick tillbaks förlovningsringen dagen efter den där natten. Jag sa att jag inte ville han den. Till saken här hör att han sagt att han har tycker att han kan ha ett problem med alkohol. Så där att han inte gillar det själv. Då tycker jag att man tar tag i det. Är det så att man inte kan hålla det rimligt så är det kanske bättre att helt avstå? Men det där är hans beslut.

Vi pratade och jag sa att jag klarar inte av en till lögn. Det spelar ingen roll att det är ord jag vill höra. Är det inte sanningen så är jag inte intresserad. Visst, det kanske är en vit lögn men när allt stormar så lämpar det sig inte med vita lögner. För om han ljuger om små saker, hur vet jag då att han inte ljuger om stora saker. Vi är olika. Jag tycker inte nödvändigtvis att konflikter är dåliga. Han undviker dom till varje pris. Han har så svårt att säga saker som han vet sårar men bortser från att det som sårar mest av allt är oärligheten. Säger han något som jag inte tycker om och som sårar så går det över. Bryts tilliten är det ta mig fan kämpigt.

Han läste på. Funderade över vad som var viktigt för han. Jag sa att jag inte ville ha tomma löften. Vill han supa sig dyngrak så får han åtminstone stå för det. Han kan inte lova att avstå från saker som han vill ha kvar i sitt liv. Han måste få vara han och jag måste få vara jag. Utifrån det får han och jag välja om vi vill vara tillsammans eller inte. Han kom fram till, igen, att han ville försöka hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol och tillägnade tid åt att läsa på om just varför alkohol lockar, varför det är svårt att sluta och hur man kan sluta.

Jag har lugnat ner mig. Idag tog jag på mig förlovningsringen. Det känns inte 100% än men jag vill få det att fungera. Vi måste bara hitta ett sätt att kommunicera som han inte upplever är en konflikt och jag inte upplever bara är en massa lögner. Vi måste förstå varandra och vad och varför man reagerar starkt på. Mina allergitabletter har nu gett mig två nätters oavbruten sömn. Känner mig lite som Blondinbella som tar en insomningstablett hit och dit. Jag vet att om sömnen inte finns så får jag inte ihop det andra. Just nu är det mycket. Det är mycket tankar, funderingar, planering, stora beslut och känslor. Shit, jag är bara mänsklig. Ibland rinner det över. Då får man ta den hjälp som funkar bäst.

Ärret och sammanbrottet

I torsdag hade jag ett sammanbrott av större sort. Det finns vissa saker från mitt tidigare förhållande som jag inte riktigt bearbetat. Inte för att jag inte vill bearbeta det utan för att jag tänkte att det löser sig. Det är inte bara kopplat till mitt ex, det är nog kopplat till min liverfarenhet.

Generellt har jag svårt för väldigt onyktra människor. Detta beror säkert delvis på att jag sällan är den där väldigt onyktra människan. Jag har inget emot om man håller sig på nivån salongsberusad men att bli jobbigt onykter är bara sjukt irriterande. Mitt ex drack inte så ofta men när han gjorde det så var det med målet att bli ful. När han var ful så var hans omdöme så oerhört dåligt. Det jag kanske ska ha i åtanke var att han ofta gick över gränsen även som nykter. Det jag kanske också ska ha i åtanke är också att en stor anledning till varför jag inte litade på honom när han var ute och onykter varför ganska simpelt för att jag inte litade på honom alls, oberoende av alkoholhalt.

Icey vet att jag inte gillar när han dricker för mycket och för mig är det ingen uppoffring alls att inte dricka för mycket. Det är liksom inte ens en grej. Samtidigt så är jag mycket väl medveten om att vi är ett fåtal som kan gå ut en kväll och inte dricka en droppe alkohol. I torsdags gick Icey ut och jag kommenterade inte alkoholen för jag ville inte vara den tjejen som håller på så. Jag tänkte, han vet vad jag tycker och jag litar på honom.

Kollaps. Total kollaps. Två ganska sömnlösa nätter, allmän stress och oro i livet kanske inte gjorde det bättre. Men jag vaknade med jämna mellanrum av sådana starka panikattacker. Jag märkte ganska fort att han hade druckit. Jag vet också att man inte kan ha ett vettigt samtal med en människa i det tillståndet så jag försökte sova. Han kom hem vid 2 och kunde knappt stå upp. Då rasade allt.

För det som händer är att tilliten är som bortblåst vilket gör mig ledsen. Han gör det då ännu värre genom att ljuga och säga det som han tror jag vill höra istället för att ta diskussion och säga som det är. Då försvinner allt. På millisekunder. Tilliten, mitt största ärr som funnits med i så så många år. Jag klarar inte när folk sviker. När jag var liten blev jag ledsen. Nu blir jag förbannade och klipper.

Med ett stundande bröllop så klipper jag hellre innan jag lovat att jag inte ska bryta upp. Jag blev då dessutom rädd, orolig och fick panik över att behöva ställa in ett bröllop. Men man kan ju inte gifta sig om man inte tror det ska fungera?

Jag blev hemskickade från jobbet dagen efter Icey kom hem dygnrak. Jag hade då knappt sovit på tre nätter och var trött, ledsen och kunde inte fokusera. På vägen hem ringde jag min bästis Kris som inte blandar in känslor, som säger som det är, som inte nödvändigtvis tar mitt parti. Jag kom fram till att jag behövde sova, på riktigt utan avbrott. Så då gick jag till doktorn. Jag fick antihistamintabletter och åkte hem där möttes av en bakis fästman och sa att jag var så arg att jag inte ville prata. Jag tog mina tabletter och somnade. Vaknade vid 9 men gick bara upp och borstade tänderna och gick och lade mig. Dagen efter är ett annat kapitel.

Tankar om förlovning

Bild: Getty images

När Icey kom hem med den där glittrande ringen så var det inte bara glada tankar som bubblade upp till ytan. Nog var jag glad men jag var också rädd. Det kändes som ett slut. Jag tyckte ringen var som ett par handfängelsen. Förlovningen var som en dödsdom. Ha gärna i åtanke att dramatik är en av mina paradgrenar. Ändå, det kändes som ett slut. Det är det ju också, tycker jag. Det är slutet på ett kapitel. Förvisso också början på ett annat kapital. Jag vet inte men jag såg framför mig hur det roliga var slut. Nu har jag inte varit singel på ett tag men jag har alltid alltid alltid älskat vara singel. Jag har aldrig känt någon stress eller oro över det. Tvärtom, jag har verkligen njutit. Å andra sidan har jag alltid kämpat lite med tvåsamheten. Jag ogillar att kompromissa och anpassa mig. Nu är ju tack och lov Icey inte den mannen som kväver mig, vill att jag är någon annan eller ogillar några av mina sidor. Han skulle aldrig begränsa mig, det enda han begär är att jag inte sårar honom.

Sedan var det där här med risken man tar. Nu bloggar jag med två faktiskt frånskilda bloggvänner. De är både skilda och fortfarande vid liv och jag tror inte någon av dom hade tänkt skilja sig. För mig, i mitt huvud och hjärta är det så fundamentalt att jag inte ska skilja mig. Den principen sätter skyhöga förväntningar på mig, Icey och på vår relation. Jag har till och med föreslagit att vi ska gå i terapi innan bröllopet för att vara säkra på att vi går in i äktenskapet med samma principer, värderingar och tankar om äktenskap. Min kompis Robert ska till mig att äktenskap ska vara en risk. Det ska kännas ända in i skelettet att man tar en risk och att det är läskigt. Det gör jag. Redan innan vill jag säkra upp att det kommer gå bra. Det har inte ens börjat men för mig är det viktigt att vi ger det alla det bästa förutsättningarna och där tror jag det krävs mer än bara kärlek. Eller jag vet att det krävs mer än bara kärlek. Sedan är det ju det där med att när det är officiellt är det desto läskigare om det inte funkar i slutändan.

Nu har det gått några veckor sedan jag fick ringen och allt blev officiellt. Det känns faktiskt bättre och bättre för varje dag. Tryggheten, säkerheten, kärleken och inte minst kommunikationen finns där. En fin grund att stå på och att bygga vidare på. Jag tar i trä men hoppas att detta håller livet ut. Det måste ju ända vara en av fördelarna med att gifta sig efter +35, man har säkerligen statistiskt har lite färre år att leva haha. Nä, nu kör vi väl igång med lite planering. Det vankas ju fest och det om något gillar jag. Framförallt, det om något kan jag.

Nykär

Kanske är det sköna majs intåg, våren, grönskan och att flyttkaoset lagt sig men visst är jag lite nykär i min Icey. Den största anledning till nyförälskelsen är nog egentligen något helt annat. De senaste veckorna har vi hängt mycket med två av mina bästa vänner. Många kvällar och helger har det varit tre av oss. Kanske något som många pojkvänner skulle tycka var lite småjobbigt. Min pojkvän vet dock att a) mina vänner betyder mycket för mig b) dom uppskattar inte alltid att vara helt ensamma just nu och han bryr sig såpass mycket att han vill hjälpa där han kan. Han ställer upp, gör sitt bästa för att ingen som ska känna sig som tredje hjulet, bjuder in till middag eller häng, ser till att dom äter och ser till att de inte behöver känna sig ensamma. Det värmer att se. Jag blir så glad att han tycker om dom. Jag blir tacksam över att han vill att dom ska vara glada. Hans intentioner grundar sig från början i att han älskar mig och vet att mina vänner är min andra familj. Då anstränger man sig så klart. Men nu tror jag det är omtanke för mina vänner som gör att han bryr sig. För det är skillnad mellan att vara snäll och att aktivt vissa ett intresse för någons välmående.

Jag är ändå lättad över att det klickar. Icey är kanske inte den mest sociala, precis som jag faktiskt, men han är till skillnad från mig inte så svår. Jag blir glad att mina vänner välkomnat honom. Fått honom att känna sig som hemma. Tack vänner! Och tack Icey för att du är lika snäll mot mina vänner som du är mot mig.

Ett års cyklande

Igår hade när jag lade in min temperatur i min Natural Cycles (NC) app så kom det upp ett meddelande att jag nu använt NC i ett år. Ett år! Hjälp, vad fort det gick tänkte jag och sedan tänkte jag att det är lite absurt, surrealistiskt att jag i ett år tagit tempen varje morgon. Det var två månader då jag inte tog tempen, de två månaderna efter aborten.

Jo, för så är det ju, jag blev gravid. Men det är på inget sätt på grund av att NC inte funkat för oss. Tvärtom. Enligt appen var det en väldigt röd dag när vi hade sex. Det var vi båda införstådda med. Vad vi inte räknade med och en stor grund till beslutet var att det skulle gå så lätt. Därför tog vi det beslutet som vi tog.

Visst har jag tyckt att det varit lite omständigt, speciellt när jag rest, men överlag så tycker jag att det fungerar bra. Detta trots att jag ofta har sovproblem och sover väldigt lätt och småvaknar lite då och då. Framförallt har det fungerat trots att jag har väldigt oregelbundna morgonrutiner och tider. Nu känner appen mig så väl att är det något avvikande så säger den ifrån. Och visst, vissa morgnar har det inte blivit bra men jag har ändå mätt och lätt in som avvikande temp. Jag tror att det är lite av anledning till att det inte känns så omständigt. Det gäller att komma i en rutin. Att mätta även om man är sjuk, sovit för mycket eller lite eller vad det än nu kan vara. Mätt och lägg in som avvikande istället för att inte mätta alls. Ibland har jag kommit ur rutinen och då brukar vi hjälpas åt. Icey brukar väcka mig när han vaknar och säga åt mig att ta tempen. Eftersom jag verkligen inte är en morgonmänniska så brukar jag ofta somna om efter jag tagit tempen så vanligtvis lägger jag inte tempen förrän jag går och lägger mig på kvällen. Vissa tycker termometern låter väldigt högt men jag som ibland somnar till medan jag tar tempen tycker inte alls den låter speciellt högt.

Jag måste säga att jag är nöjd men Natural Cycles. För mig, för oss, har det fungerat. Visst, det är några dagar då man behöver använda extra skydd men ju bättre man mäter desto färre röda dagar får man. Under de röda dagarna så använder vi ofta kondom. Vi har hittat nya favoriter som är bättre än de jag tipsade om sist. True Feeling från RFSU är definitivt snäppet bättre, tycker vi både.

SaveSave

Tankar om Icey

Under helgen så kunde jag komma på mig själv med att titta på Icey. Denna man som blivit en sådan stor del av mitt liv. Mitt lugn, min ankare, min stöttepelare och såklart min vän och älskare. Det var inte kärlek vid första ögonblicket, det var det inte. Det tog tid. Dels tid för mig att bli redo att förbinda mig till en relation och dels för känslorna att bli det rätta. Det var inga fjärilar i magen och inget pirr men ibland kan jag verkligen bli tokkär i den människan. Han gör mig hel. Han älskar mig inte bara trots mina svagheter men kanske på grund av mina svagheter. Jag är tacksam över att ha honom och jag uppskattar att han alltid försöker vara den bästa mannen han kan vara, för vår skull. Medan jag sparar alla de extra söta meddelanden så sparar han alla mina arga meddelande för att påminna sig själv om att inte ta mig eller oss för givet.

Jag är lycklig med honom, genuint genomlycklig. Jag älskar att han är så annorlunda från mig. Jag finner det tryggt att han värdesätter familjen. Att han är en familjeman (som många islänningar tror jag faktiskt). Att på riktigt stadga sig och skaffa familj känns inte längre läskigt. Jag gillar att vi pratar, att han gått från att hata att prata till att kunna prata i timmar. Jag värdesätter att han alltid lyssnar. Jag uppskattar att vi alltid pratar och att vi kan lyfta allt med varandra. Vad som än sägs så är jag hans och han är min.

Attraktionen ligger i personligheten, i den han är. Visst är han stilig ibland men det är inte det som attrahera mig. Jag tycker det är sexigt att han är trygg, stabil men också medveten om sina osäkerheter och svagheter. Det är attraktivt att han vill bli bättre. Även om jag har mycket bättre självförtroende än han så står han på en trygg grund. Att han kan erkänna sina svaga sidor gör honom stark i mina ögon. Sedan är han den mest omtänksamma mannen jag träffat, han ser mig alltid och tänker alltid på mig.

Efter mer än ett år (ja, jag vet det är inte så mycket) så känns det fortfarande kul att se honom. Ni vet, man ler lite utombords och inombords när man ses efter jobbet. Han gör mig varm inombords, varm, trygg och glad. Det känns så fantastiskt skönt att vara lycklig. Det känns så lyxigt att förhållandet är så lätt och fritt från drama. Det känns lite märkligt att vara så här lycklig, så lycklig att jag nästan aldrig gråter. Skulle det rinna tårar med Icey så är det ofta med mitt eget fel. Jag har sällan gråtit så litet som jag gör nu. Vilket också gör mig väldigt (väldigt!) blödig.

Det är en oväntad kärlek men vår kärlek har vuxit sig stark och växer sig bara starkare och starkare. Fortfarande lite ärrad av ett dålig kärleksuppbrott så vågar jag inte tänka för mycket framåt. Vi tar en dag i taget men är båda förväntansfulla över att ha varandra en lång tid föröver. Med Icey är jag hemma.

Är det verkligen så positivt?

För två veckor sedan satt jag på en buss och blev väldigt åksjuk. Jag som aldrig varit åksjuk. Några dagar senare kollade jag min Natural Cycles app och mycket riktigt så var min mens sen. Första dagen i London, på min födelsedag, så konstaterade vi att vi behövde göra ett test. Jag sa att jag ville vänta tills kvällen. Jag ville fira min födelsedag utan att tänka mer än jag redan gjorde. På vägen hem från middagen köpte vi två test. De var mycket riktigt positiva. Det var en blandning mellan en chock, glädje att vi kunde bli gravida och oro. Varken Icey eller jag var inställda på att det skulle gå på första försöket. Nu har vi vetat i en vecka. Min mage är redan väldigt uppsvullen. Och vi funderar mycket kring vad vi ska göra, behålla eller inte. Det finns så mycket att ta med i beräkningen och jag är seriöst förvirrad och osäker. Det är vad vi vill, timingen kommer aldrig vara bra men det finns också en massa men. Så nu tar vi våra väskor rymmer till isländska vildmarken. Bara kopplar bort och försöker hitta ett val som känns rätt. Så nu vet ni varför det varit lite tyst här. Det är ett känslomässigt kaos just nu.

SaveSave

« Äldre inlägg