• Familj,  Sverige

    Sista veckan

    Nu är det vår sista vecka på västkusten för den här sommaren och idag blev vi klara med flyttpackningen. Något vi firade med middag på Hotel Strana på vägen hem. Mer om det stället någon annan gång men något överskattat är det absolut.

    Jag är så glad över den här sommaren. Och tacksam såklart att vi hade möjlighet att åka hit trots virus och osäkerhet. Det har varit fyra fantastiskt vackra, minnesvärda och harmoniska veckor. Vi kommer så bra överens med min bror och hans flickvän och det har faktiskt bara varit kul att bo med dom och deras dotter. Icey frågade till och med mig under middagen ikväll om det var märkligt att han saknade den lilla busungen efter en helg i tomt hus. Så himla glad för att vi klickar som familj.

    Det känns vemodigt att åka hem. Absolut. Speciellt när vi kanske inte ses förrän till jul. Samtidigt vet jag att många familjer har det värre. Väldigt typiskt mig att börja tänka på sorgliga farväl redan nu. Skärpning, nu maxar vi sista veckan!

    0
  • Familj

    Barnvakt

    Vi här varit barnvakt åt min brorsdotter sedan igår och föräldrarna kommer hem ikväll. Det har gått väldigt bra. Hon trivs med både Icey och mig vilket underlättar. Lite ovant att sova med en bebis i rummet. Jag är ljudkänslig och både Icey och bebis lät en del.

    Det är så underbart att få tillbringa sommaren med henne och hennes familj. Vi träffas inte så ofta annars och färre gånger lär det kanske bli nu med Corona. Så det gäller ju att maxa tillfällena för bus och att hjälpa min bror med barnvakt. Min lillebror som blivit värsta vuxna mannen. Fortfarande lite märkligt.

    Hon är en bestämd liten dam som älskar att leka och plocka blåbär. Hon pratar inte riktigt än men är ändå tydlig med vad hon vill. Hon avskyr att åka båt men trivs i bilen och vagnen.

    Idag ska vi ner till mina föräldrar och äta våfflor. Sedan får vi se vad vi hittar på. Dagarna går så fort men ändå så långsamt. En dag är lång och det känns verkligen vilket gör mig glad. Då blir sommaren extra lång.

    0
  • Familj

    Tryggheten i otryggheten

    Hem leverans från The Oyster Club.

    Mina föräldrar var hos oss i natt. Dom var här i mindre än 24 timmar, det var inga kramar och avstånd hela tiden. Kändes egentligen inte alls märkligt men det var tråkigt att inte kunna ge dom en kram. Inatt är dom på färjan till Göteborg och jag hoppas så innerligt att dom kommer fram till vårt sommarhem utan att blivit smittade eller smittat andra. Tycker Stena gjort bra som ser till att dom får middagen levererad till hytten.

    Det var så skönt att få se dom, min älskade mamma och pappa, att få ha dom nära och det var så smärtsamt att vinka hejdå. Vi vet inte riktigt när vi ses men jag hoppas det blir till sommaren. Jag är absolut orolig för dom, eller inte för mamma men jag är orolig för min far som är oförsiktig och längtar efter sällskap. Pratade med en vän om det här med att ha äldre och sociala föräldrar – det kan vara en pärs under pandemier har vi lärt oss. Vi vet också att dom gör som dom vill. Jag är också väldigt mammig och pappig som gör det lite extra tufft. Vet bara en annan vän som kan relatera till det; min vän K, hon vet precis. Vet inte om det är för att vi är uppväxta med våra föräldrar/familj som trygga punkt istället för ett ställe men hon fattar. Varje avsked är jobbigt.

    Annars mår jag bra idag. Längtar till tisdag då det kommer en uppdatering kring förhållningsreglerna efter den 29 april. Det kommer förhoppningsvis ge oss en bild om hur sommaren blir för oss. Nu ska jag lägga mig i soffan, se på Wahlgrens värd och vara glad för att jag fick ha mina föräldrar här. Och för att jag lyckades beställa hummer. Jag fick en pokébowl och det gjorde mig glad.

    0
  • Familj,  Vardagen

    Stockholm tur och retur

    Åkte till Stockholm i torsdags och kom hem sent igår. Har varit där och hjälpt min bror flytta. Kan konstatera att det är väldigt intensivt att flytta med ett litet barn. Men allt gick bra till slut.

    Nu är jag rekordtrött efter 5 långa dagar så idag vaknade jag vid 11. Tror inte det hjälper att jag har en förkylning som ligger och gror. Har avbokat dagens gympass och ska gå på cykla lite istället. Köpa frimärken till tokförsenade kort. Och måste hitta ett apotek och köpa halstabletter! Vi hörs sen!

    0
  • Familj,  Vardagen

    Två timmar

    Morgonen bjöd på magisk soluppgång som kompensation för den tidiga starten.

    Igår efter en heldag av städning och röj endast med avbrott för vaccination så kunde jag inte somna. Det. Bara. Gick. Inte. Helt kört. Det är väl egentligen okej när man är arbetslös och så men jag skulle upp toktidigt för att ta ett flyg. Sist jag kollade på klockan var hon 03:18. Och 05:00 väcktes jag. Jösses vad jag är för gammal för sådant. Idag mår jag på gränsen till illa.

    Vi kom iväg i alla fall och dagen idag har vi varit hemma hos min bror och hans dotter. Kanske somnade en stund på soffan efter promenaden. Ikväll ska vi tillbaks för middag och sedan väntar två hela dagar i Stockholm.

    0
  • Familj,  Känslor

    Ofrivillig faster

    Min bror fick en liten dotter för några veckor sedan. Tyvärr har stämningen mellan oss varit lite frostig på sistone mycket på grund av det här. Jättetråkigt egentligen men samtidigt vet jag inte hur mycket jag orkar göra åt det. Känns som bägge måste vilja prata och komma överens. Ja antingen det eller att den ena bara ger sig men det tänker inte jag göra denna gång. Jag känner mig ganska klar med kompromissa med min egen lycka. Hursomhelst, ett litet foto på den nyfödda har jag fått och det är allt. Inga stor uppdateringar, inga alls faktiskt. Jag tänker att säger de inget så är väl allt okej.

    För mig personligen, väldigt personligt, så tycker jag det varit lite tufft. Det påminner om det barnet vi aldrig fick, valde att aldrig få. Det gör ont. Extra ont gör det väl kanske för att min bror hann först. Det är jobbig på ett sätt jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det är gnager lite på en del av mig som jag inte kan identifiera. Alla känslorna blir så mycket större av att jag tycker mitt liv, mitt förhållande står stil. Det händer inget. Finns alla dessa tankar och känslor om framtiden men också en frustration över att tiden går. Men nog om det.

    Sammanfattningsvis, jag har blivit faster. Vet inte så mycket mer än att det är en flicka. Tycker relationen med min bror är lite svår just nu och har lite svårt att acceptera att han fick barn innan mig. Så, när det är lite tufft så berättar min mamma att min bror bestämt sig för att ta “mitt” tilltänkta namn på min eventuella dotter. Det är ett namn som finns i familjen och som även är ett godkänt isländskt namn. Visst, jag kanske aldrig får barn. Jag kanske aldrig får en dotter. Men det kommer alltid vara det namn som jag ville att min dotter skulle ha. Så nu tycker jag hela faster situationen är ännu jobbigare. Inte alls kul faktiskt. Finns inte så mycket att göra för även om de inte skulle ta det nu så kommer det vara det namnet de nästan gav sin dotter. Man får tycka mina upprörda känslor är barnsliga. Det är mina känslor och de måste faktiskt inte vara logiska. Dom är lite all over the place. Men kanske av helt fel anledningar.

    0