Barn
-
Det blir lättare
Idag gick vi på långpromenad, en tipspromenad, i en timma och fyrtio minuter. Det känns i kroppen men mest av allt hade det varit otänkbart för en månad sedan. Likt det flest bebisar gillar inte Baby Sweed vagnen. Eller rättare sagt så gillar han inte att ligga ner. Allra helst vill han bli buren så min man har burit honom i vår Babybjörn sele en hel del. Nu börjar det vända känner jag. Han går att lägga ner i soffan, häromdagen somnade han bara sådär i vagnen och även när vi satt på golvet och lekte med Baby Ice och han skriker inte lika mycket. Allt känns mycket lättare, friare.
Vi använder en Thule Urban Glide som dubbelvagn. Det är helt klart den bästa dubbelvagnen för grus. Till den har vi köpt ett inlägg för bebisar. Vi funderade på att köpa en liggdelen men är det några bebisar så går med på att lägga där? Inte våra i alla fall. Liggdelen gör så han ligger stabilt i vagnen och det har funkat bra för oss. Han gillar det mycket mer än liggdelen men tills nu så har han inte gillat några längre promenader. Vi snackar kanske 15-20 minuter max…. Men nu tror jag det håller på att vända. Idag gick det i en timma innan vi fick ta upp honom och ha honom i selen. Han är också vaken mer, mer medveten om omgivningen och verkar vara en annan bebis. En lättare bebis. Så glad för det för shit, det har inte varit lätt. Han växer också så mycket och vi hinner inte riktigt med haha. Vi har en hel låda med storlek 62 som vi aldrig han packa upp då vi fick så mycket och nu har vi börjat med 68.
Den här veckan börjar vi inskolningen för Baby Ice och då hoppas jag så småningom om kunna vara lite mer med T och lära känna honom bättre. Tänkte även försöka lära honom sova i sin egen säng för nu är han rätt tung att ha på sig. Tung men mysig.
Det känns som vi, jag kommer klara detta lite bättre. Tänk vad tre månader kan göra ändå. Just tanken på att det blir lättare ju äldre de blir har hjälp verkligen hjälpt mig de jobbigaste stunderna. Det och att påminna mig om att han är helt ny här i världen.
-
Doppresenter
Har precis skrivit sista adressen på vår inbjudningskort till Baby Sweeds dop. Det är fortfarande mycket kvar att fixa med som mottagning, program, sånger, boende för gäster och inte minst gudföräldrar. Just det sista är svår. Det är stort och vi landar inte i något som känns 100% rätt. Så jag kikar runt lite på fina doppresenter. Jag tycker det är svårt, man vill ju ge något som kan användas många år framöver. Aktier eller en slant på sparkontot tycker jag är en bra present om än inte så rolig. Vill man hellre ge något som man kan ta på så kommer lite tips här (klickbara bilder). Hoppas det kan ge lite inspiration.
Finaste vägkrogen från Svenskt Tenn 
Fin personlig poster från Cub Club 
Ett underbart födelsedagståg från Konges Sløjd. På Konges Sløjd hemsida kan man också köpa olika delar, kul idé då barnet får ett helt personligt tåg. 
En fin ryggsäck som denna från Elodie x Clara Hallencreutz. 
Jag tycker träleksaker alltid är klassiska men så är jag också tjejen som har träleksaker framme som dekoration i vardagsrummet. Gokis naturfärgade leksaker som detta är ju super vackert men jag tycker också man kan köpa begagnade fina Brio leksaker. Speciellt sådana som inte finns längre. Det finns faktiskt mycket annat fint också såklart. Så som fotoalbum, små lådor eller en fylla i bok. Sedan tycker jag det är fint att skriva dopbrev, ett litet brev om livet, något tips, en presentation om vem man är.
-
Äntligen ute
Det är inte det att jag ser ljuset i slutet av tunneln. För de senaste månaderna har inte varit en lång tunnel utan en mörk jävla grotta. Det har egentligen varit tufft på alla sätt sen i januari när kroppen började kännas motsträvig. Det blev väldigt tufft när lillebror kom. Jag har svårt för bebistiden som det är men bebis med äldre syskon var svårare än jag trott. Jag hade förberett mig och planerat för att det skulle vara svårt. Men för Baby Ice. Jag tänkte inte en sekund på om eller hur jag skulle reagera på ett syskon. Det har varit skittufft att knyta an medan man är mamma till en tvååring, fru, projektledare för flytt, administratör och festplanerare. Nu när jag skriver det låter det ju lite absurt att jag trodde jag skulle klara av det men det låter också som mig i ett nötskal.
Nu har flyttlasset gått från Rotterdam och står i ett, eller faktiskt tre, olika förråd. Det är rörigt och mycket är oklart men jag mår äntligen bättre. Kanske inte fysiskt men det är inte så konstigt med tanke på den viktuppgång som graviditeten och sockret som tre månaders extrem trötthet har inneburit. Jag är tung och svag och känner inte alls igen mig i det. Jag är ändå okej med det. Sockermissbruket är borta nu när den svåra tröttheten är borta och vilja att röra sig är tillbaks. Det finns absolut stunder av rastlöshet och frustration över att Baby Sweed bara vill ligga på bröstet hela tiden. Inte nödvändigtvis för att amma utan mest för trygghet. Jag påminner mig om att han bara är två månader, att jag på så många sätt missade de tre första veckorna av hans liv och framförallt att det är en period. Just nu går det inte att att gå ut och gå en långpromenad, det går inte att gå att träna en timma på dagen och att försöka sig på hemmaträning nu under sommaren med fullt hus är bara över optimistiskt. Jag har varit ifrån honom i mer än en timma men då är jag också mentalt förberedd på att tillbringa resten av dagen med honom på mig. Det finns absolut en större förståelse för de som använder bärsjal 24/7. I allt det jobbiga så är det skönt att han sover hela nätter om än på oss. Allt har sin tid och just nu är det så här. Jag är så ofantligt glad att tröttheten lättat och att jag mår bättre. Det får räcka nu.
-
Baby Sweed
En pojke! En frisk, stark och hungrig pojke tittade ut för drygt två veckor sedan. Det blev ett till extra besök till operationssalen innan det äntligen var min tur. Första gången så skulle de börja tejpa för ryggmärgsbedövningen när ett akut fall kom. De opererade på henne i timmar och konstaterade att jag inte skulle hinnas med samma dag. Så jag fick en ny dag. Även den började på att jag rullades ner till operationssalen för att sedan åka upp igen på grund av ett mer akut fall. Denna gången behövde jag bara vänta en timma sedan fick jag komma ner igen.
I väntrummet var det jag och sjuka barn som skulle opereras. De var så modiga och jag var så rädd. Fast tredje gången kände jag mig ganska stabil, stark och rädd. Mitt blodtryck bekräftade att jag hanterade tredje besöket mycket bättre än första. Vid första så gick mitt blodtryck från 104 till 189. Så mycket gillar jag operationssalar. Det var underbara läkare och sjuksköterskor som var med mig och jag är så tacksam att de tog min rädsla och ångest på allvar. Sedan så ja, var jag lite rädd hela tiden men tycker ändå det hjälpte att ha gjort kejsarsnitt en gång tidigare.
Han vägde bara 3,3kg och var 50cm så precis som med storebror så var han inte alls så stor så läkarna hade trott. Eller så stor som graviditetsdiabetes kan göra bebisar. En genomsnittlig holländsk bebis väger 3,8 så han är ju långt under det. Denna gång lyckades jag amma från start då det fanns mjölk men han har varit väldigt sömnig så har inte ätit så mycket.
Jag kämpade för att få komma hem tredje dagen trots mycket smärta. Väl hemma fick vi hjälp av kraamzorg. Sjuksköterskor som tar hand om mamma och barnet. Då Baby Sweed tappade mycket i vikt fick vi ge honom mycket ersättning vilket såklart resulterade i att han inte tog bröstet. Det tog en dag med knep och tårar men så gick det igen.
För mamman har det varit kämpigt efter förlossningen. På sjukhuset saknade jag Baby Ice så fruktansvärt. Vi gjorde allt vi kunde för att han skulle ha det bra och det har han haft. Smärtan efter kejsarsnittet har varit värre än första gången. Denna gången höll jag mig på övervåningen när jag väl kommit hem då trappor gjorde allt så mycket värre. Jag jobbar på att acceptera att läkningen kan ta ett tag men när man varit väldigt fysiskt begränsad i 5 månader är man ganska ivrig på att använda sin kropp igen. Därtill har jag fått ett infekterat eksem på rumpan så jag kan inte riktigt sitta utan att det gör ont. Jobbigast är det nog mest mentalt men inte på grund av bebis utan mer på grund av allt annat.
Det är bara mycket nu. Mycket att hålla ordning på i huvudet och många många känslor i hjärtat. Så ibland är det skönt att bara stanna upp en minut och njuta av att vi nu är fyra i familjen. Att Baby Sweed mår bra, att Baby Ice är en fin och rolig lite krabat och att Icey och jag får ihop det.
-
På mitt nattygsbord
Födelsedagen kom, firades och svärföräldrar stannade i tio dagar. Det var sisådär 9 dagar och 20 timmar för länge. Eller ska jag vara helt ärligt var jag rätt trött på dom efter 30 minuter. Jag förstår att det blir fel när vi endast träffas kanske max två gånger om året om ens det. Jag förstår men kan ändå inte bara släppa det. Det blir tokintensivt och jag blir irriterad på hur de behandlar Baby Ice som en bebis. Jag älskar att Baby Ice är självständig, nyfiken och för det mesta går att förklara rädslor och faror för. Vi jobbar så hårt för att han ska känna sig trygg och självsäker utan att bli bortskämd. Samtidigt står han inför en enorm förändring med ett syskon på väg så vi är lite hårdare med vissa saker.
Ja ja, svärföräldrarna åkte och vi var rekordtrötta denna veckan. Först trodde jag att det bara var besöket som hade tröttat ut oss men nu är vi ganska säkra på att vi åkte på något virus. Som vi har sovit. Därav är alla nödvändigheter precis bredvid mig.
Förraförra veckan fick jag veta att jag behöver börja med insulin. Jag har nämligen fått graviditetsdiabetes igen och eftersom medicin och kost inte hjälpte med Baby Ice så gick vi rakt på insulinen. Precis som med förra graviditeten är det morgonvärdet som är för högt. Så därför tar jag insulin innan jag går och lägger mig. Sprutan är inte så dramatisk men den har ingen effekt. Varken kost utan kolhydrater eller insulin eller kombinationen får ner blodsockervärdet på morgonen. Beroende på hur bebisen verkar växa så kan jag behöva föda vecka 38 istället för vecka 39. Vi har bestämt att vi ska göra kejsarsnitt då det känns bäst mentalt, gör att ingångsättningen inte fungerade med Baby Ice men också för att risken för att moderkakan ska spricka är lägre. Gör man kejsarsnitt vecka 38 så kan barnet ha andningssvårigheter så det är ganska tufft att jag inte får ner morgonvärdet. Tufft men också vanligt att det är just blodsockret på morgonen som spökar vid graviditetsdiabetes. Hurra för gravidhormoner! Hursomhelst så är mitt mätarkit i det svarta fodralet. Jag behöver bara använda insulinsputan en gång per dag men jag mäter blodsockret fem gånger per dag.
Baby Ice favoritord att lära sig är alla fordonrelaterade. Det första fordonet var grävmaskin och nu i veckan så lärde han sig säga dumper. Han kan några små ord där emellan men det är mycket fokus på fordon här.
Jag har fått så himla torra nagelband och har därför lagt en handkräm från The Body Shop på nattygsbordet i förhoppning om att smörja händerna varje natt. Det händer inte.
Och min almanacka. Här finns allt från planering, anteckningar och listor. Mår inte bra av att ha sådant digitalt. Jag behöver det på papper. De senaste åren har jag använt Moleskine och är så nöjd. Rekommenderas varmt!
Vad som inte syns är min iPad där jag knarkat The Night Agent. Har ni sett den? Om inte, se den på Netflix!
-
Orolig mamma
Jag är nästan alltid en ganska cool mamma som ger min son mycket frihet att upptäcka världen. Men jag är också en hypokondriker och livrädd för att förlora min son i någon orättvis sjukdom.
I fredag fick Baby Ice plötsligt feber. Väldigt hög feber. Jag är egentligen ganska lugn och tänkte att det är någon förkylning på gång. Febern kom och gick under eftermiddagen och kvällen. Han vaknade feberfri på lördagen men fick utslag över hela kroppen på eftermiddagen. Kände mig ganska lugn då med eftersom jag vet att barn kan få utslag efter febern. Men. Men idag på eftermiddagen så vek sig benen på Baby Ice. Det hände tre gånger innan han gav upp och satte sig ner. Jag kunde se att han var rädd och inte förstod vad som hände. Jag försöker hålla mig lugn för hans skull men är så jävla rädd. Jag bär upp honom och så åker vi hem. Jag ber Icey googla vad det kan vara eftersom jag gör allt för att undvika att googla diffusa symptom. Icey hittar inget och jag blir bara räddare och räddare så jag googlar. Ser att fjärde resultatet är cancer. Vägrar klicka där och ber Icey ringa vår läkare. Jag vill inte ringa för jag blir alltid så orolig. Läkaren tror det är en ”förkylning i höften” som barn kan få efter de har varit förkylda. Baby Ice har inte ont som man oftast har. Tvärtom är han superglad men hungrig. Inte heller har han varit direkt förkyld.
Läkaren har bett oss avvakta till imorgon och se hur han mår då. Jag bröt ihop efter att Baby Ice somnat. Jag är bara en orolig mamma och därför blev det inget inlägg i fredags. Hoppas såklart att Baby Ice mår bättre imorgon och att jag lyckas sova.