• Barn,  Gravidtankar

    Klar med livet som patient

    Idag fick både Baby Ice och jag komma hem. Det var lite känslosamt att lämna sjukhuset och alla som tagit så väl hand om oss. Kände en enorm tacksamhetsskuld. Man får egentligen inte en tillägnad läkare men vår läkare har ju sett till att vi får träffa henne så mycket som möjligt och hon har kommit och tittat till oss lite då och då för att hon bryr sig. Hon fixade också så att min efterkontroll är med henne och jag funderar redan nu på vad vi ska ge henne som tack. Till avdelningen gav vi en stor påse svenskt godis som tack.

    Det är obeskrivligt skönt att vara hemma men det är också typ en chock. Spänningar, rädsla och oro som legat patent under sjukhusvistelsen har alla kommit upp till ytan. Det har varit vidrigt att vara ensam om nätterna och jag är liksom på något sätt fortfarande rädd över att inte kunna få vara hemma med min man. Samtidigt som jag ironiskt nog bara vill ha lite tid för mig själv. Få samla mig lite. Tänka igenom allt. Så det blev inte alls bra när vi bara hann vara hemma i en timma och 27 minuter innan vår kraamzorg ringde på dörren. Fuck. Jag pallar inte med mer folk som ska ta på mig, titta på mig, känna på mig. Nä, inte ens om de ska hjälpa mig.

    Baby Ice måste matas var tredje timma, både genom att amma och ge ersättning. Detta för att stabilisera Baby Ice blodsocker så det känns lite pressat att få till det. Inatt sov jag knappt för jag var så orolig. Och har inte sovit under dagen eftersom den blev så stressig då vi var tvungen att införskaffa ganska mycket och registrera Baby Ice hos kommunen.

    Egentligen vill jag avskeda dessa sjuksköterskor som invaderar min borg. Det märkte dom. Så dom stannade inte så himla länge. Men det var 100 frågor, kontroller av värden och snitt och allt annat som inte lämpar sig just nu. Jag bröt ihop när dom hade gått. Imorgon kommer dom mellan 8-16. Vi får se hur det känns. Min plan är att sova så mycket jag kan. Helst med min man bredvid mig.

    Återkommer när jag är på benen.

    0
  • Barn

    Topp 3 bebisfiltar

    Jag älskar filtar. Jag tror inte jag kan eller vill leva utan filtar. Oklart om jag kanske aldrig växte ifrån snuttefilten för jag är starkt beroende av filtar. Kan inte sitta in en soffa utan filt, kan inte ta en eftermiddagslur utan filt, kan inte sova utan en filt i sängen och kan inte heller resa utan en filtstor sjal. Så jag satsar blint på att mitt barn kommer älska filtar lika mycket som jag. Har ägnat mer tid till att hitta fina och mjuka filtar till bebisar än att hitta kläder till den lilla. Så jag tänker att jag ju kan ju dela med mig av min tre favoriter om någon annan letar. Gillar alla så det blir utan inbördes ordning.

    Den första filten vi köpte kommer från The White Company som har hur många fina barnfiltar som helst. Vi köpte en mjuk bomullsfilt med pandor (som tyvärr är slutsåld men finns många andra fina). När vi ändå shoppade så klickade vi även hem en virkad variant (cellular) som NHS säger att man ska ha när barnet sover. Den kvalar inte in på favoritlistan men är ändå väldigt fin, bara lite tråkig.

    Sedan har vi kanske favoriten. En super gosig filt med guldbroderier från Aden+Anais. Den är blå på ena sidan och vit på den andra och består av fyra lager av bomullsmuslin. Verkligen en helt underbar filt (för jo, jag har såklart använt alla filtar jag köpt för att säkerställa mysfaktorn).

    Den sista favoritfilten fick vi i julklapp och är barnversionen av min absoluta favorit, Crossfilten av Pia Wallén. Jag har den svarta och älskar den innerligt. Kostade en slant men pris per användning såhär flera år senare är nere på ören om ens det. Baby Ice fick en liten i grå som är ännu mjukare än min. Tanken är att vi främst ska använd den i vagnen. Enda nackdelen är att den helst ska kemtvättas men det är en bagatell sett till hur härlig den är.

    Bild: www.piawallen.se
    0
  • Barn,  Shopping

    Present till ensammamma

    Gårdagen går inte till historien som den mest produktiva dagen men nu är jag på lite bättre humör.

    När Happy bestämde sig för att försöka skaffa barn ensam så kände jag direkt att jag ville sätta ihop ett litet lycka till kit. Speciellt eftersom jag bor en bit bort och ska flytta ännu längre bort. Jag kommer inte vara där fysiskt vid varje steg. Jag tänkte ett tag på vad jag ville ha och letade lite inspiration. Till alla entreprenörer som söker efter en nya affärsidé så är marknaden för ensammammor helt orörd. Det finns IVF presenter men oftast riktat till par. Det är svårt att hitta något som inte är för par. Så jag funderade på vad man kan tänka sig ha med sig genom processen och vad som kan kompensera för vad tillfällen jag inte är där. Hann inte få någon bra bild men det här är vad som fanns med i den lilla tygpåsen. Happy har fått så många necessärer/småväskor av mig men har man inte gett det tidigare tycker jag man ska packa i det. Det finns massa bra på Alphabet Bags.

    Innehåll:

    • Inloggningsuppgifter till Readly – jag har Readly och man kan ha upp till fem användare till ett konto. Jag tänker att det finns många tillfällen man vill ha något att läsa. Funkar lika bra i väntrummet som i soffan.
    • En påse te – nu vet jag att Happy dricker te men om man vet att personen i fråga har någon annan favorit så packa med det.
    • En anteckningsbok och penna -jag är en skrivtjej och jag kan tänka mig att skaffa barn resan är något man vill skriva om. Eller bara skissa av sig lite. Eller att man har så mycket att tänka på att man måste skriva ner saker hela tiden. Jag valde en liten bok så att den kan följa med i handväskan.
    • Ett kit med 14 positiva kort – för de där eventuellt långa 14 dagarna. Dom är skapade om en tjej som själv gick igenom IVF.
    • Ett läppbalsam från Body shop- men vilken skönhetsgrej som helst funkar tycker jag. Satsa på reseförpackningar. Jag hade även en duscholja men pga av flängande kom den inte med (sorry Happy!).
    • Ett lycka till kort – det var svårt att skriva för… vad skriver man? Jag fuskade och fick lite tips av internet om vad man inte skriver. Det viktigaste är väl som alltid att säga något.
    • Sist men inte minst innehöll paketet liten fyrklöver berlock – dels för att alltid bära så jag alltid finns med men också som en lyckocharm. Jag visste tydligt att jag ville ha med ett smycke. Det finns armband med fertilitetsarmband men jag hittade inget jag gillade och kände aldrig riktigt att det var rätt sak att ge. Det blev en berlock från Jane Koening för jag vet att hon redan har ett halsband därifrån.

    Hoppas tipsen hjälper om du vill ge en litet present till en någon som väldigt gärna vill bli mamma och som kanske har en fertilitetsresa framför sig.

    0
  • Barn,  Vardagen

    Ensamkväll och muggar

    Fan vad skönt det är att vara själv ibland. Att få äta smörgås, ost och naturgodis till middag. I valfri ordning!

    Jag vaknade imorse och var rekordtrött. Drömde i och för sig väldigt intensivt men ändå.. jag var helt slut. Vid tre satte jag i bilen och körde ner mot Sverige. Kom fram till sommarstugan vid 6 men då hade jag hunnit hänga på det lokala shoppingcentret ett tag. Klämde och kände på lite kläder men det var inget som lockade och det tackar plånboken för. Köpte dock en chai latte på Espresso House. Jag har precis upptäckt att man får en extra stämpel på stämpelkortet om man har med sig sin egen mugg. Genialiskt! Vi har nästan alltid en mugg i vår närhet och när vi körde igenom drive through sist (också genialiskt!) så bad vi att få dom i våra muggar. Så bra drag av Espresso House! Nu försöker jag alltid ta med mig muggen in.

    På vägen ner funderade jag lite på barn. Okej, inser att samtliga bloggar på denna miniportal handlar om barn snart men så är det. Vi vill alla bli gravida nu och vi har alla våra utmaningar. Tillsammans täcker vi väl det mesta. Imorse läste jag i Heja Livet gruppen om en tjej som var 38 och skulle frysa sina ägg pga velig snubbe (min tolkning). När hon väl kom till kliniken så konstaterade de att det inte fanns några ägg att frysa. Jag har gått från att inte vara speciellt orolig. Självklart har jag varit medveten om att det kanske inte går men nu känns det som det är omöjligt. Ålder, sjukdomar, minimal tid då man faktiskt kan bli gravid. Nja, fattar inte att människoarten lever kvar. Men så har matematik aldrig varit min starka sida. Hursomhelst så funderade jag lite på vad jag skulle vilja lära mina och mina närståendes barn. Vilka värderingar som är viktiga för mig att föra vidare i denna mirakulösa överlevnadsart. Sedan släppte jag det och funderade över en artikel jag läste imorse. Ska bara köpa EKO produkter i butiken från och med nu. Så är det med det. Och jo, måste dra ner på mina konsumtion. Fuck alltså. Måste tänka tre gånger innan jag slår till. Det måste vara slut med spontanshoppandet.

    Jag är fortfarande ganska trött (är ej gravid). Ska nog se ett avsnitt av Beverly Hills och sedan lägga mig. Har ni sett remaken? Åh herregud. Nä, det kräver sitt egna inlägg.

    0
  • Barn,  Förhållanden,  Gravidtankar

    Är det verkligen så positivt?

    För två veckor sedan satt jag på en buss och blev väldigt åksjuk. Jag som aldrig varit åksjuk. Några dagar senare kollade jag min Natural Cycles app och mycket riktigt så var min mens sen. Första dagen i London, på min födelsedag, så konstaterade vi att vi behövde göra ett test. Jag sa att jag ville vänta tills kvällen. Jag ville fira min födelsedag utan att tänka mer än jag redan gjorde. På vägen hem från middagen köpte vi två test. De var mycket riktigt positiva. Det var en blandning mellan en chock, glädje att vi kunde bli gravida och oro. Varken Icey eller jag var inställda på att det skulle gå på första försöket. Nu har vi vetat i en vecka. Min mage är redan väldigt uppsvullen. Och vi funderar mycket kring vad vi ska göra, behålla eller inte. Det finns så mycket att ta med i beräkningen och jag är seriöst förvirrad och osäker. Det är vad vi vill, timingen kommer aldrig vara bra men det finns också en massa men. Så nu tar vi våra väskor rymmer till isländska vildmarken. Bara kopplar bort och försöker hitta ett val som känns rätt. Så nu vet ni varför det varit lite tyst här. Det är ett känslomässigt kaos just nu.

    SaveSave

    0
  • Barn,  Förhållanden,  Känslor

    Surrealism

    Det är ju en del som frågat, hur känns det att han blivit pappa. Det är egentligen inget jag vill prata om för det finns inte så mycket att säga. Det angår inte mig. Därmed inte sagt att det inte känns. Hur det känns är lite knepigare att förklara men jag gör ett försök. För jag vet att många inte tror mig när jag säger att det inte gör ont och är oroliga över mitt lung. Så nu reder jag ut det, för idag slog det mig varför jag är så lugn och oberörd.

    Först och främst, han och jag har ingen relation idag. Det finns ingen vänskap och ingen bekantskap. Vi är främlingar för varandra. För det andra så har hon varit gravid ett tag. Det var betydligt jobbigare att få veta att hon var gravid än att barnet är fött. Att få veta om graviditeten och veta att det var precis allt som mitt ex ville och inte ville ha, att veta att det var våldsamt mellan dem och att ett barn skulle leva i det och att känna någonstans att det skulle varit jag, var jobbigt. Vi hade aldrig pratat om barn mer än i början av vårt förhållande. Då ville han ha barn men jag ville att vi skulle vara ihop ett tag först och att jag ville bli lite äldre. En gång precis i början när vi fortfarande bodde i olika länder trodde jag att jag var gravid. Han var så glad, och så ledsen när det inte var något barn. Sedan pratade vi aldrig mer om det. Inte på riktigt. Mer än att jag ville gifta mig innan jag fick barn. Japp, jag är lite gammalmodig sådär.

    Hursomhelst, jag har ju vetat om att dom ska ha barn ganska länge men hur länge det än är så är det också väldigt nära inpå vår separation. Det har bara gått ett år. Det känns märkligt. Samtidigt är det väldigt mycket som hänt sedan dess. Men ja, för ett år sedan så satt vi och pratade, kramades, grät och tyckte bägge att det var jobbigt. Idag är han pappa med någon annan. Varför är jag så lugn? Det är så himla surrealistiskt. Egentligen, om jag tänker efter, så är det ju inte det. Egentligen är det så förutsägbart. Han mådde så dåligt, tyckte åldern var jobbig, kämpade med allt han inte hade och kände nog att han hade en sista chans att få det liv han ville. Få det barnet han så gärna ville ha. Den familjen som var så viktig för honom. Och det vill jag att alla ska veta, jag unnar honom den familjen och barn. Han är en underbar pappa, det är jag säker på. Jag vet att han kommer älska barnet gränslöst. Om det räcker kan bara tiden utvisa. För är det något jag tycker är jobbigt så är det risken att deras barn ska få det jobbigt. Det hade jag tyckt oberoende av vilka föräldrarna var.

    Jag är lugn för det har passerat tid. Jag är lugn för det har ingen påverkan på mitt liv som det är idag. Jag är lugn för att det är så overkligt. Men det är vad det är. Ett till barn i denna värld. Ett barn som kommer ha världens bästa pappa. En pappa som jag hoppas barnet kommer älska. Ett barn som jag hoppas lyckas med det ingen annan hittills lyckats med, att ge honom den bekräftelsen han behöver.

    0