Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Författare: natalia (page 1 of 137)

Att ta ställning

Ni har säkert sett den och hört talas om den men jag vill bara säga att jag tycker det här var bra gjort av Gillette. Att ta ställning, att vara ett varumärke som så starkt förknippas med män och säga att att män kan bättre. Eller inte bara det, män måste göra bättre. Vad tycker ni? Såg att det såklart är en massa diskussioner om att den är anti-män men som vanligt i dagens samhälle. Ska man bli hörd måste man vara extrem.

Man kan vara extrem på olika sätt och jag älskar när Sofi Fahrman ryter ifrån med brutal ärlighet. Hon gör det inte ofta men när hon gör det så är det spot on och man vet att det är genuint.

En sista extraordinär person måste ju ändå vara May, Theresa May. Som som har stått rakryggad och inte vikt sig. Det måste ju funnits massor av människor, men speciellt män som inte trodde hon skulle vara premiärminister idag. Nu kanske hon inte är det så länge till men holy crap vilken superkvinna.

Det här med januaristress

Vi är nio dagar in i januari, årets första månad och jag känner bara “orka”. Fokus ligger på att jobba och flytta och däremellan vila. Därtill så ligger det lite (eller rätt mycket) press på att få fram inbjudningskort, spara ihop en förmögenhet till bröllopet och komma ihåg sina vitaminer. Det kanske bara är jag men det är rätt mycket.

Hemma försöker vi hålla koll på utgifter med en app, HomeBudget men budgeten i den har inte uppdaterats sedan vi bestämde oss för att gifta oss. Och december var ju, ja som december ofta är – dyr. Så vi är helt off track På gott och ont så får Icey min lön och jag får pengarna när det behövs. Det kanske inte låter så modernt eller självständigt men det är det som funkar bäst för mig och oss. Jag har en tendens att shoppa om jag kan shoppa så jag trivs med att ha så lite som möjligt på kontot. Under 2018 så lovade jag mig själv att bli bättre på att hålla koll på min ekonomi och jag tycker jag lyckats bra. Många onödiga småskulder är borta och inte en enda påminnelse har jag fått. Målet under året är fortsätta ha bra kolla på ekonomin. Icey är ansvarig för bröllopsbudgeten och inte så nöjd med vår framfart vilket satte lite extra press på förhållandet denna vecka då han har en tendens att bara bli irriterad utan att säga något.

Sedan var det detta förbannande mörker och vitaminerna. Jag har en hel drös tabletter som jag köpt för att hjälpa min sköldkörtel. Följde denna listan och köpte det mesta när jag var i USA. Att sedan komma ihåg att ta dom är ju en helt annan grej. Helt annan. Så himla svårt. Måste verkligen bli bättre. För just denna månad behöver jag all slags styrka jag kan få. Om inte annat så att jag kan ha en tanke i huvudet åt gången.

Januari

Sol nedgången vid landningen i Oslo

Vi han knappt ladda innan vi satte oss på bussen mot nästa destination. Vi sov en natt i lägenheten och hann packa upp eftersom vi landade vid 16 och var hemma vid 18. På fredagen jobbade vi och sedan åkte vi till Göteborg.

Denna månad hjälper vi mina föräldrar packa ihop sin lägenhet. Det innebär ett gigantiskt packjobb. Så vi ska vara där vara helg till och med den 20:e. Sedan har jag tagit ledigt måndag och tisdag den vecka för att se till så att det verkligen är klart. Samt för att sova ut kanske efter en intensiv helg.

Helgen har gått bra. Vi har fått packat en hel del och det har inte varit några bråk. Men när jag satte mig på bussen på vägen hem så somnade jag direkt haha.

Jag tror det kommer gå bra, vi är förbereda på en intensiv januari och Icey och jag har pratat om att vi kommer behöva kommunicera extra mycket, ha lite mer tålamod än vanligt och gå och lägga oss lite tidigare.

Året 2018

Traditionsenligt så har det blivit dags att summer året. Jag ska erkänna, att jag känner mig egentligen inte alls klar med i år. Dessutom är det med skräckblandad förtjusning som jag ser framemot nästa år. Att veta att jag ska gifta mig känns stort, vuxet och lite livsomväldigande.

Hur skulle du sammanfatta året med bara ett ord?
Svar: Flängigt.

Vem saknade du under 2018?
Svar: Jag tror året har känts flängigt för att jag har flängt runt för att hinna vara med alla. Visst, det har inte alltid blivit bra men jag har gjort mitt yttersta för att räcka till. Den jag glömde bort och såhär i efterhand saknar är mig själv.

Vad spenderade du mest pengar på?
Svar: Flytten. Shit pommes frites det är dyrt att flytta och skapa ett nytt hem.

Vad lärde du dig under året?
Svar: Att saker alltid ordnar sig även om det ibland tar flera år.

Vilken är den störta förändringen du gjort under året?
Svar: Att sluta träna. Det började med en trasig fot som aldrig läkte och det har slutat i en trasig kropp. Så ingen kul förändring alls men att sluta träna är den största förändringen (bokstavligt talat) som jag känner av.

Vad har du haft/gjort för mycket under året?
Svar: Igen, flängt. Att vara hemma tre helger under nästa ett helt år är inte optimalt. Det blir helt fel men samtidigt har jag verkligen kämpat med att tycka om vårt hem så jag är oerhört tacksam att vi har haft möjligheten att åka iväg.

Vad var favorit resemålet under 2016?
Svar: Köpenhamn för sällskapet och Norges vackra fjordar för upplevelsen. Ja, och kanske Spanien för att där gick min pojkvän ner på ett knä. Sist men inte minst, vår intensiva roadtrip i USA med en Mustang cabriolet och en dejt på Nobu i Malibu.

Vad är du mest stolt över när du blickar tillbaks på 2018?
Svar: Att Icey och jag har det bra och fortfarande tycker om varandras sällskap, att vi vågade flytta och att jag fick ett jobb.

Vilken var årets drink?
Svar: Fläderblomssaft med kolsyrat vatten har jag druckit rekordmånga mängder av på grund av het sommar.

Vilken var årets låt?
Svar: Spelat musik och tagit kort är två saker jag gjort för lite av i år. Men Aviccis Without You har gått på repeat en del.

Vad fick dig att skratta?
Svar: Köpenhamn, vänner, jobbet och överraskningar.

Vad fick dig att gråta?
Svar: Familjebråk, att inte hitta ro i mitt nya hem, att stundtals inte känna mig snygg, inte räcka till och att Lill-Babs dog. Vill dock säga att överlag har jag gråtit för lite.

Vad tar du med dig in i 2019?
Svar: Att jag är vuxen nu. Det känns. Och jag är alldeles alldeles strax redo att acceptera det. Ska gifta mig och njuta av den helgen. Och i år, ska jag klämma in mer mig tid och mer spontan tid med vänner.

Reflektioner

Jag sitter i Iceys gamla barnrum och tänker på året som gått men också livet. Väderprognosen sa att det skulle bli storm idag mellan 16 och fram till imorgon vid lunch så vi lyckades boka om våra biljetter till ett tidigare flyg. Som svensk och som en tjej som aldrig tittar på väderrapporten då det inte finns så mycket att göra åt det så är islänningarnas respekt för vädret väldigt fascinerande.

Jag har nog mycket att lära om islänningar men vad är chansen egentligen att man träffar en islänning som man sedan ska gifta sig med? Kan ju omöjligen vara stor.

Åh, jag bläddrade igenom bloggen häromdagen. Så underligt hur mycket som hänt de senaste åren och jag kan ju inte låta bli att tänka på om allt hände för en anledning och om jag borde känna till alla anledningar nu?

Jag har under året kämpat med så mycket tankar och funderingar kring livet. Att det känns som det avstannat. Samtidigt har jag förstått att det är detta så många strävar efter. Jag är inte typen som hyr en camping bus och vill åka ut och surfa. Tror jag inte alla fall. Men jag vet inte om det är med jobb, förhållande och rutiner är min cup of tea. Jag kämpar i alla fall med det. Jag behöver spontanitet och frihet. Jag får smått panik när jag tänker på att det förmodligen bara kommer bli värre. Det finns lösningar såklart. Man läser ju om familjer som tar med sina barn på en seglats kring jorden. Jag är lite för bekväm för sådant. Ni fattar va? Jag har hamnat i ett trettio-plus-trevar träsk. Tankar om dåtid och framtid ska kombineras och byggas vidare på. Byggas till något hållbart. Jag är rädd men nog mest orolig. Orolig för att misslyckas. För det känns inte som jag tänkt och reflekterat tillräckligt över mina lärdomar. Det känns som innan jag lovar en annan människa att dela mitt liv så måste jag reda ut vad jag delar.

Hänger någon med på mitt babbel? Eller är det som en isländsk storm som får allt att stanna en stund och sedan fortsätter allt som vanligt? Ja, så är det kanske. Eller?

Filmtips: A Dog’s Purpose

Nu har vi landat på Island och på planet hit tittade jag på A Dog’s Purpose. Jag älskar djurfilmer och denna gjorde mig inte besviken även om jag i slutet av filmen hade sjukt ont i halsen och huvudet. Vill dock inte beskylla filmen för det. Däremot, så grät jag flera gånger i filmen. Som man ju gör när man tittar på djurfilmer.

Filmen handlar om en hund eller flera hundar men det är samma hund hela tiden. Man får följa hunden genom dess liv med flera ägare och till slut hittar hunden tillbaks till sin första ägare. Den visar hur fint det är med lojalitet, vänskap och ja, hundar. Hur dessa djur kan bli en älskad och trogen vän genom livet. Allt detta med en stor dos komedi så filmen utgår från hunden och hundens perspektiv.

Är man en djurälskar så är denna Lasse Hellström film ett måste!

Lugnet att hitta rätt

Nu när lugnet i kroppen och huvudet har lagt sig så passar jag på att kika in här.

Dagarna upp till jul kändes mest stressiga och dagarna på jobbet var mest ganska tuffa med en ganska sur chef. När vi kom ner till mina föräldrar på fredagen så kände jag mig inte alls redo för jul. Hade knappt köpt en julklapp och julkänslan var obefintlig. Eftersom det varit snö i Oslo i ganska länge var jag också väldigt trött på snön så det var skönt att komma till västkusten där snön inte fallit än.

De senaste dagarna har jag känt mig misslyckad, eller kanske inte misslyckad utan mer otillräcklig. Inte bara över att jag inte hittade några bra julklappar utan det är en känsla jag dragits med under hela hösten. Jag får inte min tid att räcka till att vara den bästa jag kan vara. Tror jag har haft dåligt samvete hela hösten för att jag inte är en bra kompis, en bra dotter, en bra fästmö, en bra vän till mig själv. Vissa dagar tar det hårt och jag kan känna mig super ledsen. Jag gör allt jag kan för att räcka till men dels hjälper det inte och dels innebär det att jag glömmer bort mig.

Så i två dagar så ska jag ta nu ta det lugnt och fundera lite på vad jag kan göra för att det ska kännas bättre nästa år.

« Äldre inlägg