Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Sökresultat: "butchers"

Íslenska Hamborgarafabrikkan

Vid varje resa ska man hitta den bästa hamburgaren, det är sedan gammal. Eller ja, det är i min värld sedan 2013ish då jag blev singel, började hänga med Happy och upptäckte hur en riktig hamburgare ska smaka. Under dagarna i Reykjavik så tog Icey med mig till vad Islands mest hypade hamburgerkedja, Íslenska Hamborgarafabrikkan. Där serveras det fyrkantiga hamburgare. Brödet specialbakas efter hamburgarna och enligt Icey är det lite överhypat och framförallt lite för dyrt för vad man får. Isländksa pengar säger mig absolut ingenting så jag har inte så mycket att säga om prisnivån men hamburgarna var yummy och det var även sötpotatispommes med tryffelmajonäs. Extra plus för de söta Margarethe skålarna som dippen serverades i. Min hamburgare var lite spicy fast det stod det att den skulle vara, det är mest jag som glömmer bort att jag inte är så förtjust i spicy, Till efterrätt åt jag Skyrkaka med jordgubbsås som var ganska tråkig. Däremot så tvingade jag mitt sällskap att ta en hamburgarmuffins. Ska sanningen fram så var inte heller den så himla gudomlig men det kommer den undan med för den är så snygg. Hamburgarna var precis sådär goda som riktiga hamburgare ska vara. Kanske hade jag velat ha dom lite köttigare men efterätterna kan ni skippa. Ta en varm choklad istället! 

Helgen som var

Helt slut var jag efter fredagens träningspass men åh vad jag älskar min PT. Känns helt underbart att vara tillbaks. Underbart och smärtsamt. Lördagen gick åt till att surfa runt efter London inspiration, dämpa en kompis bakisångest, fundera lite på vad jag ska ta mig till i livet och sedan väntade en hamburgare på stan. Jag älskar goda hamburgare. Mindre förtjust i inte så gudomliga och lite för vanliga. Så jag är på jakt efter Göteborgs godaste hamburgare. Hittills är Butcher’s Market favoriten. Igår testade vi The Barn som är lite större och hade lite för lång väntetid på maten för mitt gillande. Hamburgaren var inte riktigt värd att vänta på men sötpotatis pommesen och tryffelmajonäsen var absolut värda dom långa minutrarna i baren.

Började även samtala med en amerikansk pilot under kvällen. Två saker slog mig eller nej, tre. För det första är jag verkligen barnsligt nyfiken. För det andra är jag fortfarande helt oimponerad av piloter. Och för det tredje går amerikaner fortfarande inte hem. Fy sjutton vad tråkiga de är. De är generellt sett väldigt ointressanta.

Söndagen har tillbringats med att gråta lite, vara trött, vara irriterad och slutligen åka till landet. Imorgon börjar min sista vecka som 31. Det är okej. Bra till och med. 31 var ett misslyckat år. Inte fan kan det bli värre.