Ett till år

Imorgon fyller jag år. Jag älskar att fylla år, jag älskar att bli äldre. Ju äldre jag blir desto mer tacksam är jag för att bli äldre. För alternativt vore så betydligt tråkigare. Som lillgammal känns det dessutom mer och mer rätt samtidigt som jag tycker mig bli barnsligare och barnsligare. Jag är glad för det jag har och även om jag älskar presenter så kommer nu familjen alltid först. Att dom, vi, mår bra betyder allt. Det finns önskningar, absolut, men liksom jag samlar på mig år så samlar önskningarna på sig en dyrare prislapp.

Kvällen innan min födelsedag tillbringar jag med att funderar några vändor till kring faddrar till Baby Sweed. Tänker att jag vill ha vettiga människor, människor som är lite olika oss som föräldrar men med samma moraliska kompass. För mig finns det också något fint i att mina pojkar har en gemensam fadder som en symbol på att vi litar på denna personen att ta hand om pojkarna om något händer oss. Jag vill och att faddrarna uppskattar faderskapet. Så det har varit mycket tankar under en längre tid och jag har ännu inte landat i något som känns hundra. Det är inte det att det känns fel men det känns som en pusselbit saknas.

Min önskelista i år är annars ganska kort. Ett fint smycke, stora hotellkuddar och en kjol har jag önskat mig från min lilla familj. Min stora familj önskar jag mig en middag med så det blir musslor i helgen. Kvar på önskelistan är vackra ting och praktiska ting nu när hushållet är nedpackat.

Mössor kan man säkert ha för många av om man inte är jag. Jag älskar huvudbonader och denna grön eller bubbelrosa lilla goding får gärna komma inslagen i ett paket.

Men den största materiella kärleken just nu? Miniskulpturer. Speciellt Conrad är jag mycket förtjust i. Och prinsessan. Och familjen. Äh, jag önskar mig alla dessa små underbara figurer.

Men lika glad skulle jag bli för en fika och massa födelsedagskort.