Äntligen ute

Det är inte det att jag ser ljuset i slutet av tunneln. För de senaste månaderna har inte varit en lång tunnel utan en mörk jävla grotta. Det har egentligen varit tufft på alla sätt sen i januari när kroppen började kännas motsträvig. Det blev väldigt tufft när lillebror kom. Jag har svårt för bebistiden som det är men bebis med äldre syskon var svårare än jag trott. Jag hade förberett mig och planerat för att det skulle vara svårt. Men för Baby Ice. Jag tänkte inte en sekund på om eller hur jag skulle reagera på ett syskon. Det har varit skittufft att knyta an medan man är mamma till en tvååring, fru, projektledare för flytt, administratör och festplanerare. Nu när jag skriver det låter det ju lite absurt att jag trodde jag skulle klara av det men det låter också som mig i ett nötskal.

Nu har flyttlasset gått från Rotterdam och står i ett, eller faktiskt tre, olika förråd. Det är rörigt och mycket är oklart men jag mår äntligen bättre. Kanske inte fysiskt men det är inte så konstigt med tanke på den viktuppgång som graviditeten och sockret som tre månaders extrem trötthet har inneburit. Jag är tung och svag och känner inte alls igen mig i det. Jag är ändå okej med det. Sockermissbruket är borta nu när den svåra tröttheten är borta och vilja att röra sig är tillbaks. Det finns absolut stunder av rastlöshet och frustration över att Baby Sweed bara vill ligga på bröstet hela tiden. Inte nödvändigtvis för att amma utan mest för trygghet. Jag påminner mig om att han bara är två månader, att jag på så många sätt missade de tre första veckorna av hans liv och framförallt att det är en period. Just nu går det inte att att gå ut och gå en långpromenad, det går inte att gå att träna en timma på dagen och att försöka sig på hemmaträning nu under sommaren med fullt hus är bara över optimistiskt. Jag har varit ifrån honom i mer än en timma men då är jag också mentalt förberedd på att tillbringa resten av dagen med honom på mig. Det finns absolut en större förståelse för de som använder bärsjal 24/7. I allt det jobbiga så är det skönt att han sover hela nätter om än på oss. Allt har sin tid och just nu är det så här. Jag är så ofantligt glad att tröttheten lättat och att jag mår bättre. Det får räcka nu.