Komplicerat mycket

Det är så sjukt jävla mycket nu. Icey och jag försöker skoja om att vi alltid, eller i alla fall ofta, gör det så svårt för oss. Just nu bakar jag en bebis som verkar tycka att ugnen är lite för liten, vi tar in flyttofferter, planerar logistik inför kejsarsnitt, fixar med lägenhetsförsäljning, skriver mallar för att säga upp lägenheten och garage, säljer bil och typ 100 småsaker till. Jag är ganska bra på att skjuta undan stress och jag är generellt väldigt bra på att skjuta på stress.

I detta fall så har jag varit väldigt tydlig med att mitt fokus är att få fram en frisk bebis och en bra förlossning. Efter det kan jag börja stressa men jag märker hur det sliter på Icey. Han stressar med allt han vill ha klart innan han går på pappaledighet och han känner en stress inför allt vi behöver fixa med. Just nu är tanken, planen, grundidén att vi ska flytta i juli. Nu ikväll så frågar Icey mig om jag kanske vill flytta fram allt till september. För även om jag inte tänker så mycket på det så är det klart att det påverkar mig. Det är lite sådär att vi knappt håller ihop som familj just nu. Eller alltså, det gör vi och egentligen väldigt bra men allt är också lite märkligt nu. Baby Ice och jag sover typ hela morgonen och hela eftermiddagen. Rutiner är inte riktigt på plats om vi säger så. Icey och jag går om varandra och på kvällarna är jag så trött (igen) och han vill jobba att vi helt enkelt inte orkar prata om allt det där vi borde prata om.

Oh well, snart är bebis här. Har haft en läkartid denna vecka och har två kvar. Går på kontroll varje vecka nu samt att psykologen vill att jag checkar in varje vecka. Så när jag inte sover går jag på läkarbesök haha. Åh, allt är sådant kaos.