Osorterat

Ligger här i det alldeles för varma sovrummet. Båda fönster är öppna men det är varmt ändå. Myggor och knott kommer dessutom på besök. Det får jag leva med vet jag nu efter tre år i Rotterdam. Det är alla vattendrag som lockar insekterna och det är stenhusen som gör sovrummen varma.

Jag är jättegravid. Ett supergravid som min kompis sa. 15-20 minuters promenader räcker gott för sedan gör det ont. Imponerande ändå tyckte sjukgymnasten som snabbt konstaterade att denna graviditet inte innehållit mycket vila. Ändå tycker jag att det enda jag gör nu är att sova. Och jo, trots smärtan så vill jag fortfarande ha sex. Det går även om nya positioner och lite kuddar behövs. Idag var nog sista gång gången. Känner mig inte så himla sexig med läckande bröst och en stor mage. Det är dessutom inte långt kvar tills bebisen är här.

Bebisen ja. Igår fick Instagram för sig att jag behövde se inlägg från föräldrar som förlorat sin barn precis efter födelsen. Tack men måste bestämt tacka nej. Behöver verkligen inte se det. Många säger att det är så himla ovanligt men när jag var tillsammans med mitt ex så skickade vi blommor till fyra förkrossade föräldrar och gjorde insättningar till Spädbarnsfonden två gånger på två månader. Jag var på orimligt många begravningar med mitt ex. Det var små bebisar och en 40-åring. När jag pratade med mitt ex i veckan så skulle han på begravning av en 17-åring som dog av cancer. Känns inte statistiskt rättvist att en umgängeskrets ska ha så många unga dödsfall.

Jag är glad att bebisen rör på sig i magen men tänker samtidigt att då måste något annat vara fel. Slår borta tankarna men de kommer tillbaks. Vill på något sätt vara beredd på det värsta. Försöker fokusera på nuet istället. På min fantastiska man och vår underbart härliga son som ligger här emellan oss. Medan många föräldrar gör allt för att deras barn ska sova i egen säng så går vi gärna och hämtar vår son innan vi somnar. Vi sover som bäst när han är nära. Vi mår som bäst när vi alla är tillsammans, nära.