Vardagen

Födelsedag, död och val

Vi springer ur de sista sommardagarna tillsammans. Han leder, jag följer i fall att.

Vilken vecka, det var! Första veckan på jobbet och långa dagar. Är mamma på heltid och jobbar på kvällen. Det är lite tuffare än jag trott men jag hoppas också att det blir lättare ju mer jag kan och vet. Nu i början är allt så nytt. Det är bara kundtjänst med det är kundtjänst med ett eget språk så måste alltid ställa om. Det måste jag kanske alltid faktiskt. Som person är jag inte som himla kundtjänstig av mig men jag har alltid gillat det. Gör det mig till psykopat? Eller ännu värre, falska? Fick så många frågor i sommar om varför jag inte gör det jag älskar, kan och är bra på; fixa fester. Men jag vill inte ha min favorithobby som jobb. Är livrädd för det. Får hellre betalt för att göra något som är helt annorlunda från vad jag gör på dagarna. I det här fallet vara trevlig.

Fyllde även 40 i veckan som gick. Det var ingen höjdare. Dagen alltså. Ålder är jag noll problem med. Har velat vara 40 sedan jag var 7. Det var bara förväntningarna som inte matchade verkligheten. Ingens fel förutom kanske mitt. Jag hade kunnat ställa mycket högre krav men hoppades någonstans att alla skulle veta. Det började väl redan veckan innan när jag listade ut vad Icey skulle ge mig och han fick avbeställa beställningen. Jag tyckte ändå jag varit tydlig, jag vill ha något som minne av min 40-års dag som jag kan ha varje dag för alltid. Det blev i alla fall middag med min pojkar och det tycker jag alltid är himla kul. Visst hade vi kunnat ta barnvakt men sanningen är den att jag gillar att ha med Baby Ice och vill att han ska kunna vara med oss.

Så blev det då den 8 september. En sådan himla sorglig dag. Min man grät, jag grät för en drottning som inte egentligen var vår drottning men som ändå var hela världens drottning. Man kan skoja om att man vill vara drottning men Drottning Elizabeth II var för mig en sådan fin förebild. Så majestätisk, intresserad, nyfiken, trogen och med en oslagbar pliktkänsla som förenade och lugnade när det behövdes. Sedan är det ju att när man är så gammal så tänker man nästan att dom alltid ska finnas. Jag tycker hon var en makalös människa och jag kommer sakna henne. Den enda som kommer i närheten av henne är Princess Anne som jag också beundrar otroligt mycket. Som människa.

Inget var väl sig likt efter den 8:e december men dagen efter var det min brors födelsedag. När han slutade jobbet började jag så jag hann aldrig ringa men vi hördes av och spånade idéer inför nyår. Nyår är min kompensering för att jag fick vara “ensam” på min födelsedag.

Whoops var det helg. Vi var alla trötta och den lille förkyld. Vi skulle egentligen gå ut med några kompisar men ställde in för vi ville inte lämna barnvakten med en förkyld och klänning Baby Ice. Han sover dessutom dåligt på grund av hosta och kräktes av hosta en kväll. Vi fick ju Covid vår sista vecka i Sverige och det tog ganska hårt på Baby Ice. Han var inte akut sjuk men han var dålig och hostan har suttit i sedan dess. Så vi höll oss hemma. Baby Ice och jag smög upp och gjorde pannkakor till frukos så att pappan fick sovmorgon. Tar gärna komplimanger för att jag på fredagen gick och lade mig inna 23:00 på fredagen.

Söndagen var det val. Ja, vad ska man säga om den pajkastningen och peka finger politik som råder. Det känns om ett otroligt ansvarsfullt beteende i ett land som mer än någonsin kräver samarbete och ordning. Man är det man gör och inte det man säger tror jag och det finns inget parti jag har förtroende för. Kan man inte agera som man vill att andra ska göra ja, vad är man då för ledare. Helt orimligt också att SD får så mycket skit. Alltså det är inte det enda partiet med dålig historia och inte det enda partiet med rötägg. Ett mer misslyckad pokerhand av politiska partier än den man hade i år har jag aldrig varit med om. Jag är absolut för medmänsklighet. Hade tyckt det var underbart om vi kunde komma förbi att döma och särbehandla människor utifrån det ena eller det andra. Jag har varit mörkhyad i Sverige och jag har varit invandrare utomlands många många gånger. Det finns invandring och så finns det invandring. Det låter jättefint med integration men invandraren i mig kan meddela att det är skitsvårt. Invandraren i mig kanske också meddela att språket är väsentligt. Klimatet ska vi väl inte ens börja med. Eller pensionen. Eller sjukvården. Nä, nu blev det som det blev. Jag hoppas alla tar sitt ansvar och kan acceptera och gilla olika färger. Kanske kan de till och med leka tillsammans trots olika färger? Vore inte det ett fint exempel på integration. Ja, filosofiskt fil säga.

40-års veckan var väl ingen hit. Den här veckan har redan börjat bättre. Känner att jag har lite bättre koll (marginellt men ändå..). På fredag åker vi dessutom bort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.