Vardagen

Önskningarnas önskningar

När man fyller 40 ska man ju gärna slå på stort och fira men som vän/familj/bekant ska man ju också slå på stort för att fira milstolpen. Så det är väl nu man ska passa på? Jag är väldigt bra på att önska mig ting jag tycker om. Har generellt inga problem med att skriva en önskelista. Kan lösa det på 5 minuter och anpassa det till högtiden. Men så har man ju också blivit lite till åren. Samlingen av ting har växt till sig och så även klokheten. Det finns således inte allt för mycket man önskar sig med gott samvete. Misstolka mig inte, vill fortfarande ha presenter men dom måste vara lite mer genomtänkta på många fronter ibland och det gör verkligen inget om dom inte är sprillans nya. Vill verkligen inte framstå som någon miljökämpe för det är jag tyvärr inte men visst, jag försöker tänka till ibland på vissa aspekter i mitt liv.

Tycker därför att det varit orimligt klurigt att fundera på vad jag önskar mig såhär när jag fyller jämt. Jag har hela tiden haft en önskning, att vara med min familj. Dom försökte men vi fick inte ihop det och det här har varit och är en sådan sorg för mig. Jag är så ledsen för att vi inte är tillsammans hela gänget att det känns inte så kul att önska sig något – för inget kan kompensera för uteblivet familjehäng. Dessutom, 40 kräver sin symbolik. Det ska vara en gåva som hänger kvar många år – klassiker så att säga. Livspresenter helt enkelt. Så jag har fått luta mig tillbaks på livets önskelista och tidigare önskelistor. Är det nu jag kommer kunna checka av dom? Högt upp på listorna finns det finaste av armband men jag tror kanske det får vänta tills 50. Så jag har landat i dessa önskningar. Räknar inte med att kamma hem en storvinst men kanske kan ge er andra storfirare lite inspiration?

Den förekommer ofta på mina önskelistor men ljusstakarnas ljusstake. Vänskapsknuten från Svenskt tenn.
Älskar dubbel och delad glädje. Underbart vackert välgörenhetsarmband för Childhood från Sophie by Sophie

En kvalitetsfilts slår aldrig fler. En med tyngd dessutom. Kan inte tänka mig en härligare filt än 10kg filten från Wesomnia.

Diamantörhängen som man kan ha dag efter dag efter dag. För alltid.

Finast är kanske ändå något personligt, självklart och överraskande? Ni vet dom där presenterna man önskar sig utan att veta om det. Presenterna man aldrig gör sig av med för man vill inte och man kan inte. Dom är för fina och för sentimentala. Jag blir förvisso sentimental över i stort sett alla presenter jag får. För det ligger en omtanke i konceptet present och det gillar jag. Vem gör inte det? Vill gärna ge mig själv en present för att jag faktiskt är här och på så många sätt är lycklig och tacksam för vart livet fört mig. Vad det blir får jag lova att återkomma om.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.