Vardagen

Kvällskompisen

Baby Ice

Jag är en kvällsmänniska. Dagen funkar på rutin, automatik eller ren tur. Efter 18:00 så är jag en högst funktionerande människa. En jävligt bra sådan. Smart, skarp och kreativ. Det är oftast då jag skriver eller gör annat som kräver lite fokus. De senaste kvällarna har jag dock hängt med min son. Han vill inte alls sova. Han vill ju vara uppe som alla andra. Han är inte heller dum utan han gråter i sovrummet och kör sedan charmoffensiv i vardagsrummet. Inte ett helt tufft val. Ikväll bestämde jag mig för att det fick vara nog. Då tog nattningen två timmar! Finns det föräldrar som gör det varje kväll?!?! Har egentligen inget emot det mer än att det går på mina funktionella timmar. Min man klarar inte av det för han klarar inte av skrik. Så det blir min fight. Som mycket annat faktiskt.

Veckan har rullat på bra. Känner mig fortfarande väldigt hoppfull om att få ihop livet. Nu har vi två veckor kvar i Sverige. Ska bli skönt att komma hem. Hur går det för er? Har ni tagit er ur december/januari lunket som man lätt hamnar i efter julhelgerna?

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.