Livet

Tillfriskad & livskris

Baby Ice och jag är friska! Lagom till helgen så återfick vi vår energi så vi har typ maxat helgen. Icey och jag har umgåtts sådär så att vi sett varandra, pratat och lyssnat och bara varit.

I fredags var Baby Ice och jag ute nästan hela dagen så att Icey kunde jobba ikapp eftersom han behövt dra ett lite större pappalass än vanligt. När vi kom hem så lekte vi lite alla tre och sedan åkte jag och köpte en hylla från den holländska Blocket. På kvällen lade vi Baby Ice tidigt så vi kunde ha lite myskväll. På lördagen så fick jag förmiddagen för mig själv och åkte och köpte surdegsbröd. Att få sätta mig i en bil och bara köra är bland det bästa jag vet om inte det bästa. Helst hetsig stadstrafik som kräver fokus men ändå flyt. Det är för mig så meditativt. De flesta hatar det säkert men jag trivs så bra där. Så att få en förmiddag med en liten utflykt i bilen med skön musik är absolut en bättre start på dagen för mig. Sedan plockade jag upp min man och vår bebis så åkte vi först och köpte färg för att måla små bokhyllor i barnrummet och sedan åkte vi till IKEA. Så trött på den här meningen men vi behövde köpa förvaring. Mest till köket där så mycket tillkommit i form av barnmat och barnprylar. Dom små bokhyllorna vi skulle köpa var såklart slut så vi får leta vidare. När vi kom hem så hade vi en väldigt trött son så kan inte påstå att det var sådan himla mysig kväll haha. Han däckade tillslut och Icey och jag bokade biljetter till Sverige. Vi åker upp i två månader så det ska bli härligt. Jag har ju kommit in i en slags kris. Eller ska egentligen inte kalla det kris, det är mer en inre slitning. Det är min singelgen som spökar. Jag har nämnt det här förut, men jag är inte gjord för det här med att vara gift. Jag tycker det är skitjobbigt ibland och det blir nästan värre av ett lyckligt förhållande. Icey och jag bråkar aldrig och det är inte för att vi inte bryr oss tillräckligt för att bråka utan det finns inget att bråka om. Kanske att en av oss är lite irriterad ibland och snäpper till om någon småsak. Men till och med det händer kanske en gång per halvår. I övrigt så är vi ett fantastiskt team. Utan någon som helst drama. Då brukar jag försöka skapa drama fast det är sällan det går. Tvåsamheten, rutiner och vardag tar dör på min själ. Då har jag ändå en underbart förstående man som inte har några problem med att jag flörtar med någon även om han undrade varför jag var i färgbutiken i en halvtimma när han och Baby Ice väntade i bilen. Jag sa som det var, det var en supersöt kille där och vi pratade fester och kepsar och då skrattade han mest åt mig. Han är nog inte ett dugg orolig att jag ska vara otrogen eller lämna honom men han vet också att jag tycker det är asjobbigt ibland. Till och med den tryggheten som finns mellan oss och som oftast är så underbart är helt sjukt frustrerande. Jag känner mig bara fången. Utan någon egentlig lust att slita mig fri. Ni hör, hopplös fall. Men kanske också vill kunna ragga upp någon och tacka nej för att jag vill inte för att jag måste. Så Die on the Dancefloor har varit min låt på repeat under mina ensamma stunder i bilen. Igenkänningsfaktor deluxe.

Helgen slutade på topp med en underbar brunch med kompisar som var i Amsterdam över helgen. Den ena är vegan och det enda veganska stället jag känner till i Amsterdam som dessutom har bacon för icke-veganer är The Avocado Show. Det var helt okej när det var nytt men nu är det ju en stor kedja med restauranger över hela Europa och inte alls lika bra. Fast det gjorde inget! Jag älskade varje stund och blev lite nykär i min man när vi sedan strosade runt på Amsterdams gamla gator. Bästa bästa avslutet på en liten kämpig helg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.