Gravidtankar,  Vardagen

Bilar och ligament

Herregud, för att inte ha något jobb och dessutom leva i ett land i lockdown så känns det som jag har fullt upp. Förra veckan gick åt till att sova, hinna äta tillräckligt, mäta blodsocker, kika på bilar, köpa bil (!), ha helt vansinnigt ont i magen och en akut resa till sjukhuset i snöstorm. Puh.

Sov himla dåligt förra veckan och dagar då jag mäter mitt blodsocker så ställer det till det. Dels så är jag vaken fler timmar på natten än man ska vara och dels så är jag så himla trött på dagen att jag bara vill sova och skippa måltider. Då sover jag men Icey väcker mig med mat och jag typ äter i sömnen och sedan somnar jag om. Efter en och en halv timma så väcks jag för att ta blodprovet men är ju knappt vid medvetandet. Så himla snurrigt. 

Vi bestämde oss för att köpa bil typ lagom till sommaren men så insåg vi att det är ju inte säkert att det finns något vi vill ha just då så vi har kikat lite från och till sedan vi kom hem efter jul. Alltså det här med att komma överens var ju ett projekt i sig. Jag älskar bilar och att köra bil. Ett intresse jag ärvt från min far. Han och jag älskar bilar och vi gick alltid på minst en europeisk bilmässa ihop när vi bodde i Bryssel. Kanske är bilintresset det enda jag kan sakna med mitt ex som också älskade bilar. Inte så att jag aktivt saknar det (och verkligen inte honom) men kan önska att det fanns någon mer lite bilintresserade i min närhet. Blev så himla glad när Noah som kört hem bilar till oss så vi kunde provköra kunde sina bilar. Så härligt att snacka nyheter, motorer, favoriter, elbilar, motorljud och annat. Icey och jag kom inte riktigt överens och om jag inte får som jag vill så tappar jag intresset ganska fort. Så jag sänkte mina krav och hade bara ett och ett halvt: en D4 motor och allra helst en nyish men utan allt j**la pipande. En sak till, det fick absolut inte vara en SUV. Typ en av mina största bilsorger i livet, att jag så himla gärna skulle vilja ha Range Rover men tycker inte alls att dom är speciellt roliga att köra. Skulle jag få välja rakt av så skulle jag ta en Cross Country. Både Volvo och Saab gör fantastiska Cross Country bilar med mycket körglädje. Nu landade vi tydligen i en V60 eller en V90 på grund av bagageutrymmet. Dom vi hade sett sålde slut på noll tid så vi blev lite stressade förra veckan. Vi och vi, det var Icey som blev stressad. Vi behöver egentligen inte alls en bil och jag är betydligt mer chill än min man och kan vänta till absoluta sista sekunden med det mesta. Han hittade en V60 som passade budgeten och med inte allt för många mil. Den var i princip såld men så fick vi ett samtal om att finansieringen inte hade gått igenom så då kom Noah hem med den. Det var inte kärlek i första ögonblicket men jag sa ändå okej till den. Så då skulle vi fixa med allt pappersarbete och höll tummarna för att det fanns någon parkeringsplats kvar i huset. Det fanns det så vi beställde bilen till den 15:e. Hoppas det blir bra.

Efter lördagens utflykt till marknaden fick jag så himla ont i magen. Det började väl egentligen i fredags men kändes okej på lördag morgon. Väl hemma efter marknaden så var det allt annat än skönt. Det gjorde så ont i nedre delen av magen. Lite mer på sidorna kanske men kändes faktiskt som ett bälte av smärta. Gjorde så ont. Baby Ice rörde sig om än inte lika mycket så jag var inte så orolig mer än att det inte kändes bra att det gjorde så ont. Det gick inte över utan gjorde ont under natten och när jag vaknade på söndagen. Då bestämde vi oss för att ringa sjukhuset. Dom sa att det förmodligen inte var något men att de ändå ville att vi skulle komma in och kolla. Vi sa att vi kunde vara där om en timma. Det var lite optimistiskt. Natten till söndagen så hade stormen Darcy dragit in och lamslagit i stort sett hela landet. Det blev en utmaningen att ta sig till sjukhuset och det involverade en lite för lång promenad. Sjuksköterskan kontrollerade hjärtslag, rörelser och jag fick ligga med mätare i en halvtimme för att kolla om jag hade sammandragningar. Det hade jag inte och hade inte heller urinvägsinfektion. Dom kollade även så att livmodertappen inte var öppen och det var den inte. Det troliga var ligament och/eller muskler som töjer sig eller kanske bryts. Vem vet…men alvedon och värme rekommenderade hon. Vägrar äta smärtstillande om jag inte absolut måste. Förstår de som inte tycker man ska ha ont i onödan men jag tillhör mer gruppen som bara tycker det är smärta. Så länge varken Baby Ice eller jag är i fara så kämpar jag på. En kamp var det men idag känns det äntligen mycket bättre. Det gör ont men inte vansinnigt ont. Vaccinerade mig mot kikhosta i torsdags när jag ändå höll på och min arm gör fortfarande ont. Så kanske är gör graviditeten mig extra känslig?

Så vidare till veckans äventyr. Halsont och en vecka med två planerade sjukhusbesök. Ringde sjukhuset på morgonen eftersom min ena tid är imorgon. Dom avbokade min tid och ville att jag skulle ta ett Covidtest för säkerhetsskull. Allt var stängt igår och många testställen är stängda idag med på grund av snön så hemsidan för testning var helt överbelastad. Till slut fick vi en tid så vi åkte dit, testade mig och efter en timma hade jag ett resultat. Det var negativt så då fick jag ringa sjukhuset igen som gav tillbaks min tid imorgon och sa till mig att dricka massor och vila. Så nu försöker jag dricka mycket. Antar att dom egentligen inte tänker sig att man ska dricka 1,5 liter på kvällen men så var det det där med att vänta till sista sekund… 

0

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.