Detta skulle vara ett glatt inlägg. Om helgen. Hur min man och jag lyckats hamna i synd igen. Hur vi pratat, varit med varandra och haft det bra. Hur jag sovit ut och inte haft planer. Hur vi åkte till Sverige idag för att stanna här några dagar och pyssla med lite saker innan vi åker på vår bröllopsresa. Och ja, allt det där har ju hänt och allt var ju toppen. Och att stanna i Sverige tills tisdag var en bra idé. Fördelen med att äntligen jobbat klart.

Typ tills precis innan middag. När jag blir så trött på mig själv och mitt avslappnade jag att jag vill skjuta mig. Så idiotisk. Det här med carpe diem, mindfullness och namaste är säker bra för många men jag pallar inte det. Jag tappar allt. Är förmodligen för bra på det. Innan middag inser jag att min tid hos ortopeden – som jag väntat på i över ett halvår – är imorgon kl 08:45. Men fuck me. Orkar inte. Så trött på hela chill grejen. Visst, vi kunde åkt hem ikväll och kommit ner igen. Men nej, det blev bara meckigt. Så jag börjar min vecka imorgon kl 05:00.

Men godnatt då.