Igår var den här. Vardagen. Hade väl kanske inte tänkt så mycket på det. Jag visste att Icey skulle tillbaks till jobbet. Jag visste också att vi har en trillion väskor att packa upp. Men shit.

Den nya vardagen slog hårt. Det är rörigt på i huvudet och i hemmet. Jag har varit arbetslös förut men det är annorlunda denna gången. Finansiellt är det inte så stor skillnad från när jag jobbade eftersom i stort sett hela min lön gick till bröllopet så det är inte det. Däremot är jag nu sysslolös vilket såklart är en helt annan grej än att vara arbetslös. Tidigare har jag haft ideella engagemang att lägga tid och inte minst hjärnaktivitet på. Nu har jag inget. Addera till detta en stor osäkerhet kring framtiden. Främst vart framtiden äger plats. Vi pratar mycket om att flytta och det handlar väl snarare om när och inte om. Jag vet inte riktigt var jag ska söka efter nya utmaningar. Oklarheten i sig är också frustrerande. Om vi ska flytta så behöver vi en plan och inte minst ett boende, vilket i sig behöver en plan. För att addera lite explosionsströssel så sov jag så himla dåligt natten till måndagen. Jag har en hosta som inte vill ge med sig.

Därtill finns den en till sak. Jag behöver verkligen ingen plan men jag behöver en riktning och just nu saknar jag det. Inte ens om alla planer fanns på plats skulle jag veta var jag vill. Det är en frustration som ligger på mig och bara mig.

Lägg på det en viss gravidoro som infann sig när Happy delade med sig av statistiken. Förvisso har jag lugnat ner mig efter ett samtal om siffror med min vän Kris fast det är ju ändå helt knasiga siffror. Det är svårt att inte bli orolig. Både för sin vän och för sig själv. Det blev inte bättre igår när jag insåg att jag helt blandad ihop dagarna och trodde födelsedagen var på en annan dag. Så planerna jag hade kollapsade.

September är min favoritmånad och hösten är alltid en nystart för mig på ett eller annat sätt. Det blåser nya vindar, det finns mer motivation och vilja än under någon annan gång under året. Jag är glad och lyckligare än på länge. Trots detta…explosion. Mycket frustration som slutade med ilska och tårar.

Idag var det nya tag men det gick segt. Så jag satsar på onsdag. Och en sak i taget.