Folk runt omkring mig känns så himla stressade över bröllopet och över min brist på stress. Jag tycker allt känns under kontroll. Det är en del kvar att fixa men det mesta kommer inte gå att fixa förrän sista veckan. Men jag tror på riktigt jag slår nästa person som stressar upp sig över min brist på bröllopsstress. Alltså, jag är så himla redo att det riktigt kliar i fingrarna att sätta ihop en ny fest. För ja, jag älskar att ordna fester och tillställningar. Älskar!

Jag behöver som sagt fixa en outfit men skulle inte outfit A fungera så har jag en plan B. Jag är lugn i det. Jag tror också det handlar om var man sätter förväntningarna. Jag vet hur jag vill se ut på min bröllopsdag; jag vill se ut som mig. Jag vill inte ha en typisk tillgjord bröllopslook. Jag vill att min lycka syns igenom och att jag ser lite ut som en brud (hej slöja). Men i övrigt vill jag vara jag. Ingen sminkning och ingen komplicerad håruppsättning. Detta har jag velat sedan vi bestämde oss för att gifta sig och min outfit har aldrig varit högt på prioriteringslistan. Att jag är lite laid back i min det-löser-sig attityd stressar tydligen folk. Och gör mig irriterad. Det vill jag fortsätta vara i glada bröllopsbubbla där jag känner mig så pirrigt glad över mina vänner och min blivande man.

Måste man vara stressad inför ett bröllop? Är det som så att jag missat något? Har jag glömt att fixa något? Jag fattar inte.