Ända sedan Happy bloggade om det här med emotionellt ansvar så har jag funderat lite, hur är jag i relationen och måste någon ta ansvar?

Jag tror jag kommit till slutsatsen att jag inte bär det största ansvaret men jag vet inte om jag tycker att min partner tagit burit det största ansvaret heller. Har vi missat något?

I mina relationer är när det är bra då ser jag till att vi båda njuter av det och maxar det. För sådan är jag, en livsnjutare som gillar att maxa. Jag försöker lägga in små romantiska gester här och där. Inte för romantikens skull men för att han ska känna sig uppskattad. Det är superviktigt tror jag. Man måste känna sig uppskattad, sedd, hörd och älskad – annars går det inte. Tar jag det största ansvaret? Nja, jag tar väl mitt ansvar tänker jag. och så länge han tar sitt så är allt fint.

Men det är väl kanske när det inte går bra som det märks tydligaste hur man fördelar det där ansvaret. När jag mår dåligt i relation så är jag väldigt tydlig med att säga det och säga vad jag tycker ligger på mig och vad som ligger på han. Jag fixar inte åt honom. Nej nej, börjar jag med det så tror jag risken är stor för att man till slut är den som bär det största ansvaret. För det är väl så som med allt annat. Vanor är svåra att bryta.

Jag är väldigt direkt i min kommunikation. Så här mår jag, det här behöver jag, detta måste du ge mig. Min nuvarande snubbe är inte den mest kommunikativa men jag märker ju och då frågar jag. Ungefär hur mår du, vad behöver du och vad kan jag göra. Det löser sig alltid. Jag brukar alltid se till att följa upp efter några dagar (alltid mindre en än vecka). Går det inte åt rätt håll så är det något som inte fungerar.

Trixigt är väl egentligen när ingen orkar eller kan ta det större ansvaret trots att det behövs. Det var väl lite det som hände med mitt ex. Det fungerade inte och vi orkade inte ta tag i det. Då föll det. Det tror jag också jag sagt till min nuvarande sambo, att en av oss måste orka ta det större emotionella ansvaret vid kriser. Eller medvetet veta att vi måste hjälpas åt under en period. En tidsbegränsad period. Allra bästa, att man inte hamnar där. Att man håller sig på en balans.