När vi skickade ut inbjudningarna visste jag att några av mina vänner och kompisar inte skulle komma. De flesta hoppades jag skulle hitta sätt att närvara, speciellt när vi skickade safe the date kort nästan ett år innan, men nu blir det inte så.

Tre saker…

  1. Bröllopsinbjudningar – Det är inte varje dag eller ens år man gifter sig. Det är stort. Det är speciellt. I min värld så ska det mycket till för att tacka nej till en bröllopsinbjudan.
  2. Lojalitet – Jag har inte en massa lösa kompisar här och där. Jag har ett gäng, ett gäng jag är notoriskt lojal mot. Ber dom om min närvaro så kommer jag.
  3. Fest – Självklart kan man ha kul även om det man är ett litet sällskap, såklart går det. Men det kräver rätt folk och rätt ställe och där är inte vi.

Dessa tre saker gör att jag är ledsen när jag inser att mina kompisar inte kommer till mitt bröllop. Anledningen till att de inte kommer spelar i slutändan inte så stor för resultat är det samma. Samtidigt gör det ju förbannat ont att så många av Iceys vänner kommer, till och med dom som han inte är så tajt med. Vår inbjudna har till och med slutet av maj på sig att lämna besked så några fler trillar förhoppningsvis in men just nu känns det tufft. Det är svårt att ens prata om bröllopet, ännu mindre att planera det. Jag blir bara ledsen.

Så vad gör man då? Vi funderar lite på om det finns fler vi kan bjuda. De som vi funderade på men kände att listan var för lång. Samtidigt vill inte bjuda folk bara för att bjuda folk. Visst, vi behöver betala för 70 oavsett men vi vill ändå ha människor där för att vi vill ha dom där. Så nu tar vi en vända till och skickar ut några fler inbjudningar.

För övrigt min drömkjol. Dock lika dyr som hela min outfit budget.