Vi började leta lokal redan innan vi hade berättat för alla. Vi uteslöt fort ganska många alternativ och till slut var det bara ett kvar. Det har sina brister, som att det är ett enkelt vandrarhem med delad toalett och badrum. Det kanske bara är jag men jag har svårt för att dela. Det är nog det enda jag har fått kämpa lite med att acceptera. I övrigt så klickar det många av våra önskningar. Kanske inte alltid på max av skalan men på en helt okej nivå.

Vi ville att vårt bröllop skulle vara avslappnat, gärna som samlade alla på samma ställe. Vi ville att det skulle vara enkelt men ändå speciellt. Istället för extravagans så vill jag ha små glimtar av over the top. Vi ville att bröllopet ska kännas oss, det ska vara personligt, intimt, kul och familjärt. Det är dom tankarna som vi har i baktanke i varje beslut. Som vår planeringsbok säger, det finns inga måsten. Det är vårt bröllop och vi definierar hur det ska vara. Ett bröllop jag sneglade mycket på i början, som bas, är Johanna Bradfords. Kontaktade till och med samma vigselförrättare men han var tyvärr bortrest. Det var ju lite av en dröm jag hade att vigas av en kapten. Tycker Johannas bröllop verkar så genuint mysigt.

Vi har också velat göra det enkelt för oss och vill till varje pris undvika att bli stressade. Hittills går det utmärkt. Lite för utmärkt. Sådär att jag funderar på vad vi glömt. Som jag nämnde så ligger vi förre i planeringen i bröllopsboken. Vi valde också att tidigt att släppa sådant som vi kanske skulle kunna oroa oss om. Vi frågade om de bästa toastmasterna vi kunde komma på. De som man kan släppa kontrollen till. Vi valde att ha en egen hemsida (för at kunna ha den precis som vi ville) och för inbjudningarna gick vi tillbaks till ett tryckeri som jag använt ofta. Jag valde också tärnor som känner mig och vet vad jag eventuellt skulle kunna kompromissa med på den stora dag. Det vet ju alla att egentligen vill jag inte kompromissa och därför tror jag också att det skulle anstränga sig, för de vet.

Min fästman är den praktiska och styr och ställer med allt praktiskt och kommunikationen med lokalen vi ska vara på. Jag är den kreativa och jag går loss på hur dekorationerna skulle se ut. Här sneglade jag mycket på Frida Fahrmans bröllop. Jag tror att det som hjälpt mest är att jag hela tiden haft en bild som Icey instämt med. Vi vill ha mörka färger men ändå färger. Inget vitt för vi, speciellt jag, gillar inte vitt. Jag har också lyckas hålla mig borta från Pinterest som förmodligen skulle ta upp ohälsosamt mycket tid. Icey har ansvar för middagen som ska serveras och vi gjorde plats i budgeten för en välkomstpåse. Det har varit mitt lilla projekt och något som är viktigt för mig, för jag gillar att få goodie bags.

Helt ärligt tror jag att den bästa övningen till att arrangera ett bröllop är att ha mycket fester i livet. Då vet du ungefär vad som funkar, inte funkar och vad man oftast glömmer.

Mitt största orosmoln? Det är inte klänningen, regn, eller att det inte kommer se ut exakt som jag vill. Det är att jag ska migrän på själva bröllopsdagen. Det finns såklart en plan för det också men det är ändå min största oro. Sedan funderar jag lite på hur många som verkligen kommer och nu är vi på nästa fas, att utforma vigselcermonin.