Årets deppigaste dag har för mig mest varit stressig och lite överväldigande. Inbjudningar som ska tryckas, kuvert som ska köpas och buss att hinna med och däremellan även hinna till posten för att posta saker.

Det både gick och inte gick. Började så stressigt med att jag inte somnade natten till idag. Sov oroligt på grund av stress och vaknad stressad över fel på inbjudan. Och helt övergiven kände jag mig då min fästman åkt tillbaks till Norge för att jobba. På alldeles för få timmar skulle jag lösa alldeles för många saker. Det insåg till och med jag.

Några gråtanfall senare sitter jag nu på bussen på väg hem. Har inbjudningarna vid mina ben och har inte vågat kollat på dom. Jag känner på mig att något inte riktigt blev som jag ville. Men så blir det när en perfektionist ska gifta sig med en effektivinist. Vi korrläser inte på samma sätt och en av oss (inte jag) tänker inte på alla detaljer. Vanligtvis är det inte på ett problem men en av anledningarna till att jag ville ha detta gjort i december var för att jag visste januari skulle vara galen och jag kan inte tänka på allt då – det har jag lärt mig. Och flaggat för.

Ja ja. De tre första veckorna i januari swishade förbi. Ett gigantiskt flyttprojekt är avklarat. Jag lever. Ingen är ovänner. Jag är förhållandevis pigg men längtar något så oerhört till helgen. Känner att favoritchokladen från Flickorna Kanold är ytterst välförtjänt.