Så sa jag till en stilig man i måndags på väg till jobbet. Han gjorde min dag, vecka kanske. Jag var smått trött, kände mig lite grå men ändå förvånansvärt söt (tack highlighter). Han stoppade mig när jag höll på att hitta min regnponcho vid bussen.

Jag pratade med Icey då och visste inte om han hörde men jag hade sagt nej även utan han på luren. Det var bara lite sorgligt. Att behöva säga nej till äventyr. Och lite bisarrt att säga att jag är förlovad. Okej, hade jag inte haft behövt ta mig till jobbet så hade jag kanske dragit ut på nej:et. För retas får man alltid. Speciellt dom som säger att de tyvärr är förlovade haha.

I övrigt har det varit en synnerlig grå vecka. Och jag ser framemot imorgon då jag ska till Berlin med bästa M.