bröllop

Jo!

Okej, the cat is out of the bag. Hemligheten är inte längre hemlig. Mot slutet av juni gick Icey ner på ett knä och friade. Det var under en soluppgång och väldigt tidigt på morgonen men jag hängde med och visst sa jag ja. Eller jo sa ja nog. Sedan bad jag också om att vi skulle hålla det för oss själva ett tag. Jag var inte beredd att dela det med världen. Han gick med på det min tålmodiga sambo.

Sommaren tillbringades mycket med att surfa ringar och lokaler. Inget av det speciellt lätt. Att hitta exakt rätt lokal var svårt. Att välja vilken typ av ring jag ska leva med resten av livet var ännu svårare. Sedan fick jag jobb. Och sedan var det plötsligt september. Så förrförra veckan sa den tålmodiga: nä, nu får vi ta tag i detta. Vi började kolla upp det ordentligt. Allt administrativa, alla beslut och förra helgen var vi och kollade på lokalen. Ungefär på tre månaders dagen fick jag en ring och allt blev så väldigt verkligt. Jag insåg att ska jag ha på mig ringen måste jag berätta för folk. På torsdag kväll så ringde jag motvilligt min mamma för att berätta. Så himla obekvämt samtal. Hon blev jätteglad såklart. När föräldrarna var avklarade så ringde jag min bror. Direkt efter. Men då hade min mamma hunnit skicka sms. Med emoijs och allt. Så nu är det väl på riktigt. Det kommer inlägg och känslor och tankar för tro mig, det är blandad känslor här.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.