Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Ofrivillig faster

Min bror fick en liten dotter för några veckor sedan. Tyvärr har stämningen mellan oss varit lite frostig på sistone mycket på grund av det här. Jättetråkigt egentligen men samtidigt vet jag inte hur mycket jag orkar göra åt det. Känns som bägge måste vilja prata och komma överens. Ja antingen det eller att den ena bara ger sig men det tänker inte jag göra denna gång. Jag känner mig ganska klar med kompromissa med min egen lycka. Hursomhelst, ett litet foto på den nyfödda har jag fått och det är allt. Inga stor uppdateringar, inga alls faktiskt. Jag tänker att säger de inget så är väl allt okej.

För mig personligen, väldigt personligt, så tycker jag det varit lite tufft. Det påminner om det barnet vi aldrig fick, valde att aldrig få. Det gör ont. Extra ont gör det väl kanske för att min bror hann först. Det är jobbig på ett sätt jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det är gnager lite på en del av mig som jag inte kan identifiera. Alla känslorna blir så mycket större av att jag tycker mitt liv, mitt förhållande står stil. Det händer inget. Finns alla dessa tankar och känslor om framtiden men också en frustration över att tiden går. Men nog om det.

Sammanfattningsvis, jag har blivit faster. Vet inte så mycket mer än att det är en flicka. Tycker relationen med min bror är lite svår just nu och har lite svårt att acceptera att han fick barn innan mig. Så, när det är lite tufft så berättar min mamma att min bror bestämt sig för att ta “mitt” tilltänkta namn på min eventuella dotter. Det är ett namn som finns i familjen och som även är ett godkänt isländskt namn. Visst, jag kanske aldrig får barn. Jag kanske aldrig får en dotter. Men det kommer alltid vara det namn som jag ville att min dotter skulle ha. Så nu tycker jag hela faster situationen är ännu jobbigare. Inte alls kul faktiskt. Finns inte så mycket att göra för även om de inte skulle ta det nu så kommer det vara det namnet de nästan gav sin dotter. Man får tycka mina upprörda känslor är barnsliga. Det är mina känslor och de måste faktiskt inte vara logiska. Dom är lite all over the place. Men kanske av helt fel anledningar.

2 kommentarer

  1. Att ta ”någon annans” namn är typ EB dödssynd i min värld! Fy vad fult gjort!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.