Läser i Aftonbladet att Europa har en hel del gömda pärlor. Och jag inser att jag varit en vanekatt. Hållit mig till de säkra korten. Tills denna sommaren då. Förvisso lite ofrivilligt men ändå nyttigt. Schweiz på sommaren var riktigt fint och Tyskland var oerhört vackert. Två för mig säkra vinterkort blev charmiga sommarkort.

När vi var i Freiburg så åt vi världens godaste vita sparris till middag. Dyrgripen som är gudomligt god när den är färsk. Min förståelse för de som åker på sparrisresor ökade markant kan man säga.  Min kompis Michael tog med oss till en lokal gård där de odlar sparris. För att öka intäkterna har de också öppnat en restaurang. Många av sparrisgårdarna serverade också mat. Genialt tycker jag. Det kan inte bli färskare och godare än så. Vi var på Michaels favoritställe, ett enkelt ställe med några få bord. Fanns det inte bord fick man ta en filt och slå sig ner på gräset. Rätterna på menyn var mycket prisvärda (i jämförelse med granne Schweiz så var det dessutom väldigt billiga).  Och maten var helt perfekt. Bra portioner (kanske lite för mycket) och så jäkla gott. Så himmelskt gott.  Jag tog sparris med skinka och dog sparrisdöden. Har ni vägarna förbi så leta er fram till Griestal Strausse. Dom har öppet alla dagar mellan mars och oktober (med undantag för julafton).