Förhållanden

Släktträffen

Gårdagens släktträff. Ja, vad ska jag säga. Fem timmar. Allt från mormor till unga kusiner. Cirka 3 totalt som pratade engelska. Typ ingen som sa något på engelska. Jag kände mig jättedum som inte kan isländska. Det värsta var när dom skrattade. Då ville jag skjuta mig själv. Ett helt rum med folk som skattar och jag har ingen aning om vad de skrattar åt. Efter cirka tre timmar har man slut på fokuspunkter att titta på. Det blev, för mig, bara märkligt och plågsamt.

Sammanbrottet efteråt var ganska förutsägbart. Och eftersom det alltid är svart eller vitt för mig så såg jag noll framtid för Icey och mig. På vägen hem Icey tog mig till den vackraste solnedgången. Höll mig i handen och förklarade att det är helt irrelevant för honom att jag inte pratar isländska, att jag är fantastisk, att vi är ihop med varandra och inte med varandras familjer och att jag är den viktigaste personen för honom. Några tårar senare så var det okej. 

2 kommentarer

  • Alex

    Va fint gjort av icey! Och några fraser på isländska kanske du kan lära dig så känns det aningen lättare.
    Trodde för övrigt att islänningar (överlag) var duktiga på engelska.

    • natalia

      Jag försöker men det går ganska dåligt. Den yngre generationen är. När Icey gick i skolan fick man lära sig danska innan man fick lära sig engelska. Tyvärr använder de inte danskan så den glöms ju bort annars hade vi kunnat prata dansk/svenska.

Lämna ett svar till Alex Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.