Ideellt arbete,  Tjejer,  Träning

Att sluta vara en duktig flicka

Igår hade jag ett praktiskt telefonmöte med Miss M. Vårt känslomässiga förhållande må vara otydligt men att vi är kollegor det är ganska klart. Det är inte så rörigt, hon har sin roll och jag har min och vi har olika erfarenheter och olika sorters kunskap. Så efter två veckor av sammanbrott så blev hon supersaklig och frågade om hur hon kunde hjälpa. Då kom jag på att som kollega kan hon hjälpa. Vi löser kanske  inte våra känslor över en timma men praktiska saker och projekt och organisation kanske vi löser tänkte jag. Det kunde vi! Jag var ganska orolig över att det skulle vara svårt att separera relationerna men det gick fint. När vi var klara så kändes det som typ 300kg lyftes från mina axlar.

Efter mötet åkte jag och tränade och där hände något. Vet inte om det var för att tjejgänget var komplett (vilket sällan händer nuförtiden) eller om det var för att det kändes bra efter mötet men något gjorde att hela mitt humör vände.

När jag kom hem insåg jag att jag är kär. Nu är jag så där spralligt kär. Och jag vet precis varför, Miss M är smart. Och jag är en sucker för intelligens. Det och att vara väldigt bra på en sak är jag sjukt svag för. Så idag är jag kvittrande glad och känner att det kommer ordna sig. Allt kommer ordna sig, man får bara be om hjälp, sänka kraven och vara snäll mot sig själv.

En kommentar

  • Happy

    Att vara snäll mot sig själv kanske är det viktigaste tipset!! Sänk kraven, dela på bördan och var nöjd med det du hinner med! Kram och vilket härligt solsken vi har idag!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.