Tungt

Godafton eller om det är goddag. Högst oklart. Idag efter träningen hade jag ett lite psykiskt sammanbrott. Träningen går som jag berättat tidigare jävligt kämpigt just nu. Kroppen och träningstimmen känns så fruktansvärt tung. Allt känns ganska tungt. Det är inget specifikt jag kan identifiera men mentalt är det bara tungt. Inte sådär ledsamt tungt utan bara jobbigt tungt. Kanske är det som Happy skriver att februari är depruari?

Efter mitt lilla sammanbrott åkte jag ut till exets pappa för att lämna saker. Pappan var inte hemma så jag ställde det i garaget och skickade ett sms. Skönt att ha det gjort. Det kvittade väl egentligen eftersom han kommer påstå att jag tog allt som var hans så jag kunde lika gärna behållt eller slängt det men i den här röran så finns det bara en person jag kan lita på inte ska ljuga och det är jag. Ska jag kunna leva med mig själv så behöver jag veta att jag har varit ärlig, rak och gjort rätt för mig själv.

Väl hemma igen så började något fysiskt sammanbrott men kropp frös igen men var kokande het, huvudvärken slog ner som en blixt, halsen sved och tröttheten var oövervinnelig. Muskelvärken, som nog mer beror på brutal träning två dagar i rad än influensa, var bedrövlig. Och där någonstans gav jag upp, duschade varmt och kröp ner under täcket och sov i fem timmar. Så försvann den här dagen. Influensa, förkylningen eller stress så behövde min kropp nog bara så stänga av i några timmar. Kanske fanns det inget annat sätt än att tvinga mig genom en massa smärta. Nu mår jag bättre och ska faktiskt snart sova ännu mer. Imorgon hoppas jag att min hjärna och kropp är lite mer samspelta och lite mer glada. Så jag kan få något gjort. Kanske ska jag öva lite på övningarna från dagens pass. Om, om (!), jag kan röra mig.