Helt slut var jag efter fredagens träningspass men åh vad jag älskar min PT. Känns helt underbart att vara tillbaks. Underbart och smärtsamt. Lördagen gick åt till att surfa runt efter London inspiration, dämpa en kompis bakisångest, fundera lite på vad jag ska ta mig till i livet och sedan väntade en hamburgare på stan. Jag älskar goda hamburgare. Mindre förtjust i inte så gudomliga och lite för vanliga. Så jag är på jakt efter Göteborgs godaste hamburgare. Hittills är Butcher’s Market favoriten. Igår testade vi The Barn som är lite större och hade lite för lång väntetid på maten för mitt gillande. Hamburgaren var inte riktigt värd att vänta på men sötpotatis pommesen och tryffelmajonäsen var absolut värda dom långa minutrarna i baren.

Började även samtala med en amerikansk pilot under kvällen. Två saker slog mig eller nej, tre. För det första är jag verkligen barnsligt nyfiken. För det andra är jag fortfarande helt oimponerad av piloter. Och för det tredje går amerikaner fortfarande inte hem. Fy sjutton vad tråkiga de är. De är generellt sett väldigt ointressanta.

Söndagen har tillbringats med att gråta lite, vara trött, vara irriterad och slutligen åka till landet. Imorgon börjar min sista vecka som 31. Det är okej. Bra till och med. 31 var ett misslyckat år. Inte fan kan det bli värre.