Förhållanden

Förlikning

Här om dagen var jag rolig. Jag hade fått ur mig så mycket aggression men när jag tänker efter var jag nog rolig för att jag var arg. Däremot tror jag inte jag gråtit på 24h vilket för stunden ändå får ses som en framgång.

Jag vet att det inte är slut här. Jag känner i min kropp att sorg fortfarande finns och jag det går fortfarande inte en sekund utan att jag på något sätt tänker på honom.

Jag har ett enormt behov av ett avslut, jag har en gigantisk längtan över att ha honom i mitt liv. Tyvärr på grund av hans feghet så behöver jag nog förlika mig med att det inte kommer hända. Om han inte blir modig över en natt. Här ligger kanske min största kamp. Och för någon som mig som är väldigt analytisk och verbal är det en utmaning att acceptera att han inte kan ge mig svar för han klarar inte av att tänka efter. Det gör mig inte bara arg utan ledsen. Det är så svårt. Riktigt svårt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.