• Resor

    Bortkopplad / avkopplad

    I fredags vid lunch åkte vi på äventyr. Vanligtvis om någon frågar var jag vill fira min födelsedag brukar svaret blir London. Jag tror jag fortfarande gillar London även om gatuvåldet inte alls känns som det London jag älskar men i år lockade det inte. Mitt Instagram umgänge (som förövrigt är helt galet, känns verkligen som Instagram bestämmer vem man får se och inte) har alla varit i London under sommaren. Kanske i alla men många. London, Toscana, Venedig, St Tropez, Comosjön, Paris och Mallorca. Dit åker mitt IG umgänge. Eller om jag bara ser dom som åker dit i mitt flöde? Inget ont om det men inget ställe har känts lockande. Och! I år vill jag inte till städer som redan innan pandemi hade för mycket turister. Helst vill jag inte flyga heller på grund av att jag inte orkar med folk. Okej, London och Paris är bara en kortare tågresa bort men ni fattar.

    I år, i höst ville jag bara vara i naturen. Helst utan andra människor än min familj och eventuellt kompisar. Så jag visste ganska tidigt att jag ville bo i ett litet hus i Ardennerna. Det är ett så otroligt vackert område som jag så ofta glömmer bort. Så i helgen checkade vi in här. Mer om det sen för nu måste jag sova. Låååång dag imorgon.

  • Vardagen

    Födelsedag, död och val

    Vi springer ur de sista sommardagarna tillsammans. Han leder, jag följer i fall att.

    Vilken vecka, det var! Första veckan på jobbet och långa dagar. Är mamma på heltid och jobbar på kvällen. Det är lite tuffare än jag trott men jag hoppas också att det blir lättare ju mer jag kan och vet. Nu i början är allt så nytt. Det är bara kundtjänst med det är kundtjänst med ett eget språk så måste alltid ställa om. Det måste jag kanske alltid faktiskt. Som person är jag inte som himla kundtjänstig av mig men jag har alltid gillat det. Gör det mig till psykopat? Eller ännu värre, falska? Fick så många frågor i sommar om varför jag inte gör det jag älskar, kan och är bra på; fixa fester. Men jag vill inte ha min favorithobby som jobb. Är livrädd för det. Får hellre betalt för att göra något som är helt annorlunda från vad jag gör på dagarna. I det här fallet vara trevlig.

    Fyllde även 40 i veckan som gick. Det var ingen höjdare. Dagen alltså. Ålder är jag noll problem med. Har velat vara 40 sedan jag var 7. Det var bara förväntningarna som inte matchade verkligheten. Ingens fel förutom kanske mitt. Jag hade kunnat ställa mycket högre krav men hoppades någonstans att alla skulle veta. Det började väl redan veckan innan när jag listade ut vad Icey skulle ge mig och han fick avbeställa beställningen. Jag tyckte ändå jag varit tydlig, jag vill ha något som minne av min 40-års dag som jag kan ha varje dag för alltid. Det blev i alla fall middag med min pojkar och det tycker jag alltid är himla kul. Visst hade vi kunnat ta barnvakt men sanningen är den att jag gillar att ha med Baby Ice och vill att han ska kunna vara med oss.

    Så blev det då den 8 september. En sådan himla sorglig dag. Min man grät, jag grät för en drottning som inte egentligen var vår drottning men som ändå var hela världens drottning. Man kan skoja om att man vill vara drottning men Drottning Elizabeth II var för mig en sådan fin förebild. Så majestätisk, intresserad, nyfiken, trogen och med en oslagbar pliktkänsla som förenade och lugnade när det behövdes. Sedan är det ju att när man är så gammal så tänker man nästan att dom alltid ska finnas. Jag tycker hon var en makalös människa och jag kommer sakna henne. Den enda som kommer i närheten av henne är Princess Anne som jag också beundrar otroligt mycket. Som människa.

    Inget var väl sig likt efter den 8:e december men dagen efter var det min brors födelsedag. När han slutade jobbet började jag så jag hann aldrig ringa men vi hördes av och spånade idéer inför nyår. Nyår är min kompensering för att jag fick vara “ensam” på min födelsedag.

    Whoops var det helg. Vi var alla trötta och den lille förkyld. Vi skulle egentligen gå ut med några kompisar men ställde in för vi ville inte lämna barnvakten med en förkyld och klänning Baby Ice. Han sover dessutom dåligt på grund av hosta och kräktes av hosta en kväll. Vi fick ju Covid vår sista vecka i Sverige och det tog ganska hårt på Baby Ice. Han var inte akut sjuk men han var dålig och hostan har suttit i sedan dess. Så vi höll oss hemma. Baby Ice och jag smög upp och gjorde pannkakor till frukos så att pappan fick sovmorgon. Tar gärna komplimanger för att jag på fredagen gick och lade mig inna 23:00 på fredagen.

    Söndagen var det val. Ja, vad ska man säga om den pajkastningen och peka finger politik som råder. Det känns om ett otroligt ansvarsfullt beteende i ett land som mer än någonsin kräver samarbete och ordning. Man är det man gör och inte det man säger tror jag och det finns inget parti jag har förtroende för. Kan man inte agera som man vill att andra ska göra ja, vad är man då för ledare. Helt orimligt också att SD får så mycket skit. Alltså det är inte det enda partiet med dålig historia och inte det enda partiet med rötägg. Ett mer misslyckad pokerhand av politiska partier än den man hade i år har jag aldrig varit med om. Jag är absolut för medmänsklighet. Hade tyckt det var underbart om vi kunde komma förbi att döma och särbehandla människor utifrån det ena eller det andra. Jag har varit mörkhyad i Sverige och jag har varit invandrare utomlands många många gånger. Det finns invandring och så finns det invandring. Det låter jättefint med integration men invandraren i mig kan meddela att det är skitsvårt. Invandraren i mig kanske också meddela att språket är väsentligt. Klimatet ska vi väl inte ens börja med. Eller pensionen. Eller sjukvården. Nä, nu blev det som det blev. Jag hoppas alla tar sitt ansvar och kan acceptera och gilla olika färger. Kanske kan de till och med leka tillsammans trots olika färger? Vore inte det ett fint exempel på integration. Ja, filosofiskt fil säga.

    40-års veckan var väl ingen hit. Den här veckan har redan börjat bättre. Känner att jag har lite bättre koll (marginellt men ändå..). På fredag åker vi dessutom bort.

  • Vardagen

    Första dagen – check!

    Första höstmåndagen avklarad. Inte någon som helst höst ute där temperaturen visade 28°C . Däremot först termindagen om det finns något som heter så.

    På morgonen så var vi på svenska kyrkan som ska anordna öppen förskola. Jag är tydligen frivillig ledare men det är okej, viktigast för mig är att det blir av. I tretton månader har jag tjatat och legat på. Nu får vi se om det blir något. Idag kom det bara en till men jag tror det kommer ta ett tag att få igång det.

    På lunchen sov jag. Vet inte om det är Covid men jag är så sjukt trött. Samma gäller Icey och Baby Ice. Kan också vara värmen såklart. Skönt att stänga ögon ett tag i alla fall. På eftermiddagen från 16-20 jobbade jag med första stift. Tycker det gick helt okej. Och fyra timmar är ju optimalt. Man hinner knappt börja innan man ska sluta.

    Nu på kvällen spanar jag vidare på smycken. Känns som jag hamnat i fel minuset och försöker hitta något bara för sakens skull. Måste försöka nollställa. Och sova en lång natt.

  • Vardagen

    Önskningarnas önskningar

    När man fyller 40 ska man ju gärna slå på stort och fira men som vän/familj/bekant ska man ju också slå på stort för att fira milstolpen. Så det är väl nu man ska passa på? Jag är väldigt bra på att önska mig ting jag tycker om. Har generellt inga problem med att skriva en önskelista. Kan lösa det på 5 minuter och anpassa det till högtiden. Men så har man ju också blivit lite till åren. Samlingen av ting har växt till sig och så även klokheten. Det finns således inte allt för mycket man önskar sig med gott samvete. Misstolka mig inte, vill fortfarande ha presenter men dom måste vara lite mer genomtänkta på många fronter ibland och det gör verkligen inget om dom inte är sprillans nya. Vill verkligen inte framstå som någon miljökämpe för det är jag tyvärr inte men visst, jag försöker tänka till ibland på vissa aspekter i mitt liv.

    Tycker därför att det varit orimligt klurigt att fundera på vad jag önskar mig såhär när jag fyller jämt. Jag har hela tiden haft en önskning, att vara med min familj. Dom försökte men vi fick inte ihop det och det här har varit och är en sådan sorg för mig. Jag är så ledsen för att vi inte är tillsammans hela gänget att det känns inte så kul att önska sig något – för inget kan kompensera för uteblivet familjehäng. Dessutom, 40 kräver sin symbolik. Det ska vara en gåva som hänger kvar många år – klassiker så att säga. Livspresenter helt enkelt. Så jag har fått luta mig tillbaks på livets önskelista och tidigare önskelistor. Är det nu jag kommer kunna checka av dom? Högt upp på listorna finns det finaste av armband men jag tror kanske det får vänta tills 50. Så jag har landat i dessa önskningar. Räknar inte med att kamma hem en storvinst men kanske kan ge er andra storfirare lite inspiration?

    Den förekommer ofta på mina önskelistor men ljusstakarnas ljusstake. Vänskapsknuten från Svenskt tenn.
    Älskar dubbel och delad glädje. Underbart vackert välgörenhetsarmband för Childhood från Sophie by Sophie

    En kvalitetsfilts slår aldrig fler. En med tyngd dessutom. Kan inte tänka mig en härligare filt än 10kg filten från Wesomnia.

    Diamantörhängen som man kan ha dag efter dag efter dag. För alltid.

    Finast är kanske ändå något personligt, självklart och överraskande? Ni vet dom där presenterna man önskar sig utan att veta om det. Presenterna man aldrig gör sig av med för man vill inte och man kan inte. Dom är för fina och för sentimentala. Jag blir förvisso sentimental över i stort sett alla presenter jag får. För det ligger en omtanke i konceptet present och det gillar jag. Vem gör inte det? Vill gärna ge mig själv en present för att jag faktiskt är här och på så många sätt är lycklig och tacksam för vart livet fört mig. Vad det blir får jag lova att återkomma om.

  • Livet

    Välkommen september

    Det är ett trött huvudet som sitter här och skriver. Sommaren, hur härlig den än är, är ingen återhämtningstid precis. Vi kom hem för två veckor sedan. Egentligen skulle vi åkte hem tidigare men fick Covid-19 och fick inte åka färja. När vi hade varit hemma en vecka kom mina föräldrar förbi några dagar, det var härligt. Jag kom i håg att be dom signera mitt valkort men glömde be dom rita en liten sak till en tatuering jag drömt om i flera år. Hade tänkt att ge mig den i 40-års present. Jajemän, den här månaden fyller jag 40. Det finns nog någon outtalad förväntning kring en 40-års fest. Men hörrni, jag har arrangerat två bröllopsfester, varit toastmaster på en och hjälpt min man fixa hans 40-års fest. Det har inte funnits tid eller lust att planera min i detalj. Det finns en tydlig plan men just i denna stund så undrar jag hur jag ska orka.

    Denna höst så är tanken att jag ska jobba kvällar och någon helg. Totalt har jag gått med på 20 timmar i veckan. Baby Ice står fortfarande på kö till olika förskolor men jag det är totalt kaos på den fronten efter Covid. Många förskolor saknar pedagoger då många sa upp sig under pandemin och sadlade om. Många hade sin barn hemma eftersom bägge föräldrarna ofta var hemma, det blev helt enkelt ett sätt att tjäna pengar men nu vill många tillbaks till kontoret några dagar i veckan så helt plötsligt vill massa barn ha en plats och det finns inga platser. Jag vill dessutom kunna vara hemma med Baltasar och ge honom den tryggheten och mig själv den tiden. Att få följa hans små men ack så snabba fotsteg är en ynnest. Älskar att upptäcka världen genom honom. Samtidigt vill jag ju ha den där festen och kanske bidra lite till sparkontot så lite har jag alltid tänkt att jag ska jobba. Omständigheterna gör att jag behöver ett jobb med någorlunda flexibla timmar så det blir kundtjänst hemifrån fram till januari. Det är perfekt för mig just nu och det känns bra att det är tidsbestämt.

    I början av veckan hade jag tre dagar av träning och hjälp, det var inte igår man var tvungen att lära sig en hel del nytt. Men tre dagar och nu är jag alltså redo att ta emot kunder. Det känns helt okej, jag har gjort detta för och jag tycker det är kul. Samtidigt är det mycket och jag är lite orolig över att inte få ihop det energimässigt. En annan fin 40-års present vore nämligen en graviditet. Jag känner inte alls att jag är i balans i huvudet eller kroppen men tänker också att tidsmässigt får jag jobba på det samtidigt som vi försöker för ett syskon. Jag är expert på att ha massa bollar igång samtidigt och det går bra om jag vet att det är under en begränsad period. Nu är det ju det. September till december. Jag försöker maxa jobbtimmar och mammatimmar så gott jag kan men jag ska också fylla på med lite coachning från nutritionist, läkarebesök och hitta någon ny träning jag gillar. Och sömn. Måste verkligen få till sömnen, hur svårt ska det vara?

    September, du är min absoluta favorit. Du sviker mig sällan. Ofta ger du mig den energi och motivation jag behöver för att klara mig till våren. Du gör väl samma i år, tack på förhand!

  • Vardagen

    Sommarens 10 korta

    September är här! Så vi tar väl och summerar sommaren innan vi river av plåstret helt?

    Sommars bästa paj: Knäckig hallonpaj

    Sommarens bästa bad: I en naturhamn på västkusten med man, barn, brosbarn, bror och svägerska

    Sommarens bästa kväll: Svår. Kanske midsommarkvällen eller kvällen efter den. Kanske en livlig sommarkonsert med Petra Marklund.

    Sommarens ragg: Haha Iceys kompis och jag tappade oss bägge i något raggningsspel. Kunde inte släppa honom och blev irriterad att jag var så otränad i spelet jag ju bemästrar. Kan jag skylla på feber och mycket smärtstillande??

    Sommarens rätt: Kommer inte äta skaldjur på länge.

    Sommarens serie: The Following

    Sommarens resa: Den var kort med underbart fantastisk, vår helg i Moldavien.

    Sommarens låt: Cry To Me. Hör den gärna inte igen på ett låååångt tag haha.

    Sommarens bästa reunion: Att få träffa min kompis Roch från Australien. Så efterlängtat!

    Sommarens dyrast inköp: Inställda flyg

    Hur är det? Är ni kvar? Hur har sommaren varit? Åh, nu kör vi! Hösten är på ingång och jag är så pepp.