Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Oslo tips: Way Down South

Idag var en lång måndag på jobbet som krävde mycket tålamod och fokus. Jag var helt slut efter mitt möte på morgonen där det skulle konfronteras och dramat skulle redas ut. Det gick bra men det är så tär på krafterna sådant där och när mötet var slut släppte två dagars spänningar.

Efter mötet var jag inte på humör att åka hem. Jag ville bara gå ut och äta och snacka. Så jag drog med mig en dunderförkyld fästman och gjorde precis det.

Vi gick till Way Down Under för äkta comfort food. Till skillnad från alla andra så kallade amerikanskas restauranter så var den här äkta. Och så himla god mat. Min favorit var Southern Fried Chicken och majsen. Yummy!

Ett hett tips till alla comfort food älskare i Oslo. Kommer man innan 18 finns det dessutom Early Bird erbjudanden. Och kom i tid för det finns inte många platser och man kan inte boka bord.

* * * * *

Way Down Under
Thorvald Meyers gate 47
0555 Oslo

www.waydownsouth.no

Sonos x Hay

I julklapp av Iceys mormor fick vi lite pengar. Vi funderade lite på vad vi ville göra med pengarna och kom fram till att det stod mellan en högtalare till sovrummet eller en hummermiddag på Island.

Jag hade blivit glad för bägge men nu för valet på en högtalare och då visste jag att jag ville ha en Sonos från samarbetet med Hay. Icey fick välja färg så länge det inte var den gråa eller den röda. Han valde lite otippat rosa (den i mitten). För den var lite färgglad men inte för färgglad. Vi fick lägga till några slantar (eller ganska så många) men ser framemot att ha en till Sonos i familjen.

Högtalaren finns på hemsidan och på NK. Just nu “sparar” man 250kr dessutom.

Rövslickeri och kvinnor

Generellt så har jag aldrig haft problem med manliga kollegor men kvinnor skär det sig med dessutom oftare. Det verkar för så många vara en tävling och det är mycket därför jag inte tror så mycket på feminism som beskyller män för allt. För mig har det inte varit så. Män har stöttat men kvinnor har allt som oftast viljat fälla krokben. Alex skriver om rövslickeri på sin blogg och självklart har jag en på mitt jobb.

Min först vecka på jobbet kände jag direkt att det var en tjej som av ingen som helst anledning såg mig som ett hot. Hon markerad tydligt att jag var inte välkommen och att hon var högst hönan (ja, efter de tre mest erfarna såklart). Jag försökte trycka bort det och sedan bytte jag skrivbord. Då blev det bättre, ett tag. För jag sitter bredvid den som på pappret är högsta hönan och vi har väldigt kul. Vi har samma humor och klickar bra. Något som jag förstår säkert måste irritera ihjäl kollegan som inte vill ha mig där. Har ändå valt att ignorera det och sköt mitt jobb och låter de andra göra sitt. 

För någon månad sedan så började det. Hon hade inget att göra, jag har alltid något att göra och då frågade om hon kunde hjälpa. Eftersom jag försöker släppa hennes tydliga misstycke så delade jag med mig av några uppgifter. Hon lät såklart alla, speciellt vår chef, veta hur mycket hon hade hjälpt mig. Någon vecka efter det så klagade hon på vilka filter jag använde på vårt Instagram konto, det gick några dagar och sedan kallade min chef till ett möte. När jag precis innan mötet fick veta att hon skulle vara med så förstod jag direkt vad som skulle hända. På mötet förklarade tjejen för min chef att jag gjorde ett dåligt jobb. På avdeleningsmötet och kontorsmötet med alla andra avdelningar förklarade hon glatt att hon hade tagit över våra sociala medier för hon var inte nöjd med det jag hade gjort. Då började det. Jag tröttnade för det påminde mig så mycket om tidigare politiska strider som jag varit med om. Dom intresserade mig inte då och intresserar mig inte nu. Sedan började tjafsat om vårt trainee som hon tyckte jag överöste med uppgifter. Då jobbade jag väldigt mycket och fick skit av henne för det. Helt plötsligt är hon en minichef och precis som med Alex kollega så tvekar inte denna kollega en sekund om hon får chansen att slänga mig under bussen. Vilket jag egentligen inte alls förstår hur hon ens kan göra. Och det är väl så jag har försökt resonera samtidigt som jag tagit avstånd och följde inte med ut på middag med gänget förra veckan. För det är inte kul och jag vill inte vara med i någon ensidig kamp om att vara bäst. Medan hon tävlar med alla om att vara bäst och mest populär hos vår chef så kör jag mitt race. 

Igår blev det för mycket och jag ville på plats säga upp mig får jag orkar inte med sådan här drama längre. Vår chef jobbade hemifrån så minchefen tar på sig att framför alla sätta sig bredvid mig och säga att det inte är okej att dela med sig av arbetsuppgifter bara så att jag kan ha långa telefonsamtal eller gå på massage. Jag förklarade att de bad mig om saker för det har haft så lite att göra att det har fått jobba färre timmar och att det såklart hjälpte. Hon anklagade mig för att be om hjälp för att göra saker jag inte orkade göra (att jag  är lat), hon sa att jag kanske skulle omvärdera att skratta så mycket på jobbet eftersom jag skulle få mer gjort. Hon sa att min chef tyckte det var konstigt att jag gick på massage när jag hade så mycket att göra. Fast min chef och jag hade pratat om det i efterhand då minichefen glatt hade berättat för henne att jag gick 30 minuter tidigare för en behandling. Hon sa att det inte är okej att be om hjälp från henne trainee och då jag sa att jag inte längre gör det så anklagade hon mig för att skicka mail eller skriva meddelanden om hjälp. Sedan kom det sedvanliga “jag vill bara att vi ska vara ett lag och jag tar mitt jobb på stort allvar, jag får betalt för att göra ett bra jobb och vill att vi ska jobba bra ihop”. Öhh, det tåget har lämnat för länge sedan när jag insåg att jag inte kan lita på henne eftersom hon bara vill få mig att se dåligt ut.

Jag orkar inte med sådant här och har de senaste veckorna varit tystare och tråkigare på jobbet. Så tråkig och tyst att ekonomiavdelningen trodde jag var sjuk. Min chef frågade om jag verkligen var okej när jag tog ledigt förra fredagen. Jag har inte träffat min chef på en vecka men när jag fick ett mail igår på morgonen om ett möte angående min arbetsbelastning så visste jag direkt att mailet jag skickade i torsdags till mina kollegor som bad om något att göra hade skickats vidare till min chef av den där kollegan som verkligen verkligen inte gillar mig. Hon kanske ser mig som ett hot och det ser jag som henne problem. Jag ser inte någon som ett hot, det är lite det som är poängen med ett lag. Jag utgår från att alla sköter sin uppgifter och kunder och gör så gott det kan. Om inte, så är det inte mitt jobb att rapportera andra till vår chef. Det tycker jag chockerande nog är vårt chefs jobb. Jag kan skaka av mig mycket så även att jag inte är omtyckt däremot kan jag inte jobba när det känns som jag är konstant under granskning. Det gör mig ledsen och stressat, för jag vill gärna stanna och jag blir stressad över att behöva hitta ett nytt jobb. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga på måndag. Jag vet bara att jag inte vill sjunka till samma nivå och att jag vill säga att är man så fruktansvärt missnöjd med mig så skulle jag uppskatta om min chef eller hennes chef sa det till mig istället för att en kollega säger det till mig framför hela avdelningen. 

Bergen

Ny helg, ny destination. Ja herregud vad vi veckopendlar. Denna helg är vi i Bergen då jag behöver vara här för jobbet några dagar nästa vecka. Vi har dessutom upptäckt att det är så mycket härligare att resa på lördagen.

Denna vecka har varit så sjukt intensiv. Jag har känt mig stressad hela veckan så jag tog ledigt på fredagen för jag fattade inte hur jag skulle få ihop det. Dessutom har jag varit på dåligt humör. Första veckan då jag känt att det är hopplöst tråkigt på jobbet. Det har skurit sig med en kollega och jag orkar inte med någon politik så tackat hellre för mig. På onsdag kom mina föräldrar, på torsdag var det räkfrossa hos en kompis och igår hade vi julfest med jobbet. Så det var kanske inte så märkligt att migränen kom inatt. När klockan ringde 06:30 mådde jag så illa. But we made it!

Idag har vi strosar och kan konstatera att Bergen är en charmig lite by so inte alls är så liten.

Götlaborg!

Sitter på bussen med min nära vän M och vi är på väg till Göteborg. Där väntar bästis Happy på oss. Vi ska ha tjejhelg med julpyssel och skönt häng.

Jag är äntligen frisk. Lite hosta och väldigt täppt näsa kvar bara. Visade mig på jobbet igår och i torsdag. Det var lite drama där igår. Eller drama och drama… kontorspolitik. Insåg fort hur lite jag orkar med sådant nuförtiden. Det och falska människor. Falska människor är bland det värsta jag vet. Får typ eksem av dom.

Nu ska jag sova lite och verkligen njuta av helgen!

Sjuk 🤧

Japp, jag är förkyld. Jag har varit hemma sedan i fredags lunch och har inte mått så vidare bra. Kände ganska tidigt på måndagen att jag inte skulle vara frisk tills idag så jag gick till läkaren. Han skrev ut ett läkarintyg för hela veckan. Jag skulle nog kunna gå till jobbet imorgon men får sådan huvudvärk kring eftermiddagen så jag har bestämt att ta det lugnt en extra dag. Så på torsdag återvänder jag. Det är egentligen väldigt otypiskt mig men min chef sa “stressa inte” och det ligger något i det. Lika bra att ta en dag och slippa envis hosta i två månader för att man inte tillfrisknade ordentligt. 

Vad har jag gjort sedan fredags? Well, bortsett från ett möte från där vi ska ha vårt bröllop (herregud, minns knappt något från det mötet) så har jag sett på hela säsong tre av Greenleaf. Fortfarande helt fascinerande. Ni hittar den på Netflix!

Ringen

Har vi pratat om ringen? Min förlovningsring alltså? Herregud vilken vel det var. När Icey friade så hade han inte en ring men en ganska klar bild över vad för ring han ville ge. Sedan lade jag mig i vilket är sjukt oromantiskt men ibland måste man faktiskt även tänka på det praktiska och det faktum att jag förhoppningsvis ska bära denna ring resten av mitt liv. Det var Icey helt med på också att han ville jag skulle tycka om ringen och vilja bära den alltid.

För mig är symbolik viktigt och allra helst ville jag ha en ring med någon symbolik. Dessutom har jag vetat hela tiden vilken vigselring jag skulle vilja ha. Ringen är smal i tre sorters guld där varje färg står för något och görs av ett märke som är väldigt speciellt för mig. Förlovningsring har jag aldrig funderat så mycket på men när frågan väl var ställd och jag sa ja så blev det en besatthet. Helt plötsligt skulle jag hitta en ring som skulle matcha min vigselring. Pushade länge Icey för att våga fråga min mamma om en ring som vi kunde göra om men det ville han inte. Inte heller ville han att jag bara skulle ha en ring utan det var viktigt för honom att jag hade en ring som var en present från honom. Något helt nytt. 

Mitt främsta krav var att det är var en ring jag inte behövde ta av mig hela tiden utan en som kunde sitta på fingret i tid och otid. Jag tittade läääänge läääänge på Knot-ringen från Engelbreckt och bestämde mig för att jo, den skulle jag vilja ha. I vitt guld och mellan storleken. Vi var nog båda nöjda när jag hade bestämt mig men så provade jag den och insåg snabbt att den inte passade med en vigselring. Efter det så sa jag till Icey att han fick bestämma. Min krav sjuk till vitt guld och om det var diameter involverade så ville jag att de skulle vara non-conflict certiferade. 

Han visste redan mer eller mindre vad han ville ge för ring. Han ville ge en ring som påminde om vår non-commitment ring. Han velade säkert också ett tag men det slutade med denna. Nu gillar jag den men i början gillade jag inte fästet men jag tittar alltid på den och ler. 

« Äldre inlägg