• Barn,  Familj,  Gravidtankar

    Vad gör jag nu för tiden?

    Det var ju ett tag sedan vi hördes så en liten uppdatering på tillvaron kanske behövs.

    Jag jobbar inte längre och letar inte heller efter något just nu. Det är ett gemensamt beslut men i dessa tider kan jag känna att det inte skulle skada med en liten extra inkomst. Vi försöker klara oss ändå. Baby Ice har fortfarande inte fått en förskoleplats. Vi har kikat på lite andra ställen men de känns hemska så vi står kvar på de väntelistorna där vi står. Det känns osannolikt att något kommer hända med tanke på att förskolorna i storstäderna har svårt att få ihop personalstyrkan. Vi försöker vårt bästa med att få ihop dagarna men tyvärr är det tufft att hitta aktiviter. På onsdagar och fredag är många föräldrar lediga så då finns det en massa aktiviter men resterande dagar gapar det tomt i agendorna. Det går men jag skulle absolut vilja att han fick träffa fler barn även om dom ju inte leker med varandra i denna åldern. Däremot så har vi faktiskt börjat kika på förskolor i Sverige.

    För jo, jag kanske inte jobbar men min hjärna är konstant på högvarv. Jag känner en enorm press att se till så Baby Sweed mår bra och kommer vara frisk. Så det stressar mig att knyta an projekt till ett till barn men jag har lovat Icey att om jag bara fick vara gravid och föda här i Nederländerna så kan jag tänka mig flytta till Sverige efter det. Så nu vill vi ju gärna flytta så snart som möjligt. I mitt huvud skriver jag listor försöker tänka på hur vi ska få ihop det samtidigt som jag försöker lista vad vi behöver inför ett nytillskott. Sedan är det ju Baby Ice andra födelsedag snart så jag försöker planera den lite. Det är mycket i mitt huvud och det tillsammans med rädslan och ångest för att något ska gå fel i graviditeten gör att jag nog är generellt mer nedstämd just nu. Min psykolog sa idag att jag behöver ta mer tid för mig själv om än så bara 10 minuter.

    Jag har dessa 10 minuter i baktanken och ibland lockar det men inte alltid. Det är inte superlätt alla stunder med Baby Ice men det är nästan alltid kul och lärorikt. Baby Ice pratar inte riktigt än och det kan han nog känna är lite frustrerande även om han är väldigt bra på att visa vad han vill. Dessutom är han väl i den åldern då det är mycket känslor och viljor för en liten person. Kanske just därför och speciellt eftersom vi förhoppningsvis snart är fyra så vill jag ge honom så mycket tid med Icey och mig som jag bara kan.

  • Barn

    Hösten: 12 weeks of hell


    Den passerade lika fort som den var seg som kola. Veckorna gick fort men dagarna var lååånga. Känner mig ändå glad att en intensiv höst hade många ljusa och varma dagar. På dagen var jag 100 procent mamma med en livsviktig eftermiddagsvila för både sonen och mamman. Framåt sena eftermiddagen vid 16-17 gick jag upp på hemmakontoret och jobbade mina timmar. Jag jobbade bara cirka fyra timmar per dag men jag hade ju också varit med Baby Ice på morgonen så det blev långa dagar. Det gjorde mig trött och jag saknade att äta middag med min man och min son. Jag planlagde min rast så jag kunde hjälpa med nattningen och få en godnattkram. Icey är en underbar pappa och Baby Ice är väldigt pappig så dom hade det bra men kände mig ändå lite utanför.

    Hösten kantades också av sedvanliga sjukdagar. Sega förkylningar och en vidrig magsjuka som såklart slog till dagarna innan vi skulle åka till Sverige. Som tur är har jag alltid packat för Baby Ices i god tid innan. Min egna packning får alltid vänta till sista sekund. Klarar inget annat. 

    Hösten hade varit energidränerande som den var men det blev mycket tuffare när jag insåg att jag var gravid. Jag tog ett test sent, typ vecka 6/7 för jag ville inte riktigt veta. Jag var inte riktigt där jag ville vara fysiskt men samtidigt så är det kul att det bara hände. Utan planering och stress. Jag må vara högriskpatient vid graviditeter men jag verkar också ha lätt för att bli gravid. I min förra graviditet så kände jag mig så bra förutom några veckor av illamående. Vid förlossningen frågade dom om det skulle bli skönt att slippa vara gravid då svarade att jag att jag absolut skulle kunna vara gravid några veckor till. Jag märkte det knappt. Denna gången har det varit annorlunda. Kanske inte tufft för det finns de som har det mycket värre men det har absolut varit utmanande. Läkarna säger också att andra barnet är tuffare dels för att kroppen är ömmare och för att man har ett barn hemma så man kan inte vila på samma sätt. Vi har fått det att fungera och jag är glad att Icey har en väldigt snäll och förstående chef för det har inte alltid varit effektiva dagar för honom. 

    Nu mår jag bättre men har ont i kroppen, i höfterna speciellt. Jag orkar inte riktigt lika mycket som vanligt. Och så ja, så slits jag mycket med det mentala och känner en stark oro för allt som kan gå fel. Det vara ju likadant med Baby Ice men denna gång tog jag erbjudandet om hjälp från start. Jag är på samma underbara sjukhus och de gör allt för att jag ska känna mig trygg. Så jag hänger bara med med och hoppas så innerligt att det är en frisk Baby Sweed som tittar ut i maj. 

  • Vardagen

    Två timmar

    Tacksam för dagar med denna minimänniska.

    Här har ni tjejen som inte alls får ihop något utöver det som hon måste göra det vill säga ungås med sin son och jobba. Aldrig varit så trött som jag är nu. Äntligen händer det tänker någon! Och ja, jag går nu och lägger mig senaste 22:30 men helt innan. Jag slutar ju oftast vid 21 och behöver en timma för att koppla ur men sedan är det sängen. Lyxigt nog har jag en son som älskar sovmorgnar lika mycket som jag och sällan vaknar innan 07:30 om vi inte väcker honom. Han kan dessutom sov till 8-9 ibland så eventuell sömnbrist kan inte beskyllas på honom. De lediga timmar jag har är när Baby Ice sover middag. Det är mellan 2-3 timmar vid lunch så då försöker jag tvätta/städa lite så försöker jag vila. Det är två magiska men ack så korta timmar.

    Listan på saker jag skulle vilja göra men inte hinner växer sig längre för varje dag men samtidigt så påminner jag mig om att det är bara en period. Till mitten av januari. Så detta klarar jag, detta klarar vi. Dessutom är jag ledig på fredagar och får äntligen äta middag med familjen. Vi tar hjälp av barnvakter då och då för att det inte ska fallera totalt haha. Jag hoppas hela tiden att vi ska hitta någon slags rytm men det känns inte som det händer. Varje vecka känns lite kaosartad. Kaos eller ej, det är vårt liv just nu och helt självvalt. Skulle det bli för mycket så är det lätt för mig att säga upp mig men vi har lite projekt vi skulle vilja samla ihop till så så länge det går så kör jag på till januari.

    I veckan kommer en lite recension av vår vistelse i Ardenerna här på bloggen.

  • Resor

    Bortkopplad / avkopplad

    I fredags vid lunch åkte vi på äventyr. Vanligtvis om någon frågar var jag vill fira min födelsedag brukar svaret blir London. Jag tror jag fortfarande gillar London även om gatuvåldet inte alls känns som det London jag älskar men i år lockade det inte. Mitt Instagram umgänge (som förövrigt är helt galet, känns verkligen som Instagram bestämmer vem man får se och inte) har alla varit i London under sommaren. Kanske i alla men många. London, Toscana, Venedig, St Tropez, Comosjön, Paris och Mallorca. Dit åker mitt IG umgänge. Eller om jag bara ser dom som åker dit i mitt flöde? Inget ont om det men inget ställe har känts lockande. Och! I år vill jag inte till städer som redan innan pandemi hade för mycket turister. Helst vill jag inte flyga heller på grund av att jag inte orkar med folk. Okej, London och Paris är bara en kortare tågresa bort men ni fattar.

    I år, i höst ville jag bara vara i naturen. Helst utan andra människor än min familj och eventuellt kompisar. Så jag visste ganska tidigt att jag ville bo i ett litet hus i Ardennerna. Det är ett så otroligt vackert område som jag så ofta glömmer bort. Så i helgen checkade vi in här. Mer om det sen för nu måste jag sova. Låååång dag imorgon.

  • Vardagen

    Födelsedag, död och val

    Vi springer ur de sista sommardagarna tillsammans. Han leder, jag följer i fall att.

    Vilken vecka, det var! Första veckan på jobbet och långa dagar. Är mamma på heltid och jobbar på kvällen. Det är lite tuffare än jag trott men jag hoppas också att det blir lättare ju mer jag kan och vet. Nu i början är allt så nytt. Det är bara kundtjänst med det är kundtjänst med ett eget språk så måste alltid ställa om. Det måste jag kanske alltid faktiskt. Som person är jag inte som himla kundtjänstig av mig men jag har alltid gillat det. Gör det mig till psykopat? Eller ännu värre, falska? Fick så många frågor i sommar om varför jag inte gör det jag älskar, kan och är bra på; fixa fester. Men jag vill inte ha min favorithobby som jobb. Är livrädd för det. Får hellre betalt för att göra något som är helt annorlunda från vad jag gör på dagarna. I det här fallet vara trevlig.

    Fyllde även 40 i veckan som gick. Det var ingen höjdare. Dagen alltså. Ålder är jag noll problem med. Har velat vara 40 sedan jag var 7. Det var bara förväntningarna som inte matchade verkligheten. Ingens fel förutom kanske mitt. Jag hade kunnat ställa mycket högre krav men hoppades någonstans att alla skulle veta. Det började väl redan veckan innan när jag listade ut vad Icey skulle ge mig och han fick avbeställa beställningen. Jag tyckte ändå jag varit tydlig, jag vill ha något som minne av min 40-års dag som jag kan ha varje dag för alltid. Det blev i alla fall middag med min pojkar och det tycker jag alltid är himla kul. Visst hade vi kunnat ta barnvakt men sanningen är den att jag gillar att ha med Baby Ice och vill att han ska kunna vara med oss.

    Så blev det då den 8 september. En sådan himla sorglig dag. Min man grät, jag grät för en drottning som inte egentligen var vår drottning men som ändå var hela världens drottning. Man kan skoja om att man vill vara drottning men Drottning Elizabeth II var för mig en sådan fin förebild. Så majestätisk, intresserad, nyfiken, trogen och med en oslagbar pliktkänsla som förenade och lugnade när det behövdes. Sedan är det ju att när man är så gammal så tänker man nästan att dom alltid ska finnas. Jag tycker hon var en makalös människa och jag kommer sakna henne. Den enda som kommer i närheten av henne är Princess Anne som jag också beundrar otroligt mycket. Som människa.

    Inget var väl sig likt efter den 8:e december men dagen efter var det min brors födelsedag. När han slutade jobbet började jag så jag hann aldrig ringa men vi hördes av och spånade idéer inför nyår. Nyår är min kompensering för att jag fick vara “ensam” på min födelsedag.

    Whoops var det helg. Vi var alla trötta och den lille förkyld. Vi skulle egentligen gå ut med några kompisar men ställde in för vi ville inte lämna barnvakten med en förkyld och klänning Baby Ice. Han sover dessutom dåligt på grund av hosta och kräktes av hosta en kväll. Vi fick ju Covid vår sista vecka i Sverige och det tog ganska hårt på Baby Ice. Han var inte akut sjuk men han var dålig och hostan har suttit i sedan dess. Så vi höll oss hemma. Baby Ice och jag smög upp och gjorde pannkakor till frukos så att pappan fick sovmorgon. Tar gärna komplimanger för att jag på fredagen gick och lade mig inna 23:00 på fredagen.

    Söndagen var det val. Ja, vad ska man säga om den pajkastningen och peka finger politik som råder. Det känns om ett otroligt ansvarsfullt beteende i ett land som mer än någonsin kräver samarbete och ordning. Man är det man gör och inte det man säger tror jag och det finns inget parti jag har förtroende för. Kan man inte agera som man vill att andra ska göra ja, vad är man då för ledare. Helt orimligt också att SD får så mycket skit. Alltså det är inte det enda partiet med dålig historia och inte det enda partiet med rötägg. Ett mer misslyckad pokerhand av politiska partier än den man hade i år har jag aldrig varit med om. Jag är absolut för medmänsklighet. Hade tyckt det var underbart om vi kunde komma förbi att döma och särbehandla människor utifrån det ena eller det andra. Jag har varit mörkhyad i Sverige och jag har varit invandrare utomlands många många gånger. Det finns invandring och så finns det invandring. Det låter jättefint med integration men invandraren i mig kan meddela att det är skitsvårt. Invandraren i mig kanske också meddela att språket är väsentligt. Klimatet ska vi väl inte ens börja med. Eller pensionen. Eller sjukvården. Nä, nu blev det som det blev. Jag hoppas alla tar sitt ansvar och kan acceptera och gilla olika färger. Kanske kan de till och med leka tillsammans trots olika färger? Vore inte det ett fint exempel på integration. Ja, filosofiskt fil säga.

    40-års veckan var väl ingen hit. Den här veckan har redan börjat bättre. Känner att jag har lite bättre koll (marginellt men ändå..). På fredag åker vi dessutom bort.

  • Vardagen

    Första dagen – check!

    Första höstmåndagen avklarad. Inte någon som helst höst ute där temperaturen visade 28°C . Däremot först termindagen om det finns något som heter så.

    På morgonen så var vi på svenska kyrkan som ska anordna öppen förskola. Jag är tydligen frivillig ledare men det är okej, viktigast för mig är att det blir av. I tretton månader har jag tjatat och legat på. Nu får vi se om det blir något. Idag kom det bara en till men jag tror det kommer ta ett tag att få igång det.

    På lunchen sov jag. Vet inte om det är Covid men jag är så sjukt trött. Samma gäller Icey och Baby Ice. Kan också vara värmen såklart. Skönt att stänga ögon ett tag i alla fall. På eftermiddagen från 16-20 jobbade jag med första stift. Tycker det gick helt okej. Och fyra timmar är ju optimalt. Man hinner knappt börja innan man ska sluta.

    Nu på kvällen spanar jag vidare på smycken. Känns som jag hamnat i fel minuset och försöker hitta något bara för sakens skull. Måste försöka nollställa. Och sova en lång natt.