Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

Våffelhelg

Helgen swishade förbi. På fredagen efter jobbet bokade Icey tid på The Well utanför Oslo. Vi var där i timmar och splaskade runt. Tills jag blev superduperjättekall. Då hjälpte inget, inte ens en av alla deras 10000 bastuar. Vi kom hem vid 9, beställde pizza och såg på film.

På lördagen åkte vi in till stan eftersom jag nyligen bytt min mobilskärm och är så missnöjd. Jag gick tillbaks till butiken och sa att det inte är okej, det kändes som ett filter över skärmen. För 1500 så förväntade jag mig lite bättre. Han grejade med mobilens skärminställningar och sedan fick jag gå hem och fundera på det. Jag kan inte bestämma mig för om jag orkar tjafsa eller inte. Så fortsättning följer. Väl hemma så tog vi tag i lite eftersläppande bröllopsplanering. Stackars Icey fick ett litet sammanbrott över att han har myckety svårare än mig att visualisera. Vi kom på att vi kunde gå igenom Pinterest tillsammans och det hjälpte. Sedan ägnade vi ganska mycket tid till att hitta någon som kan sjunga under vigsel. Jag har ju länge drömt om att min bror skulle sjunga och det hade han säkert gjort om jag hade gift mig för 10 år sedan. Nu har han fått total scenskräck och vill inte.

På söndagen vaknade jag med migränkänningar men ville så gärna följa med på lunch så vi möte upp en kompis för amerikansk lunch. Sedan gick vi vidare till det gudomligt söta caféet Retrolykke. Det är ett café men söljer även lite second-hand. När man kommer in så möts man av en underbar doft av nygräddade våfflor. Det känns lite som när man kom hem till mormor och morfar. Våfflan var gudomligt god och ett fint avslut på en alldeles för snabb helg.

Min söndagsångest har blivit enorm de senaste veckorna. För jag vet vilka veckor som väntar. Det är jättetufft och tär på många fronter. Men nu har jag bara tre söndagar kvar. Det känns hanterbart.

Fredagsglädje

Halleluja, det är fredag! Det känns som veckor är sirapssega samtidigt som de på något lustigt sätt rusar iväg.

Här är några saker, låtar och läsvärdigheter som gör mig lite extra glad denna fredag.

Baddräkt – Denna fina baddräkt från KappAhl får gärna finnas i min sommargarderob. Ja, om sommaren kommer någon gång vill säga.

Veronica Maggio – Hennes andas.veronicamaggio.com är genial, både som experiment och melodi. Tips här är att stänga av auto-lock på mobil. Och vänta. Vänta lite till.

Lästips – är du liksom mig inget stort fan av morgonen men vill bli. Ja, men ta någon minut och läs dessa 6 tips.

Ja, men skulle inte en kimono bli väldigt fin med baddräkten? En matchande från KappAhl. Som denna? Ja, om sommaren kommer då.

Afternoon Tea på Kensington Palace

När vi var i London så bestämde vi oss för att ta afternoon tea, trots att jag tycker det är något av det mest överskattade som finns i London. Det är dyrt och sällan riktigt värt det. Det finns klassiker som Ritz, Dorchester och så klart Fortnum & Mason men vi ville testa något nytt.

Vi bokade bord på Kensington Palace Pavilion. Tyvärr en besvikelse. Nog för att det ligger fint alldeles intill Kensington Palace men när vi var där var det kallt och blåsigt ute. Eftersom restaurangen är ett stort tält så kändes allt så billigt trots att det lagt mycket tid och energi på att få till en fin känsla. Det var stora växter som delade in tältet i lite mindre delar. Borden hade fina vita dukar och sammetsstolar runt dom. I taket hängde kristallkronor och eftermiddagsfikat serverades på fint porslin. Fikat var suveränt men stämningen en grå, blåsig och ganska folktom dag var långt ifrån mysig. Är man väldigt förtjust i kungligheter kan det ändå vara kul att säga att man haft afternoon tea på Kensington Palace.

Välkomna
Slå er ner…
Med utsikt över slottet.
Ett klassiskt afternoon tea tårtfat
Man blir ju inte mätt av afternoon tea men jag kan heller aldrig bli mätt av engelska trädgårdar. Och Kensingtons är såklart underbara.

Adress:
The Kensington Palace Pavilion
Kensington Palace
Kensington Gardens

Hemsida: www.kensingtonpalacepavilion.co.uk

Bröllop, livet och döden

Medan jag kämpar med små saker som att jaga rätt på exakta de armbanden jag vill ha på mitt bröllop så brottas jag med tankar om döden.

Jag började följa Terese för en massa år sedan när hon drev “Spark i baken” på Veckorevyn. Jag minns förberedelserna inför hennes bröllop och där någonstans slutade jag följa dagligen men jag har ändå hängt med lite så jag minns ätstörningarna, flyttarna, graviditeterna och barnen. När jag i våras såg att hon var gravid igen så började jag hoppa in på hennes blogg lite mer frekvent. Tonen i bloggen hade också förändrats. Det har aldrig varit några pekpinnar med Terese men bloggen var lite spralligare och gladare. Framför allt var hon överlycklig över att hon väntade deras tredje barn. Jag tittade in lite då och då – uppskattade precis som förr mixen av personliga inlägg och träningsinlägg. Men så gick det ju så himla fort. Graviditeten avbröts, Terese lades i för magsmärtor och bara på några veckor var hon borta. Det är så overkligt men i högst grad en verklighet för en hel familj. Det jag har svårast för är den ångesten man måste känna när man helt plötsligt vet att man kommer dö och måste ta farväl av sina barn. Den ångesten kan jag inte alls acceptera att någon ska få uppleva. Den är så brutalt orättvis. Jag förstår att hon ville sova och slippa brottas med ångesten. Och få sälja farväl på sina vilkor.

Terese dog, blott 37 år gammal. Jag skänkte en slant till Cancerfonden. Jag har inte lagt hennes öde bakom mig. Verkligen inte. Jag vet bara inte hur eller vad jag ska göra. Är det verkligen vettigt att lägga en massa tusen kronor på ett bröllop och bara skänka ett par hundra till Cancerfonden?

3 x bling bling

Nu när stormen lugnat sig och jag åter igen ska gifta mig så gäller det nu att fortsätta jakten på outfiten. Till mitt bröllop så vill jag ha massa bling bling. För det om något är jag. Därför spekulerar jag lite kring exakt hur många armband jag vill ha på mig. Många! Två har jag klickat hem. Den vinröda ska jag nog önska mig av någon snäll själ. Svärmor tänker jag kanske, kanske kan vara mottaglig. Eller hon är mottaglig om någon säger till henne (hint hint Icey!). Men livet är ju (förhoppningsvis) lite längre än bara en helg. Så här kommer tre underbara smycken från min favorit Caroline Svedbom som jag gärna har i mitt smyckeskrinn.

Ett i cerise, ett i mörkblått och ett i vinröd – bröllopsdagen är komplett.
http://carolinesvedbom.com/products/mini-drop-bracelet-burgundy
Små blingiga örhängen har jag inte många av men kanske ska börja med det. För söndagsbruncher.
http://carolinesvedbom.com/collections/earrings/products/mini-drop-earrings-light-delite

Bli sams igen

Jag blir arg när jag blir arg. Jag kan absolut kompromissa men inte när det gäller saker som jag tycker är viktigt. Då måste det kännas rätt.

Icey fick tillbaks förlovningsringen dagen efter den där natten. Jag sa att jag inte ville han den. Till saken här hör att han sagt att han har tycker att han kan ha ett problem med alkohol. Så där att han inte gillar det själv. Då tycker jag att man tar tag i det. Är det så att man inte kan hålla det rimligt så är det kanske bättre att helt avstå? Men det där är hans beslut.

Vi pratade och jag sa att jag klarar inte av en till lögn. Det spelar ingen roll att det är ord jag vill höra. Är det inte sanningen så är jag inte intresserad. Visst, det kanske är en vit lögn men när allt stormar så lämpar det sig inte med vita lögner. För om han ljuger om små saker, hur vet jag då att han inte ljuger om stora saker. Vi är olika. Jag tycker inte nödvändigtvis att konflikter är dåliga. Han undviker dom till varje pris. Han har så svårt att säga saker som han vet sårar men bortser från att det som sårar mest av allt är oärligheten. Säger han något som jag inte tycker om och som sårar så går det över. Bryts tilliten är det ta mig fan kämpigt.

Han läste på. Funderade över vad som var viktigt för han. Jag sa att jag inte ville ha tomma löften. Vill han supa sig dyngrak så får han åtminstone stå för det. Han kan inte lova att avstå från saker som han vill ha kvar i sitt liv. Han måste få vara han och jag måste få vara jag. Utifrån det får han och jag välja om vi vill vara tillsammans eller inte. Han kom fram till, igen, att han ville försöka hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol och tillägnade tid åt att läsa på om just varför alkohol lockar, varför det är svårt att sluta och hur man kan sluta.

Jag har lugnat ner mig. Idag tog jag på mig förlovningsringen. Det känns inte 100% än men jag vill få det att fungera. Vi måste bara hitta ett sätt att kommunicera som han inte upplever är en konflikt och jag inte upplever bara är en massa lögner. Vi måste förstå varandra och vad och varför man reagerar starkt på. Mina allergitabletter har nu gett mig två nätters oavbruten sömn. Känner mig lite som Blondinbella som tar en insomningstablett hit och dit. Jag vet att om sömnen inte finns så får jag inte ihop det andra. Just nu är det mycket. Det är mycket tankar, funderingar, planering, stora beslut och känslor. Shit, jag är bara mänsklig. Ibland rinner det över. Då får man ta den hjälp som funkar bäst.

Ärret och sammanbrottet

I torsdag hade jag ett sammanbrott av större sort. Det finns vissa saker från mitt tidigare förhållande som jag inte riktigt bearbetat. Inte för att jag inte vill bearbeta det utan för att jag tänkte att det löser sig. Det är inte bara kopplat till mitt ex, det är nog kopplat till min liverfarenhet.

Generellt har jag svårt för väldigt onyktra människor. Detta beror säkert delvis på att jag sällan är den där väldigt onyktra människan. Jag har inget emot om man håller sig på nivån salongsberusad men att bli jobbigt onykter är bara sjukt irriterande. Mitt ex drack inte så ofta men när han gjorde det så var det med målet att bli ful. När han var ful så var hans omdöme så oerhört dåligt. Det jag kanske ska ha i åtanke var att han ofta gick över gränsen även som nykter. Det jag kanske också ska ha i åtanke är också att en stor anledning till varför jag inte litade på honom när han var ute och onykter varför ganska simpelt för att jag inte litade på honom alls, oberoende av alkoholhalt.

Icey vet att jag inte gillar när han dricker för mycket och för mig är det ingen uppoffring alls att inte dricka för mycket. Det är liksom inte ens en grej. Samtidigt så är jag mycket väl medveten om att vi är ett fåtal som kan gå ut en kväll och inte dricka en droppe alkohol. I torsdags gick Icey ut och jag kommenterade inte alkoholen för jag ville inte vara den tjejen som håller på så. Jag tänkte, han vet vad jag tycker och jag litar på honom.

Kollaps. Total kollaps. Två ganska sömnlösa nätter, allmän stress och oro i livet kanske inte gjorde det bättre. Men jag vaknade med jämna mellanrum av sådana starka panikattacker. Jag märkte ganska fort att han hade druckit. Jag vet också att man inte kan ha ett vettigt samtal med en människa i det tillståndet så jag försökte sova. Han kom hem vid 2 och kunde knappt stå upp. Då rasade allt.

För det som händer är att tilliten är som bortblåst vilket gör mig ledsen. Han gör det då ännu värre genom att ljuga och säga det som han tror jag vill höra istället för att ta diskussion och säga som det är. Då försvinner allt. På millisekunder. Tilliten, mitt största ärr som funnits med i så så många år. Jag klarar inte när folk sviker. När jag var liten blev jag ledsen. Nu blir jag förbannade och klipper.

Med ett stundande bröllop så klipper jag hellre innan jag lovat att jag inte ska bryta upp. Jag blev då dessutom rädd, orolig och fick panik över att behöva ställa in ett bröllop. Men man kan ju inte gifta sig om man inte tror det ska fungera?

Jag blev hemskickade från jobbet dagen efter Icey kom hem dygnrak. Jag hade då knappt sovit på tre nätter och var trött, ledsen och kunde inte fokusera. På vägen hem ringde jag min bästis Kris som inte blandar in känslor, som säger som det är, som inte nödvändigtvis tar mitt parti. Jag kom fram till att jag behövde sova, på riktigt utan avbrott. Så då gick jag till doktorn. Jag fick antihistamintabletter och åkte hem där möttes av en bakis fästman och sa att jag var så arg att jag inte ville prata. Jag tog mina tabletter och somnade. Vaknade vid 9 men gick bara upp och borstade tänderna och gick och lade mig. Dagen efter är ett annat kapitel.

« Äldre inlägg