Tjejsnack by Natalia

En del av Girlytalk

10 dagar

Så länge har jag varit ledig. Jag trodde det var mer tre veckor. Det känns som det var 100 år sedan min sista dag på jobbet.

Nu är vi hemma i Oslo igen efter att egentligen varit på resande fot i 10 dagar. Vi stannar bara några dagar, sedan flyttar vi vår bas till västkusten för att kunna förbereda bröllopet utan stress.

Tills dess tänkte jag dela med mig att ett Skåne tips, berätta hur absurt mycket pengar man kan lägga på hårprodukter och göra en liten bröllopsuppdatering. Ni kanske vill veta om alla mardrömmar jag har inför att säga hejdå till mitt ogifta jag?

Håret

Jag berättade för min mamma igår att en liten del av mitt huvud är flintskalligt. Hon tog det inte alls så lugnt utan hon reagerade förmodligen så som jag borde ha gjort. Så som jag skulle ha gjort om det inte var för alla turer med allmän vården. Jag måste ju se en läkaren. Risken är ju att min levaxindos är för låg.

När jag tänker efter så har mitt hår varit knepigt i flera månader. Det har kliat och under det sista månaderna har jag tappat massor med hår. Det gör man ju ibland så jag tänkte väl inte jätte mycket på det. Har också tappat massor av hår när jag varit stressad och deprimerad. Det har ju växt tillbaks. Min rädsla nu är att det inte gör det och att jag ska tappa ännu mer. Mitt hår har jag alltid älskat och därför gör det lite extra ont. Kan inte riktigt tänka mig vara utan det.

Nu hoppas jag dels att jag ska få en tid och dels att jag ska bättre medicin. Inget av det någon självklarhet, tyvärr.

Update: Jo, men läkaren var ungefär så värdelös som jag trodde. Jag lyckade tjata till mig ett blodprov dock. Svar kommer på fredag.

Drömmig söndag

Inte en sådan där söndag när allt är perfekt. Tvärtom. Jag upptäckte igår kväll att jag tappat hår. På riktigt. På ett område stort som en tia uär mitt huvud helt kalt . Paniken och sorgen var total för mitt hår har alltid varit perfekt. Några googlingar senare så inser jag att det förmodligen är alopecia areata. Och en kvalificerad gissning skulle vara att min sköldkörtel ställer till det. Jag var så ledsen men så tur är bor jag ju med en IT projektledare som får betalt för att hitta lösningar. Så 1) fläcken syns inte just nu under mitt tjocka hår, 2) det växer förhoppningsvis ut om ett år och 3) vi får börja om på AIP dieten igen och hoppas att tarmarna läker. Fattar inte varför man aldrig kan ha flyt på alla fronter i livet.

Mäklarbild från Historiska hem
Mäklarbild från Historiska hem

Nä, idag drömmer jag mig bort till där verkligheten inte begränsar. Tänker, funderar och undrar hur man får ett husprojekt att gå ihop. Alltså ett heltidsprojekt. Jag hittade detta vecka hus i Skåne och vad säger man – drömmen! Jag fantiserar om att det skulle kunna vara en verklighet för det får man ibland. Man kan inte alltid ha realistiska drömmar. Jag tänker på alla dom där drömhus programmen som går på TV och undrar om vi skulle vara paret som håller ihop eller går isär när huset står klart. Jag surfar ofta in på Historiska hem och blir kär. Det närmaste olycklig kärlek jag kommer nuförtiden. Och jäklar vad skönt det är när det är kontrollerad olycklig kärlek. Kom just på. Skulle jag ha önskat mig ett hus i morgongåva? Ett gammalt hus med massa charm.

Mäklarbild från Historiska hem
Mäklarbild från Historiska hem

Ledig lördag

Älskar blommor som vissnar fint och kombon rosa och rött.

Helgen är här och vi har inte en endast plan. Så skönt. Eller vi har en planer; bli klar med tryckmaterial för bröllopet och packa. Det ska bli så skönt att bara vara hemma för efter denna helg blir det att åka av! Vi ska ta lite semester och vara lite här och där. Vi börjar med västkusten, drar vidare till Skanör för en helg, åker till Göteborg för lite happy häng och hårklippning, sedan blir det en natt på Nösunds värdhus och innan vi åker vidare till Norges östkust så ska vi klämma in provsmakning av bröllopsmenyn. Heja! Allt på en vecka typ. Jo, också har jag köpt biljetter till Lejonkungen den veckan. Jag är så pepp på Lejonkungen att jag var tvungen att köpa en scarf för just detta tillfälle. Bioidén är inte riktigt förankrat med min sambo, tillika biokompanion men jag hoppas det blir en kul överraskning. Osäker på om dom Lejonkungen nådde ända fram till Island back in the 90s. Fick förövrigt ett kul mail från SF när jag hade bokat biljetterna; “så här förbereder du barnens biobesök”.

Nä, nu ska jag bruncha och titta på Kylies Glastonbury show. Hon är sjukt het… typ ännu hetare nu än då. Galet.

Bröllopsstress

Folk runt omkring mig känns så himla stressade över bröllopet och över min brist på stress. Jag tycker allt känns under kontroll. Det är en del kvar att fixa men det mesta kommer inte gå att fixa förrän sista veckan. Men jag tror på riktigt jag slår nästa person som stressar upp sig över min brist på bröllopsstress. Alltså, jag är så himla redo att det riktigt kliar i fingrarna att sätta ihop en ny fest. För ja, jag älskar att ordna fester och tillställningar. Älskar!

Jag behöver som sagt fixa en outfit men skulle inte outfit A fungera så har jag en plan B. Jag är lugn i det. Jag tror också det handlar om var man sätter förväntningarna. Jag vet hur jag vill se ut på min bröllopsdag; jag vill se ut som mig. Jag vill inte ha en typisk tillgjord bröllopslook. Jag vill att min lycka syns igenom och att jag ser lite ut som en brud (hej slöja). Men i övrigt vill jag vara jag. Ingen sminkning och ingen komplicerad håruppsättning. Detta har jag velat sedan vi bestämde oss för att gifta sig och min outfit har aldrig varit högt på prioriteringslistan. Att jag är lite laid back i min det-löser-sig attityd stressar tydligen folk. Och gör mig irriterad. Det vill jag fortsätta vara i glada bröllopsbubbla där jag känner mig så pirrigt glad över mina vänner och min blivande man.

Måste man vara stressad inför ett bröllop? Är det som så att jag missat något? Har jag glömt att fixa något? Jag fattar inte.

10 månader

8 dagar är ju ingenting i jämförelse med 10 månader. 10 månader är, ja helt enkelt för länge.

Jag har aldrig brutit några ben, aldrig fått ha (behövt ha) gips och aldrig behövs operera mig. Fysiskt har jag mått bra hela mitt liv. Jag kanske inte alltid älskat min kropp men det har inte varit något fysiskt fel på mig, mer kanske lite emotionellt instabil. Det enda som jag behövt dras med är en liten knäskada sedan mina taekwondo år som gjorde att jag undvik kontaktsporter. Och jag har så länge jag kan minnas lätt kunnat stuka foten. Tror jag kanske var 9 år och spelade fotboll första gången det hände.

Men stukningarna stukning, stukningen från helvetet hände för två år sedan. Ni som hängt med vet. En isig dag, dåliga skor och en väldigt dålig felvridning i en nedförsbacke. Detta efterföljdes av mitt karakteristiska dåliga tålamod. Jag tror jag vilade i kanske 3-4 dagar men det var mest på grund av att jag inte kunde gå. Det gick inte. Men efter det så åkte bandaget av. Sedan haltade jag omkring…. och har gjort i över två år nu.

Från och till det är det riktigt illa. Och haltande sätter sig i både höfter och rygg. Jag har aldrig mått så här dåligt fysiskt. Det är frustrerande, irriterande och smärtsamt. Det känns som min kropp bara bryts ner. Idag ringde jag ortopeden dit jag fått en remiss. Jag har väntat på en tid i flera månader nu. Eller ja, i nästan tre månader. Det är ganska länge när man har en kropp som man inte kan använda fullt ut. Det är en sak att jag inte kan motionera (mer än i vatten och på en cykel) men även saker som att städa, gå på stan, stå upp på jobbet är ofta uteslutet. Det ställer till i flera dagar efteråt.

Idag ringde jag ortopeden för att fråga hur lång väntetid det egentligen är. 10 månader. Så, nu blir det att gå privat.

Åtta dagar

De senaste två månader på jobbet har varit så tuffa. Riktigt tunga. Det tär att tillbringa åtta timmar om dagen på ett ställe där man inte känner så så välkommen och inte är sysselsatt. Trots det så hade jag ett bra snack med min chef förra veckan. Sista mötet. Nu är hon på semester och jag har åtta långa dagar kvar och en söndag. Jag blir helt matt av jobbet nuförtiden.

Samtidigt så går mycket tankeverksamhet till festplaneringar, bröllops klädsel och semester. Sådant som gör mig glad. Jag firar också att jag tog mig modet att skicka en läskig ansökan. Som belöning klickade jag hem väskan som jag längtat efter så länge. För så funkar jag, belöningar är ett måste. Åtta dagar…

« Äldre inlägg