Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Tagg: västkusten

Vinterhelg

Så är det söndag igen. Det känns inte som att jag hinner med. Det är som att helgerna och veckorna vara swishar förbi. Det är vardag, jobb, träning, mat någon rolig aktivitet. Sen vips fredag, och några förhoppningar som kraschar. En fredagsfys med efterföljande varmt bad och middag framför tvn. Sen vinner jag mot minst ett lag på På Spåret innan jag kryper i säng.

Hur spännande låter det egentligen? Som att jag är medelålders och fruktansvärt tråkig?! Ja… kanske det men trots det är jag faktiskt nöjd med mina fredagsrutiner.

Den här helgen har jag sen möblerat om tv delen av min öppna planlösning, på prov. Får väl se vad jag bestämmer mig för. Städat, promenerat i snömodden, shoppat sänggavel material till T och varit på mellomys hos K med familj. Sen en söndag med kallgrader och sol, den har tillbringats led fysisk aktivitet. Längdskidor på golfbanan, SM veckan i tv soffan, jogg, yoga och pizza middag med T. Ja, vad säger jag. Jag är inte riktigt redo för måndag, men nu är den snart här. Kanske ska satsa på lite sömn först?!

Jag tar tillbaks..

…en del av vad jag skrev om januari. När den innebär 1,5-2dm snö och -6 grader då blir jag knockad till golvet att kärlek! Wow!

Provade mig på en 7-8km längdskidåkning utan spår. Slitsamt men underbart. Nu vill jag behålla det här, snälla?!?

Bröllop på västkusten

I mitten av september var vi bjudna på bröllop, T och jag. Ett par, där  brudgummen är en tidigare kollega och vän till mig och hans blivande fru som han funnit på Happy Pancake för ett par år sedan. De hade bjudit in och varit tydliga med att det varit svårt att dra gränsen för hur stort bröllopet skulle vara och det gjorde mig extra glad när inbjudan trillade in. T var nyfiken och tyckte vi skulle tacka ja, fastän han endast träffat paret vid ett tillfälle. Jag blev glad, särskilt med tanke på att han varit så oangelägen om att träffa folk generellt.

Så närmade sig helgen och vi enades om att det bästa vore att bjuda ner Farmor som barnvakt och T erbjöd sig att köra hem efter festen för att vara på plats söndagmorgon. När så helgen närmade sig började T prata om att han inte kunde med att fråga Farmor, hon lät så trött och sliten. Så kvällen före bröllopet klarlades det att jag skulle få gå själv på bröllop och jag krävde att T fick lösa situationen, för jag ville inte gå på bröllop och tänka på alkoholen, för att köra hem mitt i natten på småvägar i en mörk höstnatt. Så T fick boka ett hotellrum åt mig och jag bestämde mig för att åka iväg och ha det riktigt skoj. Jag kände inte NÅGON på bröllopsfesten förutom brudgummen, så jag plockade fram det allra bästa partyhumöret, fick på mig en grön långklänning och snofsade till mig.

Bröllopsfesten började redan vid hotellet, där en ångbåt låg förtöjd vid bryggan. Ett sällskap hade börjats samlas framför den och jag anslöt, började småprata med ett sällskap som huttrade lite bredvid mig och gick på. Väl på båten hittade jag ett nytt sällskap, jag sträckte fram handen presenterade mig och sa som det var – att jag inte kände en enda själ och frågade om jag kunde hänga med dem under båtfärden. Den frasen skulle jag använda vid ett par tillfällen till under kvällen och inte en enda gång gick det fel. Det var inkluderande, varma, glada och sociala människor som pratade, var nyfikna och hade skoj.

 

Båten gjorde en liten tur innan den tjugo minuter senare anlade bryggan invid festlokalen. Båten tömdes och vi hängde av oss i ett kapprum och då såg jag att de hade satsat sina pengar på  helt rätt sak. Ett Liveband! En mysig borgerlig vigsel höll, med efterföljande riskastning, gratulationer, bubbelmingel och mycket god tre rättersmiddag med havstema och underhållning i form av slipade tal. Sen drog festen igång. Mitt lite lätt svårpratade bordssällskap började mjukna och jag hittade glada själar som gärna sällskapade på dansgolvet. Och där röjde vi i tre timmar till musik á la after beach/ski/work.

Efter att nattamaten serverats vid halvtvå tiden var det bara att ta sina ömmande fötter och promenera de ca 3km av dåligt upplyst grusväg och kullerstensgator tillbaks till hotellet. Och jag var själaglad att jag inte låtit Ts bristande intresse eller problem att lösa barnvakt hindra mig. Det är ibland bara SÅ SKOJ att gå på fest där man inte känner någon och bara ta ansvar för att ha så jäkla skoj det går. Med rätt människor, humör och musik går det alldeles utmärkt!