• Kärlek,  M,  Mr T

    Avslut

    Vi fortsätter relationsspåret i ett inlägg till. För visst är det så att Mr T inte gett upp utan fortsätter försöka röra om och röra till det. Efter mycket tjatande tog vi en promenad tillsammans förra veckan, en av de varmaste dagarna och jag hade gått till mig ett skavsår. Så trots stop på Ica för plåsterköp fick vi korta promenaden och ta ett glas vin på en uteservering. Syftet med promenaden var att han skulle få prata, berätta vad han kommit fram till under sin pandemi-återhämtning. För nu är han i harmoni och mår bra…

    Trots nästan två timmar tillsammans kom inget nytt ur hans mun, det är samma förklaringar och bortförklaringar som jag hört tidigare. Det skylla på exfrun och livskris istället för att rannsaka sig själv, sitt beteende och sina mönster. Trots det var det trevligt och jag var tydlig med mitt budskap att jag dejtar andra och att dörren för ”oss” är stängd och nyckeln är bortkastad.

    Senare samma kväll messade han att det var mer han ville prata om, så om jag kunde planera in ytterligare en träff. Av många anledningar hände det först sen M åkt på semester. Så idag, ytterligare en promenad och mer prat. Fortfarande upplevde jag inte att han kommit till självinsikt och när ord på ord sammanfogas till meningar där han börjat ta tag i surdegar som jag påpekat och jag märker att han när ett hopp om mer… så är jag burdust ärlig. Jag har träffat någon som får mig att må väldigt bra, säger jag. Och även om jag inte gjort det så är kapitlet om dig och mig över, vi hade kunnat bli något bra men vi hade katastrofal timing. Jag har gått vidare.

    Jag märker hur mr T tystnar och börjar prata om hur han också dejtar andra och hur det var då han förstod hur mycket han tyckte om mig. När han var med andra men tänkte på mig. Jag skämtade bort det och uppmuntrade honom att fortsätta, att söka någon att bli kär i, att hitta sin lycka.

    För mig var det viktigt att få säga det till honom, att jag träffat någon ny. Att på ett schysst och respektfull sätt dela det med honom att det finns en annan man som får mig att le när ett sms blinkar till på telefonen. Nu är det sagt, dock är det oklart om det gör någon skillnad. Han fortsatte prata om hur han upplever att det finns något i luften när vi träffas. En spänning. Jag förklarade att det kanske han upplever, men den spänningen kommer inte utforskas. Han får inte gå och hoppas, för min helhjärtade inställning är att jag inte kommer utforska den ”spänningen” så han kommer bara gå runt och hoppas i onödan. Och jag vill inte se honom sårad, han måste lyssna på vad jag säger.

    Nu är korten på bordet och jag såg hur hårt det tog honom. Hur han gick i försvarsställning och ville berätta om sina dejter. Han är sårad, men det kanske är först nu som han förstår att tåget har inte bara lämnat perrongen det har stannat vid nästa ort på linjen…

    0
  • Mr T,  Relationer,  T

    Mr T

    Ska vi ta ett sista inlägg om honom nu? Jag tror det… han har svårt att acceptera läget. För tre månader sen sågs vi sist och jag sa hej då med ett tydligt krav. Han var tvungen att bestämma sig om han ville fortsätta ses, mittemellan/KK/FWB funkade inte för mig över ett år efter det att vi flyttat i sär.

    Han tog inga initiativ till att prata. Han ville gärna ses ”kravlöst för att känna på läget” något jag konsekvent sa nej till, eftersom det var något han bett om i 2år och som resulterat i ingen som helst förändring. I samband med Thailandsresan kände jag att NU hade mitt tålamod tagit slut. Veckorna gick och han fortsatte messa (bara messa, inte ens ett samtal) och på väg hem från skidåkningen i Sälen meddelade jag det som egentligen inte skulle behöva sägas. Jag har gått vidare.

    Trots detta så fortsätter han skicka WhatsApp meddelanden ibland där han inkluderar puss emojisar, han insinuerar sex/mys, lämnar sexiga komplimanger eller söta GIFar. Jag har bett honom sluta, jag tycker det är opassande och ska vi ha kontakt är det som kompisar – något jag tydligt klargjort. Så idag hände det för fjärde eller femte gången på bara ett par dagar att han skickar meddelanden som man inte skickar till sina kompisar. Jag säger ifrån, skriver (rakt ut i klartext) att jag inte vill ha sådana meddelanden. Tycker inte att det passar. Han blir sur och stött och skriver att vi inte ska höras så mycket. Jag blir arg. Hur kan han ens ha trott något annat? Hur kan man tro att det är okej att skicka sexuella anspelningar till sitt ex? Som man sårat på så många olika sätt i så många år, men nu när vi bara är vänner så ska inget förändras?

    Jag blir så trött och arg, men jag orkar inte ens bli arg på riktigt, bara ”suck-jaha”. Undrar hur länge han håller sig tyst nu?Förundras över hur svalnade känslor påverkar hur mycket energi man orkar lägga på en reaktion. För visst säger det ganska mycket om var jag är att jag inte ens orkar reagera?!

    0
  • Kärlek,  Mr T,  T

    Nu händer det, del 2

    Okej, så jag jobbar med att hantera den här situationen. Att acceptera och landa i att det här kommer att rubba T’s värld. Att jag inte kommer att få det avslut som jag strävar efter. Jag kommer inte att få svar eller besked från T och det skaver.

    Efter tio dagar där kontakten varit varierande men mest på en väldigt låg nivå kom ett smygande kontaktförsök igår. Där han försöker låtsas som ingenting, han blanda lite smicker med en enkel fråga. Ett upprepande beteende som jag sett många gånger förr. Det tog mig många timmar att formulera ett svar, för jag ville vara ärlig och klargöra att det här inte är en dialog jag tänker ta på sms.

    Nu är jag inne i den värsta perioden, den där jag spelat över bollen på hans planhalva. Det är hans tur att göra nästa drag och allt annat än passivitet och lägga sig på ryggen som en skalbagge förväntar jag mig inte. Han kommer anta en offerroll där han påtalar att han inte är så snabb i beslutsfattande och att han ännu inte vet vad han vill. Då kommer min nästa utmaning, att stå på mig att jag nu bestämt mig.

    Första minutrarna, timmarna och dagarna är värst. När man tvingas att förändra något som på kort sikt kan ge så mycket feelgood. Det är så lätt att falla in i gamla mönster. Ett sms till för att utveckla, förklara och bädda in det lite. Använda fler ord, mer kontakt för att jag inte vill släppa taget.

    0
  • Bästa vänner

    Smärtsam söndag

    För åtta år sedan började jag på en ny arbetsplats, där jag stannade som konsult i tre år, och med mig därifrån förutom massor med erfarenheter fick jag fantastiska vänner. Vänner jag än idag firar Midsommar med, går på AW och en vän som blivit en av mina bästa killkompisar. När jag slutade och fick ett nytt jobb hos en ny arbetsgivare lyckades jag få med mig en av mina kollegor. Han har gått ifrån att vara en schysst kille jag äter min lunchlåda med, till en av mina närmsta vänner. När jag gifte mig var han med på min bröllopsfest, när jag skilde mig och träffade mitt ex frågade han jobbiga frågor, stöttade och retades med mig. Och när livet var som tyngst då fanns han där, med kloka ord, en axel, en kram eller ett glas öl.

    Han har i hela sitt vuxna liv (ja, nästan) varit ihop med sin fru, sen tio år. Ett häftigt par, med ett gemensamt barn som nu börjar komma upp i den åldern att de funderat på att sälja sitt hus och flytta in till stan. Till uteserveringar, från klippande av gräsmattor. Till restaurangmiddagar, från köksrenoveringar. Ja, ni förstår nog. De har påbörjat de sista renoveringarna på huset, för att i ordningsställa det för försäljning och köpa en lägenhet som bättre passar deras intressen inne i stan.

    Idag tog han kontakt, och frågade om jag hade tid att talas vid idag. Om något allvarligt. Det har skett ett lappkast. Hans fru har meddelat att hon vill skiljas. Tyvärr är det dessutom så, att mina erfarenheter från senaste separationen passar alltför bra in på delar av hennes historia. Så han tittade förbi efter en lägenhetsvisning och berättade vad som hänt. Han har inte alls lyckats landa i det. Jag tror att han fortfarande inte alls har hunnit smälta informationen. De är inne i den praktiska fasen. Han frågade hur det funkar att bo ihop, om det blir bättre med tiden att dela bostad men inte liv. Mitt sorgliga besked är att det blir det inte. Helgerna är och kommer förbli olidliga. Men än mer olidligt kommer tystnaden att bli. Tystnaden av en tom lägenhet, en tom säng, en ensam frukost.

    Jag är glad, att mitt i den här tuffa situationen få vara ett stöd. Nu önskar jag bara att det här inte är en fas, att hans fru vet och förstår vad hon beslutat, och att det blir ett så bra avslut som möjligt.

    0
  • Date,  Sociala medier

    Tinder

    Det var längesen jag tog upp mitt dejtande i bloggen, helt enkelt därför att jag lade ner det efter killen jag skrev om här. Jag behöll dock min Tinder app, men jag har ärligt talat inte riktigt förstått grejen. Man skapar en profil utifrån Facebook (dvs du kan endast använda foton som du har “publika” i din FB profil) du kan skriva ett par raders beskrivning (men väldigt få gör det) och sen är du redo!

    Du matchas mot ett antal profilbilder, sveper höger om du gillar vad du ser – vänster om du inte klickar med bilderna och beskrivningen. Sen är det bara att vänta, om killen på bilderna som du gillat – gillar dig, då kan ni börja skicka meddelanden till varandra. Men låt oss säga att kanske två av tjugo killar gör det. Tar kontakt alltså. Och kanske En av dessa tre är det som tar det första initiativet. Sen är det lite skickande av meddelanden, men jag har ännu inte fått ett enda förslag att träffas IRL. Så mina slutsatser är

    1. Jag har skrivit någonting som skrämmer killar från att ta kontakt
    2. Killar är lata, och förväntar sig att tjejer ska ta kontakt
    3. Jag har för höga förväntningar
    4. Jag är för gammal 🙂
    5. Det är inte så Tinder fungerar, det är en app där man får bekräftelse från främlingar på sina Facebook bilder…

    Så, om någon av er där ute har andra erfarenheter av Tinder – dela med er. Jag är nyfiken att höra hur den funkar för och vad era trix är för att det ska funka?

    0
  • Ex

    Min exman

    För att fortsätta historien om ex, så går jag vidare till min exman. Här har vi en väldigt icke-fungerande relation, och vi hade ett väldigt trasigt uppbrott.

    Initialt gick det bra. Trots att anledningen till att vårt äktenskap tog slut berodde på att jag träffat en ny så uppförde vi oss som vuxna människor. Jag flyttade snabbt ut och vi redde uu det praktiska med skilsmässa. Vi pratade om de forum där vi skulle (ofrånkomligen) träffa på varandra och kom överens om att vi alltid skulle sträva efter att kunna prata med varandra och ha en fungerande relation som vänner.

    Sen kom det en ny flickvän in i bilden. Den nya flickvännen vände upp och ner på allt det tidigare överenskomna. En kväll, ett halvår efter vi separerat, ringde hon mig för att reda ut ett och annat. Hon förbjöd mig att ha någon som helst kontakt med min exman, och han godkände detta. Under det kommande halvåret betedde sig hans flickvän väldigt “possesive” och trots att jag ingen kontakt tog med min exman kunde hon ringa och hota och lämna lååååånga meddelanden om vad jag gjorde och inte fick göra. Den sista kontakten vi hade med varandra, och som från min sida skulle var av engångskaraktär slutade i katastrof. Han skrek, hotade och var allmänt väldigt instabil. När vi idagsläget ses, på gemensamma aktiviteter, hälsar han inte ens om vi så stöter på varandra.

    Varför blev det så här? Dels, han har aldrig blivit lämnad förr, utan alltid varit den som lämnat. Som han sa, han var mer säker på mina känslor i relationen än på sina egna. Det funkade bra till en början, men sen kom en ny spelar in på plan och det är lätt att skylla på andra, men hennes sätt förstörde alla möjligheter till kontakt. Jag hade en förhoppning om att det skulle bli bättre nu när de separerat, men det har det inte. Kanske är det så att han fortfarande bär runt på en massa obearbetade känslor, kanske är han fortfarande väldigt arg och sviken – kanske kommer det aldrig att gå över. Jag försöker att vara artig och hälsa, men mer än så försöker jag inte ta kontakt. Han markerar tydligt att han inte vill ha med mig att göra, och jag kan inte annat än respektera det… kanske kommer han en dag till insikt att det är mer tärande än närande att vara arg och då kan vi prata med varandra igen. Men ingenting jag idag skulle kunna göra skulle underlätta situationen, så väl känner jag honom.
    Och ja, det gör inte ont men det skaver. Vi hade 5,5år tillsammans, jag känner honom innan och utan, vi delar massor med underbara minnen- men nu är det som att han inte finns alls.

    0