• Bästa vänner,  Sjuk

    Aj.

    jag hade tänkt att blogga nu, har flera saker jag vill dela med mig av som mina härliga kollegor som festade runt med mig i fredags, eller picknick-festivalen som jag hängde på igår och konstiga resonemang kring sin egen “aktiva livsstil” men andras “träning”. Eller varför inte min superslappa söndag som till sist fylldes med TV-inspelning. Kvalitetshelg deluxe, men nu fick jag ont i magen och ligger dubbelvikt på sängen. Så jag återkommer imorgon.

    Bästa med idag är dock att Natalia är hemma igen!!

    0
  • Lista

    Fem saker ni inte visste om mig…

    1. Jag älskar att borsta tänderna. Det är den bästa känslan jag vet, nyborstade tänder. Lena, rena, fräscha tänder. Min första eltandborste var en aha-upplevelse. Innan den kunde jag gå runt med en vanlig tandborste i tio minuter innan jag var nöjd. Nu, kanske fem, och med en enorm skillnad!

    2. Jag är en morgonmänniska. Jag kan utan problem vakna vid sju på helger och lediga dagar. Jag ska helst ligga i sängen vid halv elva, för att få somna in. Att vakna utan väckarklocka är väldigt skönt, men jag ligger gärna kvar tills dess att den ringer på vardagarna.

    3. Jag kan vara en riktig bitch när mitt tålamod tar slut, och de som råkar ut för den versionen av mig brukar bli förvånad. Jag har tålamod som en trogen Golden retriever men när tålamodet är slut då kommer “hela handen”-metoden fram. Jag ger stora friheter tills dess att ansvaret missbrukats, då tar jag tillbaks och kan nog detaljstyra. Ingen charmig egenskap, och jag blir bättre och bättre på att hantera den.

    4. Jag är en latmask! Jag springer 20-35km i veckan, men jag är inte speciellt duktig på vardagsmotion. Min cykel blev nyligen stulen, och jag är kär i min bil. Ingen bra kombination med latmasken. Därför försöker jag att komma ut ich ta mina promenader och joggingrundor, för jag behöver dem!

    5. Jag älskar bröd. Skulle jag få diagnosen glutenintolerans tror jag att en del av mitt hjärta skulle krossas. Surdegsbröd, danskt rågbröd, narkos eller små frallor, alla har sin tjusning. Lägg därtill allt gott vetebröd som finns. Gaaaah, det är helt klart min last. Gott bröd!!

    0
  • Familj,  Träning

    Att sätta upp mål

    Igår var den stora dagen. Mitt femte halvmaraton på lika många år. Jag springer kanske ett lopp per år, det är allt, men det är en folkfest, en träningsmorot och en sån kick efteråt att det är mitt lopp. Första året jag sprang började jag under hösten med korta rundor på 3,5 -4km för att bygga upp ligamenten i mina trasiga knän. Efter 3månader började jag öka distanserna men ca8km är inte mycket till förberedelse inför 21km på tävlingsdagen. Jag nådde min målsättning och sprang på 1:59 och året därpå 2:00. Sen kom året från helvetet. För två år sen, 27grader varmt och dåligt förberedd, slet jag mig i mål på 2:10. Enormt besviken över kroppen men jättenöjd över att det som fanns innanför pannbenet var starkare än kroppen. Jag tog mig i mål, med en mycket protesterande kropp.

    Förra året var förberedelserna bättre. Men en förkylning veckan innan trodde jag skulle ta knäcken på mig. När jag sprang förbi 20km märket med 9min marginal till mitt personbästa höll jag på att börja gråta. Jag gick i mål på 1:55 och var överlycklig. Jag satte då målet att i år klippa ytterligare fem minuter av tiden. Trodde jag det var rimligt? Jag vet inte, men träningen har hållt i sig och vinterlöpningen gick bättre än något tidigare år. Så när förkylningsmaratonet drabbade mig. Då gav jag upp måltiden, efter 6v uppehåll trodde jag att min enda rimliga måltid var att klara 1:55. Jag vill pressa mig, men inte sätta upp mål som är helt orimliga. Jag anser att mål ska peppa, inte pressa!

    Så igår morse när min kropp dels signalerade upprörd mage och dessutom hade en konstig varm/kall känsla så trodde jag att jag skulle få sänka prestationsnivån ytterligare. Perfekt väder, bra val av kläder och en behaglig uppladdning i startområdet peppade. Jag ställde mig på startlinjen med musik och Runkeeper i öronen. 1:49 senare tog jag mig över mållinjen. Min klocka sa 1:52 och jag var lite besviken över att vara så nära – men inte nå ända fram. När jag då mötte upp mamma och pappa och de hojtar att jag sprang på under 1:50 – då började jag nästan gråta. Såååå glad!! Idag gör kroppen ont, ett Bodybalance pass ikväll hoppas jag kunna sträcka ut en och annan muskel. Nästa år, då är jag på det igen, kanske dags att komma ned till 1:47, eller varför inte 1:45??

    0
  • Jobb,  livet

    Det är snart dags att sova och jag laddar för en långhelg. Jag tänker mig fylla den med att fixa balkongen (både planeteringar och olja golv och möbler), packa ner och plocka upp kläder och skor ur förrådet (det är dags att plocka fram sommar garderoben nu). Sen ska det bli lite träning, vin på en uteservering (får ta med mössa och vantar i värsta fall) och ett 10årskalas. 

    Välfylld helg som jag också hoppas ska fylla på mig med energi och kraft. Det är tuffa veckor som kommer nu fram till semestern. Väldigt tuffa, men nu är det bara att bita ihop och köra. I värsta fall får vi väl bara planera om!

    0
  • Sjuk

    Svensk sjukvård

    Imorse när min hals fortsatte värka trots halstabletter, ingefära/honung/citron-vatten och mycket sömn tog jag mig i kragen och ringde vårdcentralen. Jag gillar inte att erkänna att jag är sjuk, men nu har jag dragits med den här cykeln i 6-7veckor. Ja, sen Gdansk resan. Och jag har fått nog. Halsont  – symptomfri – träning – halsont, med ungefär 3 dagar i varje fas…
    Så jag ringde vårdcentralen och fick en tid redan i förmiddags. Så glad i hågen kom jag dit, säkert tjugo minuter för tidigt. Betalade och satte mig tillrätta för att vänta, läkare är aldrig i tid så jag räknade med att få vänta i minst en halvtimma. Döm om min förvåning om jag inte ens hunnit öppna dagens Metro förrän Dr P ropade mitt namn. med förväntansfulla steg klev jag så in på hans kontor. Han frågade om min sjukdom, klämde lite på min hals, lyste med en starkt ficklampa och skickade mig till labb. Redan på telefon hade jag berättat att jag var på Jourmottagning och provades negativt för Halsfluss och Körtelfeber för ett par veckor sen… men tydligen gjorde de ett nytt halsfluss prov på mig. Som så klart var negativt det också. Så tillbaks in till DrP, där jag återigen berättade om mina tidigare prover. För nu ville han skicka hem mig med diagnosen “virus” och medicinen “vila”. Jag sa som läkaren på Jourmottagningen sagt, att jag var här för fler prover. Då beklagar sig DrP att det finns så många olika virus, så det blir så många prover! Han följde med mig till labb och pratade med Berit, som tydligen fick muntliga instruktioner vilket prov som skulle beställas. Lite mer äcklig skrapning i halsen och beskedet att testet kommer “skickas iväg” sen var jag ute ur labbet. Så jag gick och satte mig för att vänta på DrPs tips hur jag ska göra tills dess att jag får testresultaten eller blir bättre. Men han kallade in patient efter patient, och efter tjugo minuter kommer han fram till mig och frågar “Det är inte mig du väntar på hoppas jag?”. Ingen av dem hade sagt att jag skulle gå hem, att mitt besök var avklarat eller något – så jag antog att jag skulle tillbaks in till läkaren. Men han hade inget mer att säga mig gjorde han klart, ute i väntrummet. Så det var bara att packa ihop sina saker och gå därifrån. Inte ett dugg klokare, inte ett svar visare. Bara 100kronor och 1,5h fattigare.

    Fungerar svensk sjukvård så här? Nej, det är för mycket/dyra tester. Nej, det är för mycket jobb. Nej, det blir ändå inte bättre. Jag blir arg. Ska man behöva gå runt och vara sjuk i 7veckor och ändå inte få hjälp? Ska de vara så ointresserade av att just hjälpa? Ska man behöva kräva tester för att få svar? Ska man behöva att ta en privat sjukförsäkring för att känna att man får hjälp och stöd som behövs?
    Suck.

    0
  • Träning

    Happy Friday folks!

    Hurra! I helgen räknar jag med att var frisk igen – och äntligen få träna igen. Min kropp saknar att få röra på sig. Springa, lyfta, ta i. Kanske låter det galet, en träning blir som en hälsosam drog. Så idag firar jag fredag med några små minions glada skratt =)

    0