Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Etikett: träning (sida 1 av 2)

god morgon

Klockan 04:40 tyckte min kropp att det var dags att vakna. Varför då? Finns ingen riktigt bra förklaring. Varken hungrig, törstig eller kissnödig. Definitivt inte pigg. Men efter att ha försökt somna om i över en timma gjorde jag kaffe och tände ljus. Så får väl den här fredagen starta.

Den här veckan har jag dragit igång med lite extra träning. Två besök på gymmet med K. K är gammal gymmare, lyft tekniknörd och sambo med en PT. Hon är ingen biffig dam utan snarare slank efter två barn och långa rehab – men nu kör vi igång. Planen är att köra min ”prova på vecka” och sen faktiskt köpa 10-kort och bli något av en stammis.

Jag är extremt obekväm på gymmet. Vet varken vad eller hur jag ska köra, men K kan. Hon planerar, instruerar, ger tips om vikter och peppar. Så, nu är planen att till sommaren är vi vårt starkaste jag! De första tjugo veckorna 2020 ska jag besöka gymmet en gång i veckan och däremellan kan jag besöka kontorets bunker liknande gym och springa ute i naturen. Hej hälsosammare liv!

Fredag ja. Om två timmar ska jag återbesöka kliniken och göra nytt ultraljud. Få svar på om någon ägglossning kommer ske den här cykeln eller om det är kört och dags att ställa in siktet inställt på december…

Update!
Har nu varit på kliniken och tydligen har jag ett ägg som långsamt växer. Jag har mer information på området saker man inte visste att man behövde veta. En äggblåsa är ca20mm när den “brister” och släpper ut ägget sk ägglossning och i måndags hade jag en äggblåsa på ca10mm. Idag hade jag en äggblåsa på 14-15mm. De växer ca 1,5-2mm per dygn så har jag tur brister den på måndag. Så, ny besökstid på måndag lunch för nytt ultraljud.

Tacksamhet och perspektiv

Bara en bild för att visa på hur mycket det snöat idag, så vackert!!

När jag var på gång att öppna min WordPress App såg jag att Alex skrivit ett inlägg om son helg här och jag var nästan beredd att skriva något liknande. Sen insåg jag att min helg inte varit kass, det är jag som hade skyhöga förväntningar och när jag nu summerar helgen så är det en riktigt bra helg.

Jag jobbade hemifrån i fredagseftermiddag efter att sista hantverksfirman gjort sin besiktning och frampå eftermiddagen fick jag min kollega och vän E att dra med mig ut på en joggingrunda. Jag ville ut, men energi nivån var låg och jag behövde en fot där bak. Så vi joggade och pratade oss genom en långsam runda, som jag förlängde med att springa till och från henne. 8km in på kontot innan fredagsmyset inte fy skam! Ett värmande bad och en god middag avrundade tillsammans med På Spåret den dagen.

Vaknade upp och hade ett tiotal missade meddelanden från Mr T som under natten försökt att nå mig för att få komma på besök. Efter en förmiddag i tvättstugan åkte jag till hans radhus lagade lunch och hängde lite innan jag släppte av honom på gymmet. Hans humör var inte på topp, och egentligen skulle jag nog ha lämnat honom för sig själv. Han hade dock lovat mig en dejt denna helgen och en dejt skulle jag ha!

Så efter många timmar på soffan framför Vinterstudion åkte jag tillbaks fulladdad med vin och ingredienser och en meny. Så vi lagade god mat, drack vin och hängde. Det var ingen magisk dejtkväll men det var bra. Vi har en bra lägsta nivå just nu.

Det bjöds på frukost och sen släppte jag på nytt av honom vid gymmet (bilen var på utflykt med exfru och barn i helgen) och jag åkte hem i snöyran. Promenad, skidstafetter, kompisfika och sen snöpulsande jogg med efterföljande yoga.

Visst låter det magiskt? Nästan perfekt? Lyxigt? Jag hade kunnat berätta om klumpen som bosatte sig i halsen när jag inte fick svar på mina sms i lördags, eller skavet som uppstår när en person inte riktigt orkar vara på dejt men gör det för sin partners skull. Eller så skulle jag kunna ha berättat om min favoritkappa som krympte 2 storlekar pga sunkig tvättmaskin i huset.

Perspektiv. Den här helgen väljer jag att fokusera på det bra. På att vara tacksam! På att jag fick vara viktigast i lördags. På att han stod vid sitt ord och vi hade en dejt. På värdefullt kompishäng och två slitsamma men genomförda joggingturer!

En joggingrunda!

Efter en inte strid med mig själv vann pannbenet över latmasken och i eftermiddags snörade jag till sist på mig löparskorna och sprang en runda på 7km. Den form jag var i för 1,5år sedan är som bortflugen, nu kämpar jag mig runt 7-9km och går på enstaka Bodypump pass. Försöker motivera mig till ett intervallpass på löpbandet (wow, det här passet som Petra tipsade om var verkligen inte trist!) men det här med att ha fått familj det gör det lite trixigare och lite mindre lockande att köra ut på 90minuters långpass och dubbelpass på gymmet. 

Så vad tycker jag om det då? Jag måste erkänna att jag inte känner mig skyldig, som en mindre hälsosam människa eller så. Jag saknar min gamla form, min -3kg kropp, men jag värderar just nu livet utanför träningen högre. Har jag blivit med sambokilon? Absolut! Det är godare och trevligare att laga och äta när man är två, eller fler vid bordet. Som singel bestod kvällsmaten ibland av keso med nötter eller bär., nu är det lagad mat som gäller.

Jag har satt ett mål, att träna 3 pass i veckan. Den vecka som just gått innehöll 

7km löpning i söndags, Bodypump i måndags, Intervallpass i onsdagsmorse och ett 7km pass idag. Det summerar fyra träningspass och har jag tur kan det bli något liknande veckan som kommer, för då är barnen hos sin mamma och T åker till New York!

Hemresa

Ja, då var de härliga dagarna av sol, värme, äventyr och ledighet över och det är dags att flyga hemåt. Så för att peppa mig själv lite har jag satt ihop en lista över saker jag längtar hem till… Kom gärna med förslag på fler punkter, ju fler desto mindre ångestmättande att överge det här fantastiska landet.

1. Svensk frukost! Ja helt ärligt, vad äter man till frukost i andra delar av världen? Vitt toastbröd med sylt eller nutella. Mjölk och sockriga flingor. Feta croissanter eller ägg och bacon. Jag längtar efter yoghurt, müsli och bär. Eller surdegsbröd med ost.

2. Att laga min egen mat. I längden är inte restaurangmat speciellt rolig. Inte heller direkt nyttig även om jag försöker göra hälsosamma val. Det ska faktiskt bli härligt att komma hem och tillaga min egen mat.

3. Krama på Tinder! Jodå, han kommer och hämtar mig på flygplatsen och jag hoppas inte att han lämnar min lägenhet förrän jag kickar ut honom. Typ. Jodå det är dagliga, söta sms.

4. Att inte behöva dela rum och badrum med andra. I två veckor har jag delat sovrum och badrum med andra. Det blir ett smusslande med pyjamas, komma ihåg allt när man ska till duschen, bli störd av andra som vill släcka tidigare/senare, andras äckliga hår i duschen… Ja ni förstår. Klart det ska bli skönt att hänga i mitt egna badrum, springa runt naken i lägenheten och slippa visa hänsyn.

5. Träning!!! Den här punkten hade lika gärna kunnat hamna överst i sammanställningen. Sen jag åkte från surfcampen har jag inte rört mig speciellt mycket. Visst har örvärk och förkylning kommit emellan, men nu kliar det i benen efter att få ta några löpsteg och lyfta lite vikter!

En jävligt dålig dag

Ja, tyvärr. Det är det. Den suger. Jag har bråkat med mina projektmedlemmar. Skällt på dem. Fått en av deras chefer på mig. Jag missade på håret träningen på grund av köer orsakade av – regn! Men jag sladdade in i sista sekund och körde ett pass Body Pump i träninsbxor men bh och jobb t-shirt. Såg nog lite lustigt ut. Nu har jag dammsugit, dags att styka och sen ska det göras sill. Hoppas lite konstruktivt arbete kan avleda lite frustration.

Aj.

jag hade tänkt att blogga nu, har flera saker jag vill dela med mig av som mina härliga kollegor som festade runt med mig i fredags, eller picknick-festivalen som jag hängde på igår och konstiga resonemang kring sin egen “aktiva livsstil” men andras “träning”. Eller varför inte min superslappa söndag som till sist fylldes med TV-inspelning. Kvalitetshelg deluxe, men nu fick jag ont i magen och ligger dubbelvikt på sängen. Så jag återkommer imorgon.

Bästa med idag är dock att Natalia är hemma igen!!

Fem saker ni inte visste om mig…

1. Jag älskar att borsta tänderna. Det är den bästa känslan jag vet, nyborstade tänder. Lena, rena, fräscha tänder. Min första eltandborste var en aha-upplevelse. Innan den kunde jag gå runt med en vanlig tandborste i tio minuter innan jag var nöjd. Nu, kanske fem, och med en enorm skillnad!

2. Jag är en morgonmänniska. Jag kan utan problem vakna vid sju på helger och lediga dagar. Jag ska helst ligga i sängen vid halv elva, för att få somna in. Att vakna utan väckarklocka är väldigt skönt, men jag ligger gärna kvar tills dess att den ringer på vardagarna.

3. Jag kan vara en riktig bitch när mitt tålamod tar slut, och de som råkar ut för den versionen av mig brukar bli förvånad. Jag har tålamod som en trogen Golden retriever men när tålamodet är slut då kommer “hela handen”-metoden fram. Jag ger stora friheter tills dess att ansvaret missbrukats, då tar jag tillbaks och kan nog detaljstyra. Ingen charmig egenskap, och jag blir bättre och bättre på att hantera den.

4. Jag är en latmask! Jag springer 20-35km i veckan, men jag är inte speciellt duktig på vardagsmotion. Min cykel blev nyligen stulen, och jag är kär i min bil. Ingen bra kombination med latmasken. Därför försöker jag att komma ut ich ta mina promenader och joggingrundor, för jag behöver dem!

5. Jag älskar bröd. Skulle jag få diagnosen glutenintolerans tror jag att en del av mitt hjärta skulle krossas. Surdegsbröd, danskt rågbröd, narkos eller små frallor, alla har sin tjusning. Lägg därtill allt gott vetebröd som finns. Gaaaah, det är helt klart min last. Gott bröd!!

Att sätta upp mål

Igår var den stora dagen. Mitt femte halvmaraton på lika många år. Jag springer kanske ett lopp per år, det är allt, men det är en folkfest, en träningsmorot och en sån kick efteråt att det är mitt lopp. Första året jag sprang började jag under hösten med korta rundor på 3,5 -4km för att bygga upp ligamenten i mina trasiga knän. Efter 3månader började jag öka distanserna men ca8km är inte mycket till förberedelse inför 21km på tävlingsdagen. Jag nådde min målsättning och sprang på 1:59 och året därpå 2:00. Sen kom året från helvetet. För två år sen, 27grader varmt och dåligt förberedd, slet jag mig i mål på 2:10. Enormt besviken över kroppen men jättenöjd över att det som fanns innanför pannbenet var starkare än kroppen. Jag tog mig i mål, med en mycket protesterande kropp.

Förra året var förberedelserna bättre. Men en förkylning veckan innan trodde jag skulle ta knäcken på mig. När jag sprang förbi 20km märket med 9min marginal till mitt personbästa höll jag på att börja gråta. Jag gick i mål på 1:55 och var överlycklig. Jag satte då målet att i år klippa ytterligare fem minuter av tiden. Trodde jag det var rimligt? Jag vet inte, men träningen har hållt i sig och vinterlöpningen gick bättre än något tidigare år. Så när förkylningsmaratonet drabbade mig. Då gav jag upp måltiden, efter 6v uppehåll trodde jag att min enda rimliga måltid var att klara 1:55. Jag vill pressa mig, men inte sätta upp mål som är helt orimliga. Jag anser att mål ska peppa, inte pressa!

Så igår morse när min kropp dels signalerade upprörd mage och dessutom hade en konstig varm/kall känsla så trodde jag att jag skulle få sänka prestationsnivån ytterligare. Perfekt väder, bra val av kläder och en behaglig uppladdning i startområdet peppade. Jag ställde mig på startlinjen med musik och Runkeeper i öronen. 1:49 senare tog jag mig över mållinjen. Min klocka sa 1:52 och jag var lite besviken över att vara så nära – men inte nå ända fram. När jag då mötte upp mamma och pappa och de hojtar att jag sprang på under 1:50 – då började jag nästan gråta. Såååå glad!! Idag gör kroppen ont, ett Bodybalance pass ikväll hoppas jag kunna sträcka ut en och annan muskel. Nästa år, då är jag på det igen, kanske dags att komma ned till 1:47, eller varför inte 1:45??

Det är snart dags att sova och jag laddar för en långhelg. Jag tänker mig fylla den med att fixa balkongen (både planeteringar och olja golv och möbler), packa ner och plocka upp kläder och skor ur förrådet (det är dags att plocka fram sommar garderoben nu). Sen ska det bli lite träning, vin på en uteservering (får ta med mössa och vantar i värsta fall) och ett 10årskalas. 

Välfylld helg som jag också hoppas ska fylla på mig med energi och kraft. Det är tuffa veckor som kommer nu fram till semestern. Väldigt tuffa, men nu är det bara att bita ihop och köra. I värsta fall får vi väl bara planera om!

Svensk sjukvård

Imorse när min hals fortsatte värka trots halstabletter, ingefära/honung/citron-vatten och mycket sömn tog jag mig i kragen och ringde vårdcentralen. Jag gillar inte att erkänna att jag är sjuk, men nu har jag dragits med den här cykeln i 6-7veckor. Ja, sen Gdansk resan. Och jag har fått nog. Halsont  – symptomfri – träning – halsont, med ungefär 3 dagar i varje fas…
Så jag ringde vårdcentralen och fick en tid redan i förmiddags. Så glad i hågen kom jag dit, säkert tjugo minuter för tidigt. Betalade och satte mig tillrätta för att vänta, läkare är aldrig i tid så jag räknade med att få vänta i minst en halvtimma. Döm om min förvåning om jag inte ens hunnit öppna dagens Metro förrän Dr P ropade mitt namn. med förväntansfulla steg klev jag så in på hans kontor. Han frågade om min sjukdom, klämde lite på min hals, lyste med en starkt ficklampa och skickade mig till labb. Redan på telefon hade jag berättat att jag var på Jourmottagning och provades negativt för Halsfluss och Körtelfeber för ett par veckor sen… men tydligen gjorde de ett nytt halsfluss prov på mig. Som så klart var negativt det också. Så tillbaks in till DrP, där jag återigen berättade om mina tidigare prover. För nu ville han skicka hem mig med diagnosen “virus” och medicinen “vila”. Jag sa som läkaren på Jourmottagningen sagt, att jag var här för fler prover. Då beklagar sig DrP att det finns så många olika virus, så det blir så många prover! Han följde med mig till labb och pratade med Berit, som tydligen fick muntliga instruktioner vilket prov som skulle beställas. Lite mer äcklig skrapning i halsen och beskedet att testet kommer “skickas iväg” sen var jag ute ur labbet. Så jag gick och satte mig för att vänta på DrPs tips hur jag ska göra tills dess att jag får testresultaten eller blir bättre. Men han kallade in patient efter patient, och efter tjugo minuter kommer han fram till mig och frågar “Det är inte mig du väntar på hoppas jag?”. Ingen av dem hade sagt att jag skulle gå hem, att mitt besök var avklarat eller något – så jag antog att jag skulle tillbaks in till läkaren. Men han hade inget mer att säga mig gjorde han klart, ute i väntrummet. Så det var bara att packa ihop sina saker och gå därifrån. Inte ett dugg klokare, inte ett svar visare. Bara 100kronor och 1,5h fattigare.

Fungerar svensk sjukvård så här? Nej, det är för mycket/dyra tester. Nej, det är för mycket jobb. Nej, det blir ändå inte bättre. Jag blir arg. Ska man behöva gå runt och vara sjuk i 7veckor och ändå inte få hjälp? Ska de vara så ointresserade av att just hjälpa? Ska man behöva kräva tester för att få svar? Ska man behöva att ta en privat sjukförsäkring för att känna att man får hjälp och stöd som behövs?
Suck.

« Äldre inlägg