• IVF,  resan mot mamma

    Godkänd!

    Då är ytterligare ett moment avklarat i processen att bilda familj. Jag har nu genomfört det kuratorsamtal som är en obligatorisk del för alla individer som vill bli föräldrar genom assisterad befruktning med donerade könsceller (ensamstående, samkönadepar eller par som behöver stöd med ägg/sperma). Jag träffade en psykolog som under 45 minuter ställde frågor utifrån en tydligt definierad mall sammanställd av Socialstyrelsen.

    Samtalet började med en öppen fråga hur jag kommit fram till mitt beslut, hur ser mitt nätverk ut och hur jag har kommunicerat kring mitt beslut att bli förälder. Därefter pratade vi om hur man berättar för barnet om sitt ursprung och hur jag ställer mig till frågan när och hur jag tänker berätta för barnet. Slutligen kom frågan, hur resonerar och känner jag kring att barnet kommer kunna ta reda på namn och kontaktuppgifter till donatorn i mogen ålder.

    Jag måste säga att frågorna var bra, det kändes motiverade och psykologen bidrog med resonemang utifrån individer/par hon tidigare träffat samt hur Socialstyrelsen och även hon personligen funderade och resonerade i frågorna.

    Hade jag inte blivit godkänd så hade det varit av anledningar om att jag inte haft möjlighet att förse ett barn med en trygg uppväxt, att jag inte haft ett etablerat nätverk eller att jag inte haft den ekonomiska möjligheter att ge barnet vad det behöver. Då hade jag fått detta kommunicerat och kunnat gå hem och justera det och sen begärt att få en omprövning. Viktigt information för alla er som oroar för det här samtalet!

    Psykologen avslutade med att tydligt berätta att nu är nästa steg att kontakta kliniken för att boka ett datum för uppstartsmöte. På det uppstartsmötet kommer behandlingsform bestämmas, donator väljas och processen startas på riktigt!!

    0
  • livet

    Har du tagit ställning?

    Har du anmält dig till donationsregistret? Varje dag dör det människor i väntan på organdonation, organ som jag med varm hand lämnar vidare den dagen jag inte behöver dem längre. Har du tagit ställning? Vad gör du med dina organ den dag kroppen och själen inte längre bor samman?

    För många år sedan, medan jag fortfarande pluggade gick socialstyrelsen ut med en uppmaning att skriva upp sig i donationsregistret så att mina anhöriga inte behöver fundera den dagen det kanske inträffar att ett beslut måste fattas. Det är obehagligt att tänka på, men om min kropp inte längre fungerar som min kropp så ser jag hellre att delar av den återanvänds i andra individer som har möjligheten att leva ett bättre liv pga min olycka.

    Så, ta dig en funderare och om du också känner dig givmild, eller undrar om du är registrerad donator – så logga in här och gör något åt det! Länk!

    0