• IVF,  resan mot mamma

    Att hoppas…

    Bryta ihop och komma igen, det är vad livet går ut på. Jag blev ledsen igår, jätteledsen. Klart att det ingår besvikelser i den här resan mot att försöka bli mamma. Jag tar det verkligen inte förgivet att det ens kommer att gå, men hoppet finns där. Det där förrädiska, men ack så härliga känslan – hopp!

    Jag klarade inte av att prata om det igår, kände i hela kroppen att om tårarna väl börjat så hade de inte slutat rinna. Idag känns det bättre, alla graviditetskänningar som jag upplevde att jag hade fram till onsdagkväll är som bortflugna. Jag funderar och spekulrerar lite på fortsättningen. Funderar på om jag ska gå på ytterligare en insemination om jag måste monitoreras inför en IVF eftersom denna cykel som började igår med största sannolikhet går förlorad. Förlorad undrar ni kanske, hur kan jag veta det?

    Jo, det fanns ju bara ett spermarör på plats på kliniken. Nu när det inte gått som hoppats måste ny sperma beställas från kliniken i Danmark och det kan ta ett par veckor för den att levereras. Sen kommer en cykel till, då jag till bringar dag 3-11 i Thailand lapandes sol och värme. Jag misstänker att ska jag börja ta hormonsprutor vill de ha mig under uppsikt och åtminstone ha mig på besök en gång under den perioden. Så… för att inte förlora två cykler kanske en runda med insemination till kan vara aktuell? Får prata med kliniken till veckan och se vad de rekommenderar.

    0
  • livet

    Jag är Prinsessan Madeleine

    Kaxigt skrivet? Låt mig förklara hur jag tänker. Jag är MIN familjs Prinsessan Madeleine. Hon som fått sitt hjärta rejält kraschat när syskonen stabilt hållit sina partners i handen. Den som gått sina egna vägar och gjort andra val, som att flytta till USA.

    Jag är den som rakryggad fått gå på tillställningar som den enda utan partner. Om ni bara visste hur många gånger jag varit i en liknande position på bröllop, kalas, fester eller familjetillställningar. Ni ser Madeleine där längst bak alldeles själv bakom sina parade syskon.

    Men hur vacker är hon inte?!? Jag tänker att jag kanske också skulle vara så där vacker i hennes fantastiska klänning!! Hon är ju helt jävla smashing!! 😍

    0
  • Familj,  Mr T,  Relationer

    Barn

    Som jag skrev i mitt förra inlägg har jag och T nu på riktigt fortsatt vårt samtal om framtiden. Hur han mår och hur jag mår, vad han behöver och vad jag vill. Samtidigt som det samtalet fortgår, för det är inte förändringar som görs i en handvändning, så funderar jag på vad jag vill. Vill jag sätta barn till världen utan pappa? Vill jag ta ifrån ett barn möjligheten att ha två föräldrar, att ha avlastning, att ha någon att dela vardag, minnen och vaknätter med?

    T och jag kommer inte på något sätt att säga upp kontakten. Vi vill båda fortsätta träffas, dejta och se vad som händer framöver. Han  har erbjudit sig att följa med mig på möten med kliniken, han ser inga problem i att dejta en gravid kvinna – men så är han väldigt dålig på att sätta sig in i sådana situationer och har en viss glorifierad bild av hur “enkelt” det kommer att vara.

    Jag funderar på vad jag vill. Vill jag bli ensamstående mamma eller vill jag ha is i magen och hoppas att det kan komma ett barn i en familjesituation?

    Jag funderar, reflekterar och tänker att beslutet kommer när det kommer – min fertila period är inte över än.

    0
  • Kärlek,  livet,  Mr T,  särbo,  T

    Sommarplaner

    Alex och Natalia skriver om sina sommarplaner och jag har i ärlighetens namn inte så mycket att skriva om det. Ibland gör det mig lite stressad men oftast gör det mig inte ett skvatt. Jag har på känn att det här blir en grym sommar i Sverige och blir det inte det så sticker jag väl utomlands. Själv eller i sällskap, det får lösa sig tänker jag.

    Jag har ju skrivit lite nu det sista om mig och T. Att det känts bättre, lite ljusare och att vi ska iväg på utflykt till Stockholm i helgen tillsammans. Hans gudmor fyller 90 och vi firade hans gudfar i slutet av oktober så det känns fint att få bli med och hänga med såväl T som hans familj. Barnen är med mamma till mormor så det blir bara vi två, minus hotell övernattning eftersom T i stort sett sover fler nätter på hotell än hemma i den egna sängen.

    I två dagar har vi nu hängt, igår sommarvärme, närhet och solstolshäng. Idag har T jobbat men jag har joggat, planterat sommarblommor och shoppat present. Så när T kom hem från jobb, barnpassning och träning stod jag och lagade mat det ena ledde till det andra och jag sa helt plötsligt rakt ut “Jag tänkte flytta hem snart, vad säger du om det?”

    Vad sa han? Jaha… jaaa… låt mig fundera lite. Inte ja vad härligt men inte heller nej det är nog ingen bra idé. Nej, han valde mellanmjölksvägen, låt mig tänka lite. Han får tänka, men säger han inte nej flyttar jag in i huset igen 1 juni. Nu får det bära eller brista, han kommer att avstå från att fatta beslut tills dess jag tvingar honom. Och nu tvingar jag honom! Hihi kanske inte så snällt… men jag kan inte går runt och vara snäll hela tiden. Nu får det vara nog med det!

    Och säger han nej, det passar inte. Ja, då är ju det ett besked som innebär att jag behöver köpa ett boende. Så nu gör jag det, jag tvingar honom att bestämma sig, på eller av. Gasa eller bromsa. Sambo eller singel.

    0
  • Funderingar,  livet

    Måndagsdepp

    Jag är kall. Som att jag befunnit mig i en frysbox i en vecka. Mina tår är som isbitar och inte ens två omgångar med vetekudde tinar upp dem. Min kropp motarbetar mig idag. Den är sugen på ALLA onyttigheter. Hittills har jag ätit mackor, choklad, pannkakor (med hallon och keso i och för sig) och mer choklad. Ja, och nämnde jag choklad?
    Har hängt i soffan sen jag kom hem i stort sett. Idag hade jag velat haft någon här. Ni vet någon. Det är inte ofta jag längtar efter sällskap. Men ikväll hade det där otvungna sällskapet varit så himla skönt. Ett eget värmeaggregat. Någon som håller om och bara kravlöst tar hand om. Någon som liksom bäddat ner mig i soffan och get mig mer choklad istället för dåligt samvete (det är jag expert på själv..). Sån är känslan här nu. Istället är det jag, Idrottsgalan och min Marabou med caramel och havssalt.

    0