• Lista

    Höst = nystart!

    Som jag skrev i förra veckan innebär hösten ofta en nystart, jag är laddad och har funderat lite på mål med hösten. Jag kommer fortsätta jobba hemifrån och bara fyra dagar i veckan fram till sista november så för att mina fredagar inte bara ska försvinna upp i tomma intet så känner jag att lite mål är på sin plats! Jag har satt mål för olika delar av livet, fysiskt välmående, relationer och jobb. Och nej, mina mål är inte SMARTA – de är mjuka och utvärderingen kommer att vara lika mjuk. Jag ser listan lite mer som påminnelser om vad jag behöver vara observant på…

    • Rehaba min fot så att jag kan återgå till min löpträning, tills dess ska jag två gånger i veckan hitta alternativ konditionsträning typ spinning.
    • Ge utrymme för mina vänner! Jag är medveten om hur lätt jag har att försvinna in i nya relationer, hur jag lätt absorberas och gör mig själv tillgänglig till min nya pojkvän och med det försvinner från vänskapsarenan. Jag ska med omsorg välja ut vänner jag vill lägga min tid på och investera där. Kompisar kommer få stryka på foten, de kommer få mindre uppmärksamhet och tid.
    • Medvetenhet i att bygga relationen till M på ett hållbart sätt. Inte vara för tillgänglig, för snäll, för inställsam och anpassningsbar. Jag behöver också jobba på att ta emot hjälp, omtänksamhet och snällhet – vara lite mindre “kan själv”. Bygga ett hållbart vi tillsammans med M.
    • Bevara balansen. Balansen mellan jobb/fritid, jag/vänner/pojkvän, träning/vila. Här känner jag nu att balansen mellan extern stimulans och egen tid kommer vara svårast med tanke på att jag även under hösten kommer tillbringa väldigt mycket tid i mitt hemma kontor.

    Vad har ni för mål med hösten? Har ni förslag på mål jag borde inkludera som jag inte har med?

    0
  • Kärlek,  M,  Mr T

    Avslut

    Vi fortsätter relationsspåret i ett inlägg till. För visst är det så att Mr T inte gett upp utan fortsätter försöka röra om och röra till det. Efter mycket tjatande tog vi en promenad tillsammans förra veckan, en av de varmaste dagarna och jag hade gått till mig ett skavsår. Så trots stop på Ica för plåsterköp fick vi korta promenaden och ta ett glas vin på en uteservering. Syftet med promenaden var att han skulle få prata, berätta vad han kommit fram till under sin pandemi-återhämtning. För nu är han i harmoni och mår bra…

    Trots nästan två timmar tillsammans kom inget nytt ur hans mun, det är samma förklaringar och bortförklaringar som jag hört tidigare. Det skylla på exfrun och livskris istället för att rannsaka sig själv, sitt beteende och sina mönster. Trots det var det trevligt och jag var tydlig med mitt budskap att jag dejtar andra och att dörren för ”oss” är stängd och nyckeln är bortkastad.

    Senare samma kväll messade han att det var mer han ville prata om, så om jag kunde planera in ytterligare en träff. Av många anledningar hände det först sen M åkt på semester. Så idag, ytterligare en promenad och mer prat. Fortfarande upplevde jag inte att han kommit till självinsikt och när ord på ord sammanfogas till meningar där han börjat ta tag i surdegar som jag påpekat och jag märker att han när ett hopp om mer… så är jag burdust ärlig. Jag har träffat någon som får mig att må väldigt bra, säger jag. Och även om jag inte gjort det så är kapitlet om dig och mig över, vi hade kunnat bli något bra men vi hade katastrofal timing. Jag har gått vidare.

    Jag märker hur mr T tystnar och börjar prata om hur han också dejtar andra och hur det var då han förstod hur mycket han tyckte om mig. När han var med andra men tänkte på mig. Jag skämtade bort det och uppmuntrade honom att fortsätta, att söka någon att bli kär i, att hitta sin lycka.

    För mig var det viktigt att få säga det till honom, att jag träffat någon ny. Att på ett schysst och respektfull sätt dela det med honom att det finns en annan man som får mig att le när ett sms blinkar till på telefonen. Nu är det sagt, dock är det oklart om det gör någon skillnad. Han fortsatte prata om hur han upplever att det finns något i luften när vi träffas. En spänning. Jag förklarade att det kanske han upplever, men den spänningen kommer inte utforskas. Han får inte gå och hoppas, för min helhjärtade inställning är att jag inte kommer utforska den ”spänningen” så han kommer bara gå runt och hoppas i onödan. Och jag vill inte se honom sårad, han måste lyssna på vad jag säger.

    Nu är korten på bordet och jag såg hur hårt det tog honom. Hur han gick i försvarsställning och ville berätta om sina dejter. Han är sårad, men det kanske är först nu som han förstår att tåget har inte bara lämnat perrongen det har stannat vid nästa ort på linjen…

    0
  • livet,  Relationer

    Känslostormar

    Jag skulle vilja påstå att de fina orden på bilden inte alls stämmer. Det är rent lögn. I alla fall med tanke på hur min lördag kväll och söndag känts. Det känns som att jag varit ett hjälplöst offer för mina känslor!

    Jag sa till en kompis tidigare i veckan att T fick sin sista chans den här helgen och tog han den inte så skulle hans möjligheter ryka, för gott. När jag nu summerar helgen så är det dags att inse att han inte tagit sin chans.

    Han har frågat om vi kan träffas och ”casual hänga och mysa lite” och jag har stått på mig att jag gärna träffas men då behöver vi prata. Han vill inte prata, han vill inte bli tillsagd vad som gäller eller att jag ställer krav. Det är så jävla hårt, men han vill träffa mig glad, kåt och tacksam över att få hänga med honom. Därtill ska det vara kravlöst och på hans villkor.

    Jag frågade (hypotetiskt!) vad han skulle förändra så att jag skulle våga mig på en till ”första” dejt med honom. Eftersom samtliga tidigare första dejter resulterat i att han försvunnit och vi inte setts på en eller två veckor. Här försökte jag öppna upp för att han skulle kunna invagga mig i en trygghet, han skulle kunnat lura mig och skriva vad han trodde att jag ville läsa, i sms:et står det ”vara snäll och mysig”. Det kändes som att luften gick ur mig.

    Så tog messandes fart i fredagskväll. Han vill träffas kravlöst jag föreslår en dejt på restaurang på lördagkvällen. Jag tänker att det är neutral mark och vi måste hålla god ton och det är enkelt att åka hem var och en till sitt. hela lördagen går och han väljer att inte bekräfta mitt förslag utan när han hör av sig är det för att skriva om hur mycket han måste jobba, han fortsätter sitt mantra och vill ses ”kravlöst” annars kan han lika gärna jobba för att hålla tankarna på annat.

    Så här är jag nu, mitt i PMS träsket med kladdiga känslor överallt. Han försöker ge mig skulden för det här, han försöker få mig att ge vika för att han mår dåligt och är ensam. Han får mig att gråta, enorma mängder tårar – men han triggar inte nya sms. Inga förlåt, jag håller mig borta ifrån att ringa, åka dit eller fråga hur han mår. Jag håller mig hårt fast i övertygelsen om att vi måste prata och sätta upp en gemensam plan OM det ska kunna gå att pussla ihop vår relation och han visar på alla sätt att han inte är beredd på att göra det, för mig, för sig eller för oss. Vår relation betyder för lite.

    1+
  • Kärlek,  Mr T,  T

    Nu händer det, del 2

    Okej, så jag jobbar med att hantera den här situationen. Att acceptera och landa i att det här kommer att rubba T’s värld. Att jag inte kommer att få det avslut som jag strävar efter. Jag kommer inte att få svar eller besked från T och det skaver.

    Efter tio dagar där kontakten varit varierande men mest på en väldigt låg nivå kom ett smygande kontaktförsök igår. Där han försöker låtsas som ingenting, han blanda lite smicker med en enkel fråga. Ett upprepande beteende som jag sett många gånger förr. Det tog mig många timmar att formulera ett svar, för jag ville vara ärlig och klargöra att det här inte är en dialog jag tänker ta på sms.

    Nu är jag inne i den värsta perioden, den där jag spelat över bollen på hans planhalva. Det är hans tur att göra nästa drag och allt annat än passivitet och lägga sig på ryggen som en skalbagge förväntar jag mig inte. Han kommer anta en offerroll där han påtalar att han inte är så snabb i beslutsfattande och att han ännu inte vet vad han vill. Då kommer min nästa utmaning, att stå på mig att jag nu bestämt mig.

    Första minutrarna, timmarna och dagarna är värst. När man tvingas att förändra något som på kort sikt kan ge så mycket feelgood. Det är så lätt att falla in i gamla mönster. Ett sms till för att utveckla, förklara och bädda in det lite. Använda fler ord, mer kontakt för att jag inte vill släppa taget.

    0
  • Funderingar,  Mr T,  T

    Skilsmässoskadade män

    Jag har haft en intensiv och rolig helg som jag får summera tydligare i ett annat inlägg men ett viktigt och otroligt intressant samtal skedde igår. En Insta-kompis lade under påskhelgen upp en bild med en text som grep ta om hjärtat. Om hur hennes kropp skriker efter att bli mamma (igen) och hur svårt det är att hitta män som förstår det behovet och att skaffa barn själv inte var möjligt ur ett ekonomiskt perspektiv. Jag svarade med ett DM och det ena ledde till det andra och till en promenad dejt.

    Vi delade snabbt våra historier hur vi båda tidigt (dejt 2) tagit upp barnfrågan och fått bekräftat att de förstått och ville vara med. Hur båda männen kommit ur långa relationer och separationer som de inte riktigt hanterat. Båda männen hade också börjat relationerna som riktigt drömmän, som uppvaktade, uppmuntrade och prioriterade oss och relationen. Sen när framtiden började göra sig aktuell och det som de sett som “sen” kom ifatt dem började de backa.

    Både hennes Martin och min T hade ett beteende som var som om vi gjort “copy – paste”. De gjorde sigonåbara, slutade svara på sms och telefonsamtal, drog sig undan, skyller på jobb och barn. Har ett behovav egentid och saker “händer” som de inte kan styra över. Dessutom har de båda ett ointresse av att göra en inre resa, det här visar sig lite olika för Martin slutade han gå i terapi när han förstod att det var han som var tvungen att lösa ut sina inre demoner och brotta ner dem. T har ju mer jobbat med egenterapi och vill inte ens gå till en terapeut för att få hjälp. Båda två tror att “ge mig tid” kommer lösa problemen, men om sanningen ska fram innebär tid ingenting om du inte investerar energi och en vilja att hantera dina problem under den tiden.

    Vi funderade på om detta var typiska beteenden för män som haft en lång relation och ett uppbrott som kanske inte var det egna valet. Om de hade en förmåga att stoppa ner huvudet i ett mörkt hål och låtsas som att det regnar, att deinte behöver hantera den förlust och den rädsla som kommer av en så stor förlust som den egna framtiden och drömmen om det. Det är klart vi inte kom till något svar, men vi kom fram till att vi har träffat sådana män.

    Min Insta-kompis hade bryskt dumpat mannen och redan gett sig ut på Tinder och varit på dejt. Dejten hade lett till sex och killen hade inte haft bråttom hem morgonen därpå 🙂

    Jag är inte där, men jag känner att jag mer och mer distanserar mig från T. Att hans insatser att vända på skutan och göra rätt saker kommer möta på mer och mer motstånd – men han får denna sista chans men jag vågar inte investera hopp i det än.

    0
  • Mr T,  Relationer,  T

    Avslut

    Är det bara jag som är extra känslig för förändring eller är det fler som lider av att förändringar i relationer? I förra veckan hade jag gett mig en deadline, att ta samtalet med T och att komma till ett beslut. Att få svar på de frågor som snurrar och den osäkerhet som relationen tyvärr skapar i mig.

    Samtalen påbörjades, flera gånger, men när den ena parten (han) inte vill ta samtalet, undviker det med anledningen “det är bättre att leva i nuet” och utlovade avslutning på samtalet såväl i fredags som igår… men vi har fortfarande inte avslutat det. Jag är ingen pådrivare av avslut eller förändring, jag har svårt att vikta långsiktiga mål framför kortsiktiga känslomässiga vinster. Är T mysig, rar och omtänksam när vi träffas så smälter jag som ett isblock i Sahara. Då står jag inte på mig och driver på utan tar stunden i akt och njuter, är i nuet helt och fullt.

    Jag har nu gjort det i två år, samtidigt som jag när jag inte hör av honom, när han gör mig ledsen genom att inte prioritera mig i ord eller handling eller när han undviker att svara på mina frågor då blir jag jätteledsen och lösningsfokuserad. Nu har jag ju insett att efter två års osäkerhet måste det till en förändring – jag har försökt påtala det för T och han har erkänt att trots att jag påtalat ett behov av förändring för att finnas kvar i relationen har han inte förändrat något… och när det finaste bekräftelse han kan ge mig är “du är härlig” då går något sönder inom mig. Då inser jag också att det här måste till ett avslut. Jag förtjänar mer än att vara härlig, jag förtjänar faktiskt också att bli älskad, att vara någons högsta prioritet och att få känna mig viktig.

    Så ikväll räknar jag med ett avslut, och hur logiskt riktigt det än är gör mitt hjärta infernaliskt ont och tårarna tränger sig på i ögonen. Det kommer inte bli lätt, men det är rätt!

    Tillägg, nej jag lyckades inte idag heller. Men samtalet fortsatte och är inte avslutat. Jag håller åtminstone fokus på målet.

    0