• Kärlek,  Mr T,  T

    Nu händer det, del 2

    Okej, så jag jobbar med att hantera den här situationen. Att acceptera och landa i att det här kommer att rubba T’s värld. Att jag inte kommer att få det avslut som jag strävar efter. Jag kommer inte att få svar eller besked från T och det skaver.

    Efter tio dagar där kontakten varit varierande men mest på en väldigt låg nivå kom ett smygande kontaktförsök igår. Där han försöker låtsas som ingenting, han blanda lite smicker med en enkel fråga. Ett upprepande beteende som jag sett många gånger förr. Det tog mig många timmar att formulera ett svar, för jag ville vara ärlig och klargöra att det här inte är en dialog jag tänker ta på sms.

    Nu är jag inne i den värsta perioden, den där jag spelat över bollen på hans planhalva. Det är hans tur att göra nästa drag och allt annat än passivitet och lägga sig på ryggen som en skalbagge förväntar jag mig inte. Han kommer anta en offerroll där han påtalar att han inte är så snabb i beslutsfattande och att han ännu inte vet vad han vill. Då kommer min nästa utmaning, att stå på mig att jag nu bestämt mig.

    Första minutrarna, timmarna och dagarna är värst. När man tvingas att förändra något som på kort sikt kan ge så mycket feelgood. Det är så lätt att falla in i gamla mönster. Ett sms till för att utveckla, förklara och bädda in det lite. Använda fler ord, mer kontakt för att jag inte vill släppa taget.

    0
  • Ex

    Relationen.

    Alex frågade här vad som egentligen hände i samband med skilsmässan och att jag träffade en ny, så, här förklarar jag lite mer om vår relation…

    För att förstå hela bilden av min och min exmans relation måste vi kanske börja från början. Jag var kämpen som vägrade ge upp. Vi träffades på en gemensam väns 30års fest. Båda två nyinflyttade i nya lägenheter bara 100m från varandra, med relativt nya uppbrott bakom oss. Vi dejtade lite under två månaders tid, och medans jag föll hals över huvud var han lite mer avvaktande. Efter två månader åkte han på en internationell konferens och kom därifrån med en ny himlastormande förälskelse, hon bodde dessutom i ett annat land.

    Så, mitt hjärta krossades men jag var fast besluten vid att behålla kontakten. Vi hade ju så himla skoj ihop. Efter bara någon månad började vi vänstra, och nio månaders känslomässig berg- och dalbana inleddes. Vi umgicks och käkade middag ihop, promenerade, såg på film eller hade sex. Han ringde mig efter utekvällar på stan och kom förbi. Många helgmornar vaknade vi i samma säng och jag fick trösta honom när han fick ångest för vad han gjort.

    Varför gjorde jag det då? För att snabbt lärde jag mig att vad han sa var en sak, men vad han egentligen innerst inne ville – visade han i sina handlingar. Det kan ju låta konstigt, eftersom han långt senare lämnade flickvännen för att bli ihop med mig, och han själv hade inte förståelsen att det verkligen var så.

    När vi väl blivit ett “riktigt par” var vår relation i stort sett jättebra. Tyvärr tappade jag på vägen bort insikten att se till vad han gör, inte vad han säger. Min exman är en typ A människa. Han måste överprestera, jagar ständigt framgång, personlig utveckling och adrenalinkickande aktiviteter. Han är en sån som bränner ut sig eller kraschar rakt in i en bergvägg när marginalerna inte är på rätt sida. Det här gjorde att jag ofta kände mig bort prioriterad. Jag upplevde att jag hamnade långt ner på hans prioriteringslista. Men det fanns väldigt mycket känslor, och jag var den som hela tiden bjöd till och försökte underlätta hans utveckling och prestationer – för det är sådan jag är i relationer, den som ger, och ger och till stor del försummar mina egna behov. Något som jag inte blivit varse konsekvenserna med förrän i mina terapsamtal förra våren.

    0