• Bästa vänner,  livet,  Okategoriserade,  Vänner

    Sköna söndag

    Vilken söndag jag lyckades få till! Till att börja med en rejäl sovmorgon, en stor kopp kaffe och så besegrade jag stryktvättsberget. Den känslan älskar jag. När tvättkorgen är tömd och tvätten struken och nedlagd i lådor.

    Dagens första mission var att hjälpa en vän. Hennes hus är ute till försäljning och hon var utsocknes med familjen så jag stack dit och gjorde den sista handpåläggningen på blommor, färsk frukt och liknande.

    .
    Sen åkte jag och plockade upp Natalia för brunch, supermysigt hon har skrivit om det här. Jag tänker inte kopiera, men uppskattade verkligen såväl Egg Benedicts som den crème brulée som ingick. Mums! Vi satt där och uppdaterade varandra, skrattade, pratade bloggsamarbeten och fixade med ideella uppdrag. Tre timmar bara swishade förbi och det var dags för mig att gå vidare till nästa dejt på dagen.

    Så jag traskade ett par hundra meter och träffade en mycket klok kvinna. Vi har nu känt varandra i tio år, och det hela började med middagar med huduvsyfte att filosofera, prata utmaningar, utveckling och att höja varandra. De  middagarna utvecklades till tjejmiddag med liknande syfte sen kom gravidideter, småbarn och intensiva jobbperioder emellan och nuförtiden ses vi när tillfälle ges och när vi ses pratar vi viktiga frågor. Mycket snabbt glider vi in på djupare frågor, som livsprioriteringar och livsval, depressioner, glädjeämnen och valmöjligheter.

    Hennes sambo led under många år av utmattning/utbrändhet och då fanns jag som stöd, bollplank och vän. Nu drar jag nytta av hennes tidigare erfarenheter och insikter hur hon tog sig igenom den tuffa perioden, vilket förhållningssätt använde hon för att fortsätta tro på relationen och sambon när det inte finns lust till fysisk eller mental närhet. Det jag bär med mig starkast av allt från vårt möte är att “satsa på oss genom att satsa på honom” det var genom att släppa sin sambo fri som han aktivt valde att komma tillbaks. Det är lättare när det inte finns barn i bilden, men jag ska försöka fundera ut hur jag kan boosta T på ett bra sätt. Tre timmar rusade förbi och vid halvsju satte  jag mig i bilen och körde hemåt. Boostad av kloka kvinnor och social energi.

  • Bästa vänner

    Sweet Sunday 

      
    När man inte sett solsken på över en vecka, då vet man att man är inne i det dystra november. November som för ett par år sedan satte ett inte så roligt rekord, då det under en hel månad endast badade Växjö i solljus i endast 30 minuter. Tänk er – 30 minuters solljus på en månad?! Ja, det är inte så konstigt att november är en trött månad rent generellt?
    Men så i söndags när jag satt och åt min frukost började solen flöda. Den låg där lågt på himlen och strilade in genom fönstret. Med en gång började jag fantisera om en dag utomhus och skickade iväg ett spontant sms till en kompis. En halvtimma senare strosade jag ute i hennes villakvarter. Vi tog en promenad och pratade om allt mellan himmel och jord, sen bjöd on på lunch innan jag drog mig in till stan igen. Väl hemma hade jag inte fått nog, jag ville ha mer sol. Så jag drog på mig träningskläderna och gick ut och sprang 8km innan solen försvann ner från horisonten igen. Jag verkligen lapade sol, genom aktiviteter så himla glad. Sen avslutade jag kvällen med ett farsdags-samtal, läsa ut en bok och se ikapp helgens tv-program.Den här söndagen kan jag nog leva på minst en vecka 🙂

  • Funderingar,  livet

    Tid för reflektion

      På väg hem från en fullspäckad konferens helg slog det mig i söndagskväll vilka dramatiska skillnader det är beroende på årstid i Sverige. Klockan var nio och det var fortfarande halvljust ute, solen hade försvunnit vid horisonten – men mörkret hade inte lagt sig. Det slog mig, att hade samma resa gjorts i oktober, istället för april så hade ett kompakt mörker omslutit oss i nästan 6 timmar.

    Igårkväll var jag hos en vännina på planeringsresa. I sommar ska vi göra vår andra tur till Italien och uppleva Cinque Terre och vissa andra delar av den Liguriska kusten. Efter en mycket trevlig kväll med en god melonsallad, lite rosévin, skvaller och hotellbokningar bestämde jag mig för att gå hem. 7,3km promenad där det inte blev mörkt förrän den sista kilometern. En fantastiskt ljus vårkväll, med fågelkvitter och efter regndofter. Våren är en underbar tid, helt plötsligt är det lockande att vara ute även sena kvällar, njuta av promenader och inte frysande och huttrande springa till hållplatsen för att kasta sig in i första bästa buss. Varför lever jag i ett land där det under halva året är det förhållandet jag har till  att vistas ute?