• livet

    Påskveckan

    Vad gör man med påskfirande när hela världen är isolerad eller i karantän? Landets statsminister står i media och klargör att vi inte ska fira påsk tillsammans, det är extraordinära tider och vi måste alla göra vårt för att hjälpa till. Min plikttrogna sida har en debatt med min logiska och rationella, planen för den kommande veckan har varit att åka hem till mina föräldrar. Jag har inga symptom, jag har haft minimal kontakt med människor de senaste två veckorna och varken jag eller mina föräldrar är i riskgrupp. Så jag har landat i att vara lite rabiat, jag kommer att åka upp och träffa min familj. Jag kommer inte springa runt i byns mataffärer, träffa min farmor (84 år med hjärtflimmer) eller några andra större sällskap. Däremot är vi fortfarande inbokade på skärtorsdagsspa tillsammans med mamma och svägerska, om Loka Brunn fortsätter att hålla öppet.

    Sen var planen att åka ytterligare norröver, till Sälenfjällen och njuta av vårsol och längdskidåkning. Det är mer osäkert om det blir av för min del. Det beror på om det finns längdspår att nyttja (de flesta spår- och pist-preppare har som följd av myndigheternas inrådan valt att avsluta säsongen denna helg) och hur livet kommande vecka utvecklar sig. Oavsett så är det en isolerad stuga, längdskidor i friskluft och flera vuxna som kan köra tillbaks till hemorten OM symptom skulle bryta ut. Men jag vet inte, här debatterar fortfarande mina hjärnhalvor. Lyssna på och följa statens allmänna råd – eller lyssna på min logiskt rationella hjärna?

  • Familj

    Påsken

    Jag började ju min påskhelg redan på skärtorsdagen där jag med kort varsel tog ledigt och åkte på utflykt. Det fanns ett behov av att koppla bort och koppla av, så en skogspromenad med bra sällskap och ett stop på Gekås rensade hjärnan lite och höll mig i nuet.

    Den stora delen av påskhelgen tillbringade jag hemma hos mina föräldrar, i loungemöblerna ute på altanen i solen. Fullt fokus på att inte tänka på tunga saker utan fokusera på easy breezy familjefrågor och socialiserande. Hoppa studsmatta med brorsönerna, en löprunda i skogen med pappa, laga mat och småprata med mamma. Självklart åts det ägg och sill, det dracks lite snaps och vi flög upp en drone högt upp i en björktopp och fick den att fastna rejält där.

    Sent på påskdagen satte jag mig i bilen och åkte mot västkusten igen och annandagpåsk (som jag skulle ha ägnat åt ett utlovat avslutande samtal med T) ägnade jag istället åt att köpa utemöbler på Blocket, slipa och behandla dem så att de nästan ser ut som nya igen. Så nu har jag byggt mig en loungesoffa på uteplatsen som inom en månad kommer att förgyllas ytterligare med trädäck och enklare access till den utanförliggande gräsmattan.

    Ja och så jobbade jag helt oplanerat och tyvärr lyckades jag inte värja mig från det. Tre samtal och ett ärende som krävde brådskande åtgärder, så trots att vårt supportavtal inte täcker det fick jag ringa in en kille att lösa problemet som annars hade inneburit stora problem för våra slutkunder. Överlag en grymt skön påskhelg, och vädret – det tar jag gärna en repris på under framtida påskar!

  • Familj,  T

    ? Glad påsk ?

    Jag sitter i solen och njuter, så länge man håller sig borta från vinden är det riktigt skönt nu frampå eftermiddagen. Det verkar som att min helg ska kunna landa i en bra blandning av familjer, vänner, träning, god mat och sol på näsan.

    Långfredagen inleddes precis som skärtorsdagen avrundades med en tur i skogen. Solen sken och jag älskar hur fler och fler stigar blir tillgängliga nu när snön och isen börjar smälta.

    Frampå eftermiddagen tittade T förbi, efter löften om att inte vara arg på honom, hans skärtorsdag hade varit allt annat än harmonisk och han laddade inte för en bättre fortsättning på påsken. Vi pratade, kramades och myste någon timma innan han åkte till huset igen. Planen är att ses på måndag igen, för lite påsk-grill. Sen hittade jag en påskpresent till Natalia som kanske var att pusha hennes fågelfobi ett steg för långt… men de var så fina! Hoppas att hon gillar dem…

    Imorse tog jag bilen till min syster. Jag kom lagom till en lekplatspromenad, som efterföljdes av en korvlunch i uterummet och en promenad i solen. Vi har hunnit äta påsktårta och dricka irish coffey (okej, jag drack Kaffe Karlsson eftersom jag verkligen ogillar whiskey).

    Nu ska jag återgå till att njuta innan vårt knytkalas ska dukas fram.

  • Familj

    Påskfirande

    Skärtorsdag idag och de allra flesta sitter med planer kring påskfirande. Jag försöker att inte lägga energi på det, men mina planer känns lite fattiga. På lördag ska jag i alla fall iväg till min syster där hela familjen samlas och vi ska äta påskmiddag tillsammans. Det blir lite knytkalas och jag har fått chefsskapet över kyckling och ostbricka. Det ska bli riktigt mysigt att få träffa mina små gosiga brorsbarn igen, visst var det bara tre veckor sen – men de är för goa!

    På söndag åker jag därifrån direkt till Natalia och Icey som tillbringar påskhelgen på landet. Vi siktar på att göra en vårrunda och titta på konst innan vi ska mumsa lamm och kanske dricka lite gott rödvin?

    Det är alla planer som finns, jag har förhoppningar om att träffa T men jag börjar tappa hoppet helt och hållet. Dagarna, veckorna och månaderna går och jag varken ser eller märker någon förändring.

    Men först – Påsk!!

  • Familj

    Syster yster

    Jag har en syster, som under hela sin uppväxt. Ja, till och med de första 35åren av sitt liv haft ett stort behov av kontakt med vår mamma. De pratades vid dagligen på telefon från det att mina syskonbarn var nyfödda tills dess att de var 5 och7 år. Varannan helg skulle besök ske. Antingen åkte mina föräldrar de 20milen för en helg, eller så kom familjen till föräldrarna. Jag fascinerades i alla dessa år av min svågers tålamod. Att ha sina svärföräldrar så otroligt nära, att mormor hade större inflytande på barnens uppfostran än han hade. Men han fann sig i situationen.
    Sen vände allt plötsligt och min syster kan inte ge någon förklaring. Barnen har blivit stora, behovet är mindre, svågern har fått nog, mormor är bättre
    med småbarn, ursäkterna är många. Mamma och pappa har börjat finna sig i detta, men finner det till och från väldigt förvirrande och förkrossande. De saknar den täta kontakten med sina äldsta barnbarn och enligt dem är det ömsesidigt. Till jul ville min syster endast bjuda in mina föräldrar och mig, min lillebror med familj utelämnades ur julfirandet. Kusinerna tar för mycket uppmärksamhet från mormor och morfar. Det slutade med att vi alla kunde samlas ändå, men det var mindre än en vecka innan jul vi landade i den lösningen. Nu har syster med familj bokat en solresa innan påsk. Något som innebär att barnen inte får träffa mormor och morfar (eller kusinerna) under påsk. De kan inte lämna bort katten igen efter att ha varit ifrån den en hel vecka…
    Jag blir så ledsen, för det här, det gör mina föräldrar jätteledsna. Lösningen, att prata om det, jag önskar det hade gått. Problemet är att min syster alltid varit en lill-påve och ska ha saker på sitt sätt, med rätt förutsättningar för henne – eller inte alls. Då blir hon martyr, skriker, gråter, bråkar och ställer till. Så, ingen tar striden.
    Jag funderar på om min syster mår bra, för det känns verkligen inte så.