• Girlytalk

    Mensskydd

    Jag har funderat lite över detta med mensskydd. När jag gjort skrapningen fick jag ju inte föra in någonting där nere, så att använda tampong var ju nog nono. Då var det bara att gå tillbaks till tonårsmardrömmen, bindor! Det finns inget jag och mitt underliv tycker värre om än bindor. Det känns som att jag går runt med en prasslande blöja och odlar svamp!

    Nej hittills i livet har mitt favorit mensskydd varit tamponger. Började med med Tampax med införingshylsa (praktiskt och okladdigt!) men har sen gått vidare till både OB, Libresse och billigare modeller.

    Har ett par månader spanat lite och tycker ju att tanken på en menskopp som en moiljövänligare och kanske snällare variant lockat. Efter mycket vetenskapliga undersökningar bland vänner (okej vän) som var väldigt nöjd beslutade jag mig för att testa. Så jag tittade in på utbudet och bestämde mig för en OrganiCup. Den kom i brevlådan igår och jag beslutade mig för att testa. Fan det var svårt att få in den och sitta bra, antingen läckte den eller så kände jag piggen… fick till sist in den och sov med den.

    Bra så långt. I morse tog jag ut, gjorde rent och satte in. Var till kliniken för att lämna blod och sen hem igen. Det skavde fortfarande trots att jag nu klippt av piggen lite. Så försökte mecka in den på nytt, nu känns den inte Jubel! och stack iväg till havet och märker att jag läcker!

    Bara att hoppa upp på cykeln och åka hem, orkade inte mer utan stoppade in en tampong. Väl hemma på kvällen har jag googlat som en besatt, jag kan inte föra den längre in då läcker den. Den är fullt utfälld och jag hör ett ”plopp” när den sitter på platsen. Jag vågar inte klippa av piggen mer förrän jag fått bekräftat att det krävs…

    Oanvänd men nykokt!

    Så hittade jag en instruktion som var lite mer utförlig, lite tips och knep att föra den bakåt när man för in den och vips. Nu har den suttit bekvämt i 5h. Har badat med den, spelat padel, promenerat och cyklat med den. Jag tror vi kan bli kompisar – jag och min menskopp!!!

  • IVF,  resan mot mamma

    Dag 8

    Enligt min NaturalCycles är det snart dags för mensen att komma. Med den provocerade ägglossningen söndagen för 11 dagar sen och äggplock därefter stämmer det med mina ”vanliga” cykler. Nu är ju den här cykeln allt annat än vanlig. Jag vaknade i natt med ”mensvärk” och jag har glömt bort skräcken det är att hela tiden gå runt och känna efter OM den börjat.

    Medicinen (vagitorerna) stoppar jag i mig tre gånger om dagen och den gör att jag känner mig gravid. Illamåendet växer lite för varje dag, brösten ömmar och jag flåsar av minsta lilla ansträngning. De gör ju också att jag inte känner igen min kropp överhuvudtaget, är den gravid eller dopad eller både och?

    Så nu börjar jag titta varje gång jag går på toaletten, efter spår att det inte lyckats. Att även embryot som placerades inne i mig var av så usel kvalitet att det inte klarade växa till sig. Det är nu jag vänder mig till Natalias fina present kort med tänkvärda ord.

  • IVF,  resan mot mamma

    Äggen är plockade!

    Nu går processen framåt steg för steg. Tidigt i måndagsmorgon infann jag mig på kliniken för att ta nästa steg. Ett nytt moment är att innan man kommer förbi receptionen måste ett papper fyllas i med information om var jag varit, hur jag mår, vem jag är och vilken tid jag varit där. Allt för att undvika att Corona-virus kommer in i lokalerna och i kontakt med såväl patienter som personal.

    Som tur är mår jag bra och har inte hängt runt smittade personer, så jag var välkommen in och fick träffa en söt barnmorska vid namn Pernilla som var min guide idag. Fick ett rum att byta om i, information, en kanyl i armen för morfinet som skulle ges intravenöst och sen kom läkaren, Eva. Hon delade mer information om de olika momenten och vilka jag skulle träffa på inne i behandlingsrummet.

    Efter ungefär 40minuter, två toalettbesök (viktigt med tom blåsa) och ett glas saft (för energin, var där på fastande mage) så blev jag invisad i operationssalen och fick en värmedyna placerad på magen. De olika momenten var enkla och tydliga. Morfin, fyra sprutor med smärtstillande, ultraljudsstav med en lång nål fastmonterad.

    Efter första morfin dosen blev jag alldeles rusig, de fyra sprutorna gick finfint sen var det dags för nålen. Då var de lite tveksamma till att ge mig en dos morfin till, så jag fick en halv… och stack in nålen och tömde mina äggstockar på vätskan.

    Otroligt intressant hur vi på ultraljudsbilden på monitorn kunde följa ”tömningen” och de svarta blåsorna försvann in i nålen. Hela ”behandlingen” tog kanske 15-20 minuter och efteråt fick jag vila upp mig på rummet. Dit de körde in kaffe, ostmackor och mer saft till mig att festa på.

    Efter en stund kom Pernilla in till mig och kollade hur jag mådde, jag fick en panacod för smärtan och rådet att vila lite till trots att jag mådde helt okej. Den mens liknande smärtan i magen släppte efter panacoden börjat verka och läkaren Eva tittade in och såg ut som hon precis vunnit på lotto. Elva ägg hade de hittat i vätskan och de brukar hoppas på mellan 5-10, så jag antar att min kropp levererat!! Nästa steg är att embryologen kontrollerar hur många som är mogna och därefter injicerar sperma. Jag har en tid för återförande redan idag, så håll tummarna att allt går bra nu!

  • livet

    Mensvärk

    Jag vill bara klaga lite, så jävla smärtsamt. Varken Ipren eller Alvedon hjälper. Vaknade vid femtiden imorse av att det kändes som om någon kramade min livmoder. Verkligen J ä t t e s k ö n t. NOT. Det är en dag av smärtstillande och igår var en dag av omättlig hunger. Jag känner mig bottenlös innan jag får mens. Inte bara sug, utan även hungern är enorm. Helt perfekt timing när man som jag känner att semesterkilona gärna får flytta tillbaks nu. Så idag är jag lite mer gnällig än normalt, och försöker någonstans ändå uppskatta att min kropp fungerar som en klocka.

  • Funderingar

    Mensvärk

    Alex och Natalia har redan skrivit om det, och nu är det min tur att beröra ämnet. Denna jävla kvinnosmärta som ibland känns som en dom från helvetet. Sedan tidiga tonår, närmare bestämt sen jag var 15, har jag ätit p-piller. Jag hade innan dess regelbunden mens, ganska normal menssmärta och 4-5 blödningsdagar. Sen åt jag kombinationspiller i många år innan jag slutade i samband med bröllopet med min exman. Då hade vi bestämt oss för att försöka få barn och mina förväntningar var skyhöga att det skulle gå snabbt. Det gjorde det inte, det tog tid för ägglossningen och mensen att komma igång och bli regelbunden. Lagom till att den var det blev jag gravid och gjorde abort. Direkt efter aborten började jag äta minipiller och DAMN då började den bästa perioden i mitt vuxna liv. Mens mässigt alltså, för den uteblev helt. Åh vad jag uppskattade att inte ha ont i magen och känna mig svag ett par dagar i månaden, slippa köpa tamponger, oroa sig för att man skulle blöda igenom och undvika att ha sex om det inte skulle se ut som att man försökt återskapa Stockholms blodbad. Den perioden avslutade jag i augusti förra året, jag insåg att ska jag ha en chans att bli gravid behöver jag rensa ur alla hormoner ur min kropp. Så jag lade minipillren åt sidan och började med NaturalCycles och välkomnade mensen tillbaks.

    Jag har inget emot att blöda, det går ju liksom att hantera hyfsat smidigt. Det jag däremot tycker är extremt jobbigt det är hur hela kroppen mår vissa perioder, jag kan få så ont i magen att jag funderar på att karva bort livmodern då hjälper inga värktabletter i världen. Fy fan alltså, vi ska inte bara ta smärtan med att föda barn vi ska gå runt och ha ont i magjävlen var fjärde vecka också. Vad har vi kvinnor gjort för att förtjäna det? (och kom inte dragandes med äpplet och ormen!)

     

  • Girlytalk,  Grubblerier,  livet,  Vardag

    Känslorna utanpå

    Idag var en dag som jag mest av allt vill ska passera. Att sluta äta p-piller var en god idé jag fick däremot gillar jag inte alls konsekvenserna. Dels det underbara i att ha mens med allt vad det innebär i form av menssmärtor, hormonsvängningar och dessutom oregelbunden mens. Dels att jag inte är så förtjust i att ha sex när jag har mens. Lusten finns inte och kroppen gör mest ont.

    Vaknade imorse med en svullen mage, ont och med alla känslorna på utsidan huden. Det var ett hormonmonster som sade god morgon och gick inte många minuter innan tårarna trillade nedför kinderna och jag kände mig orättvist behandlad. Mr T sprang fort ut genom dörren och ville inte svara när jag vid upprepade tillfällen försökte säga förlåt för monstret som hoppat på honom i den tidiga morgondimman. Den där tystnaden får mig att få ännu sämre samvete och skämmas över mitt beteende. Just nu ångrar jag mitt val att sluta med p-piller. Jag mår halv-illa och känner mig som en jäst strandad val, med ett känsloliv som en nyfödd bebis som tror sig ska dö när den blir hungrig. Hurra för dagsformen. Det enda positiva? Imorgon kan inte bli sämre!!!

    Med vänlig hälsning, the Grinch