• Girlytalk

    Mensskydd

    Jag har funderat lite över detta med mensskydd. När jag gjort skrapningen fick jag ju inte föra in någonting där nere, så att använda tampong var ju nog nono. Då var det bara att gå tillbaks till tonårsmardrömmen, bindor! Det finns inget jag och mitt underliv tycker värre om än bindor. Det känns som att jag går runt med en prasslande blöja och odlar svamp!

    Nej hittills i livet har mitt favorit mensskydd varit tamponger. Började med med Tampax med införingshylsa (praktiskt och okladdigt!) men har sen gått vidare till både OB, Libresse och billigare modeller.

    Har ett par månader spanat lite och tycker ju att tanken på en menskopp som en moiljövänligare och kanske snällare variant lockat. Efter mycket vetenskapliga undersökningar bland vänner (okej vän) som var väldigt nöjd beslutade jag mig för att testa. Så jag tittade in på utbudet och bestämde mig för en OrganiCup. Den kom i brevlådan igår och jag beslutade mig för att testa. Fan det var svårt att få in den och sitta bra, antingen läckte den eller så kände jag piggen… fick till sist in den och sov med den.

    Bra så långt. I morse tog jag ut, gjorde rent och satte in. Var till kliniken för att lämna blod och sen hem igen. Det skavde fortfarande trots att jag nu klippt av piggen lite. Så försökte mecka in den på nytt, nu känns den inte Jubel! och stack iväg till havet och märker att jag läcker!

    Bara att hoppa upp på cykeln och åka hem, orkade inte mer utan stoppade in en tampong. Väl hemma på kvällen har jag googlat som en besatt, jag kan inte föra den längre in då läcker den. Den är fullt utfälld och jag hör ett ”plopp” när den sitter på platsen. Jag vågar inte klippa av piggen mer förrän jag fått bekräftat att det krävs…

    Oanvänd men nykokt!

    Så hittade jag en instruktion som var lite mer utförlig, lite tips och knep att föra den bakåt när man för in den och vips. Nu har den suttit bekvämt i 5h. Har badat med den, spelat padel, promenerat och cyklat med den. Jag tror vi kan bli kompisar – jag och min menskopp!!!

    0
  • IVF,  resan mot mamma

    Att hoppas…

    Bryta ihop och komma igen, det är vad livet går ut på. Jag blev ledsen igår, jätteledsen. Klart att det ingår besvikelser i den här resan mot att försöka bli mamma. Jag tar det verkligen inte förgivet att det ens kommer att gå, men hoppet finns där. Det där förrädiska, men ack så härliga känslan – hopp!

    Jag klarade inte av att prata om det igår, kände i hela kroppen att om tårarna väl börjat så hade de inte slutat rinna. Idag känns det bättre, alla graviditetskänningar som jag upplevde att jag hade fram till onsdagkväll är som bortflugna. Jag funderar och spekulrerar lite på fortsättningen. Funderar på om jag ska gå på ytterligare en insemination om jag måste monitoreras inför en IVF eftersom denna cykel som började igår med största sannolikhet går förlorad. Förlorad undrar ni kanske, hur kan jag veta det?

    Jo, det fanns ju bara ett spermarör på plats på kliniken. Nu när det inte gått som hoppats måste ny sperma beställas från kliniken i Danmark och det kan ta ett par veckor för den att levereras. Sen kommer en cykel till, då jag till bringar dag 3-11 i Thailand lapandes sol och värme. Jag misstänker att ska jag börja ta hormonsprutor vill de ha mig under uppsikt och åtminstone ha mig på besök en gång under den perioden. Så… för att inte förlora två cykler kanske en runda med insemination till kan vara aktuell? Får prata med kliniken till veckan och se vad de rekommenderar.

    0
  • IVF,  resan mot mamma

    Vad händer nu?

    Dels så njuter jag av allt vad december har att erbjuda. Pepparkakor med riktig mögelost, glögg med alkohol, gravad lax och trevliga bubbelpartyn.

    Jag hade min telefonrådgivning med läkaren idag och förutom att hon var väldigt förvånad över det positiva utfallet i lördags så kunde hon konstatera att vi kan inte göra så mycket nu utan behöver avvakta till december och för första gången i mitt liv hoppas jag att min mens kommer tidigt.

    Det är nämligen så att jag har i tre cykler nu haft ägglossning på dag 17-18 och för att hinna med innebär det att jag behöver få min mens redan i mitten av nästa vecka för att det ska finnas en chans innan de stänger för jul fredagen den 20/12.

    Eva berättade att det finns en spruta som de kan ge för att provocera fram ägglossning samma dag, om det är så att hon på ultraljudet hittar en äggblåsa som är 15-18mm. Nu var ju min äggblåsa inte i närheten av 18mm i fredags… samtidigt är det millimeter vi pratar om som hon helt ärligt sa. Så nu hoppas jag på en 28 dagars cykel med mens redan på onsdag nästa vecka! Då kanske, kanske jag får in ett försök precis innan jul!!

    Tills dess tänker jag fortsätta frossa i mat och dryck som är “förbjudet” när man är gravid!

    0
  • livet

    Mensvärk

    Jag vill bara klaga lite, så jävla smärtsamt. Varken Ipren eller Alvedon hjälper. Vaknade vid femtiden imorse av att det kändes som om någon kramade min livmoder. Verkligen J ä t t e s k ö n t. NOT. Det är en dag av smärtstillande och igår var en dag av omättlig hunger. Jag känner mig bottenlös innan jag får mens. Inte bara sug, utan även hungern är enorm. Helt perfekt timing när man som jag känner att semesterkilona gärna får flytta tillbaks nu. Så idag är jag lite mer gnällig än normalt, och försöker någonstans ändå uppskatta att min kropp fungerar som en klocka.

    0
  • Funderingar

    Mensvärk

    Alex och Natalia har redan skrivit om det, och nu är det min tur att beröra ämnet. Denna jävla kvinnosmärta som ibland känns som en dom från helvetet. Sedan tidiga tonår, närmare bestämt sen jag var 15, har jag ätit p-piller. Jag hade innan dess regelbunden mens, ganska normal menssmärta och 4-5 blödningsdagar. Sen åt jag kombinationspiller i många år innan jag slutade i samband med bröllopet med min exman. Då hade vi bestämt oss för att försöka få barn och mina förväntningar var skyhöga att det skulle gå snabbt. Det gjorde det inte, det tog tid för ägglossningen och mensen att komma igång och bli regelbunden. Lagom till att den var det blev jag gravid och gjorde abort. Direkt efter aborten började jag äta minipiller och DAMN då började den bästa perioden i mitt vuxna liv. Mens mässigt alltså, för den uteblev helt. Åh vad jag uppskattade att inte ha ont i magen och känna mig svag ett par dagar i månaden, slippa köpa tamponger, oroa sig för att man skulle blöda igenom och undvika att ha sex om det inte skulle se ut som att man försökt återskapa Stockholms blodbad. Den perioden avslutade jag i augusti förra året, jag insåg att ska jag ha en chans att bli gravid behöver jag rensa ur alla hormoner ur min kropp. Så jag lade minipillren åt sidan och började med NaturalCycles och välkomnade mensen tillbaks.

    Jag har inget emot att blöda, det går ju liksom att hantera hyfsat smidigt. Det jag däremot tycker är extremt jobbigt det är hur hela kroppen mår vissa perioder, jag kan få så ont i magen att jag funderar på att karva bort livmodern då hjälper inga värktabletter i världen. Fy fan alltså, vi ska inte bara ta smärtan med att föda barn vi ska gå runt och ha ont i magjävlen var fjärde vecka också. Vad har vi kvinnor gjort för att förtjäna det? (och kom inte dragandes med äpplet och ormen!)

     

    0