Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Etikett: medarbetare

Ett misslyckande

Alex har ibland påpekat att hon tycker jag verkar vara en bra chef och är det något jag verkligen lägger tid på så är det just det. Att försöka vara den chef mina anställda behöver. Tyvärr lyckas jag inte alltid. Jag har till och med misslyckats rätt rejält!

För ungefär en månad sen medans jag gick en väldigt intensiv fyra dagars utbildning såg jag en notis på Facebooka ty en av mina anställda fyllde år. Jag har hittills alltid grattat åtminstone med ett virtuellt kort på mailen och ett samtal. Har det varit jämna födelsedagar har det varit tårta och till och med middag med present. Nu hann jag inte. Jag glömde bort det. Mitt i den intensiva kursen föll det helt i glömska, helt.

En vecka senare kom medarbetaren till mitt skrivbord och ville prata. Det visade sig att han fyllt 50!!!

Hade jag kunnat försvinna där och då hade jag gjort där och då. Jag skämdes, jag skäms, jag skäms så fruktansvärt! En annan medarbetare firade samma födelsedag tidigare i höstas, då hade jag en dialog med hen i god tid. Frågade om hur hen ville firas, önskemål på present mm. Den är medarbetaren hade jag inte ens koll på fyllde jämt. Det är mitt jobb som hens chef att veta om sådana här saker. Pinsamt.

Jag lyckades övertyga hen om att jag skulle få uppvakta i efterhand. Så imorgon ska vi ut på en lite finare lunch med en handfull kollegor och hens tidigare chef. Jag har fixat ett presentkort (enligt önskemål) och lite finare choklad istället för blommor. Trots det kan jag inte tvätta av mig känslan att jag misslyckats.

Ängel och Djävul

Natalia och Alex skriver om situationen på sina arbetsplatser och för att spinna lite på samma ämne så kan jag berätta lite om hur statusen är där jag jobbar. Förutom extremt hög arbetsbelastning eftersom vi omorganiserar och i samband med det ska jag rekrytera chefer i ett annat land. I samma veva måste jag göra årsutvärderingar på anställda som måste vara avslutade innan januari månads utgång. Därtill har jag fått kliva in för att rädda ett av mina team. Jag tror jag har skrivit om dem tidigare, ett extremt högpresterande och kompetent team som körts i botten på grund av hög arbetsbelastning under många års tid.

Så den här veckan har jag spelat rollen som både Ängel och Djävul för att skydda detta team. Som Ängel har jag skickat hem anställda för att hantera sina stressnivåer på hemmaplan. Fixa julklappsshopping, stöka hemma och hantera livspusslet. Jag har dessutom skickat ut mail med prioriteringar. Gör ENDAST det som måste vara klart innan jul, skjut allt annat till januari. Har andra kommentarer kring dessa skicka dem till mig och Var snälla mot varandra, vi gör alla vårt bästa. Dessutom plockade jag arbetsuppgifter från gruppledaren för att underlätta hennes arbetssituation, och sen satte jag på mig Djävulshornen och gick på möte.

Djävulen röjde loss i ett projekt som varken har change management, uppföljning av tester, tydliga krav, bra samordning eller planering. Jag utmanade projektledare, ifrågasatte kravställningar och förklarade att ett finansiellt system inte kan skicka in förändringar i Prouktion veckan innan Årsbokslut. Det säger lite sig själv tycker jag… men det är inte självklart för alla. 

Har en grymt effektiv vecka hittills i alla fall och trots hög arbetsbelastning hinner jag både skratta, gå på toa (ibland i alla fall) och ta hand om mina medarbetare.

Motarbetare

  Jag är lite arg. Så det här blir kort. Personer på jobbet, som är mer mot- än medarbetare. Antingen jobbar man för det som företaget beslutat är det rätta. Finner sig i att de med mer makt vet vad de sysslar med, och rättar in sig. Gör det bästa för att bidra. Eller så ber man om att få byta arbetsuppgifter, eller rent utav byter arbetsgivare om man anser att de är så korkade, de som bestämmer!