Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Etikett: mål

Om 6 månader

Fyller jag 40 år. Jag insåg det idag, att nu börjar nedräkningen på allvar och tro det eller ej, jag är pepp! En ny siffra, en ny era – nya mål och utmaningar!

Med anledning av att det nu börjar räknas ned på allvar tänkte jag att jag skulle börja fundera lite på mål. Var vill jag vara om 6 månader, när mitt nya årtionde påbörjas? Vad vill jag ha åstadkommit under mitt trettiotal och vad har jag kvar?

Vi kan väl börja med saker som jag gjort?

  • Jag började med att bli sambo, sen kom förlovning, giftermål, otrohet och skilsmässa.
  • Jag köpte min första och andra egna lägenhet och jag flyttade ut från stan, först söderut sen västerut.
  • Jag blev gravid och gjorde abort sen blev jag extra vuxen till massor av vänners fina barn och jag blev bonusmamma och pausade det
  • Jag upplevde inte en, utan två sambos som drabbades av depression, nedstämdhet och förlorad livsglädje
  • Jag försökte ta hand om mig själv genom att hitta tillbaks till min träning och jag sprang 6 halvmaraton. Dessutom handlade det om att hantera min ryggsäck och jag träffade en KBT terapeut, en body harmony terapeut och odlad ett tidvis osunt förhållningssätt till horoskop

Vad har jag då kvar, ja… ni som är trogna läsare vet ju om min stora dröm, att bli mamma. Så det är mitt stora mål. Innan 40 ska det antingen hända eller så ska där finnas en konkret plan. Det är mitt enda mål, resten är liksom grädde på moset.

Att sätta upp mål

Igår var den stora dagen. Mitt femte halvmaraton på lika många år. Jag springer kanske ett lopp per år, det är allt, men det är en folkfest, en träningsmorot och en sån kick efteråt att det är mitt lopp. Första året jag sprang började jag under hösten med korta rundor på 3,5 -4km för att bygga upp ligamenten i mina trasiga knän. Efter 3månader började jag öka distanserna men ca8km är inte mycket till förberedelse inför 21km på tävlingsdagen. Jag nådde min målsättning och sprang på 1:59 och året därpå 2:00. Sen kom året från helvetet. För två år sen, 27grader varmt och dåligt förberedd, slet jag mig i mål på 2:10. Enormt besviken över kroppen men jättenöjd över att det som fanns innanför pannbenet var starkare än kroppen. Jag tog mig i mål, med en mycket protesterande kropp.

Förra året var förberedelserna bättre. Men en förkylning veckan innan trodde jag skulle ta knäcken på mig. När jag sprang förbi 20km märket med 9min marginal till mitt personbästa höll jag på att börja gråta. Jag gick i mål på 1:55 och var överlycklig. Jag satte då målet att i år klippa ytterligare fem minuter av tiden. Trodde jag det var rimligt? Jag vet inte, men träningen har hållt i sig och vinterlöpningen gick bättre än något tidigare år. Så när förkylningsmaratonet drabbade mig. Då gav jag upp måltiden, efter 6v uppehåll trodde jag att min enda rimliga måltid var att klara 1:55. Jag vill pressa mig, men inte sätta upp mål som är helt orimliga. Jag anser att mål ska peppa, inte pressa!

Så igår morse när min kropp dels signalerade upprörd mage och dessutom hade en konstig varm/kall känsla så trodde jag att jag skulle få sänka prestationsnivån ytterligare. Perfekt väder, bra val av kläder och en behaglig uppladdning i startområdet peppade. Jag ställde mig på startlinjen med musik och Runkeeper i öronen. 1:49 senare tog jag mig över mållinjen. Min klocka sa 1:52 och jag var lite besviken över att vara så nära – men inte nå ända fram. När jag då mötte upp mamma och pappa och de hojtar att jag sprang på under 1:50 – då började jag nästan gråta. Såååå glad!! Idag gör kroppen ont, ett Bodybalance pass ikväll hoppas jag kunna sträcka ut en och annan muskel. Nästa år, då är jag på det igen, kanske dags att komma ned till 1:47, eller varför inte 1:45??

Sökes: Aktiviteter till min Bucketlist…

Är ni bra på att utmana er själva? Jag är nog ganska dålig. Jag är en sån som liksom gör det som faller mig in. Jag är inte den som sätter upp galna/spännande/utmanande mål och sen försöker uppnå dem. Jag är mer en “Oj vad roligt, hamnade jag här”- person. Jag har vandrat Inkaleder till Machu pichu, kinesiska muren och Sydney Harbour Bridge. Jag har besökt vingårdar i såväl Italien som Argentina, sett Niagara- och Iguazu-fallen. Vandrat planlöst och nyfiket såväl i Peking och Tokyo som San Fransisco och Rom. Men när jag utmanas av Natalia att sätta ihop en Bucketlist, då misslyckas jag.

Så här långt har jag kommit:
1. Vara mindre planerande och mer spontan (som kontrolltroll, kan det här krävas lite övande…)
2. Bli kär (kanske inte det lättaste att göra på beställning)
3. Besökan minst en vingård
4. Besöka minst ett nytt land
5. Springa 100mil

Ja som ni ser, det behövs några fler aktiviteter på min lista, så kom igen nu – hjälp mig!! Det kan ju resultera i roliga, galna, pinsamma eller rent utsagt urtrista blogginlägg.