• Resor

    Det bästa med tjänsteresor? Att komma hem! Än så länge är jag bara en bit på väg och det är en lång resa kvar, men den är påbörjad bara det är underbart!

    Veckan har innehållit poolhäng och intervjufokus i måndags, in room dining med T på kvällen. Strejk av rickshaw och bussförare i måndags något som innebar omplanering av två intervjuer och ett mer än halvtomt kontor. Onsdagen drog det igång med tre intervjuer och idag avslutade jag med två intervjuer, två utvärderings/utvecklingssamtal och en grupplunch. Lägg till det fyra pass på löpbandet, varken snabbhet eller distanser är något att skryta med – men ändå tacksam för den fysiska trötthet det ger efter en dag som innebär en trött hjärna.

    Nya reflektioner om Indien från veckan…

    – bekanta till mig reser hit för att uppleva landet, och upplever det exotiskt, spännande, välsmakande och mycket annat. Jag tror jag måste backa och göra en omvärdering från min ganska svarta syn…

    – Indiska män håller gärna varandra i handen, eller går med armarna om varandras axlar. De är väldigt fysiska på ett sätt som i västvärlden är reserverat för kvinnor (eller bögar). Här är det kvinnorna som inte har fysisk kontakt, varken med män eller kvinnor publikt.

    – det är hjälmtvång på förare till motorcyklar och mopeder samt bältestvång i framsätet på bilar. Passagerare, såväl småbarn som andra vuxna använder inte hjälm/bälte. Majoriteten använder det endast därför att det är pengaböter om de inte följer lagen… säkerhet, inte lika viktigt. Ah och de småbarnen sätter man helt sonika framför sig på fordonet och de större bakom!

    – jag har kollegor som skäms över sitt land och som skäms när medarbetare fotar de “exotiska inslagen” som korna på gatan, kvinnor som bär sina varor på huvudet, sophögarna längs med gatorna etc etc

    Nu är en timma kvar innan min flight boardar och jag längtar efter att få sätta på mig mitt Bose headset, nackkudde och sovmask. Ska bli skönt att vakna i Europa!

  • Funderingar,  Resor

    En fundering mindre…

    Natalia det här är ett inlägg till dig. Jag vet inte om ni märkt, men Natalia är helt bedårande osvenskt förtjust i stora djur, som hästar, älgar och kossor. Här i Indien finns det ju kossor lite överallt, allra mest på gatan gåendes mitt i trafiken eller ätandes på sopor.

    Helt plötsligt insåg jag att jag bara ser korna på väg till kontoret på förmiddagen (ja, de börjar sällan före 10 här) och aldrig på kvällen när jag åker hem och det är mörkt ute. Så jag frågade, var är korna på natten. Vi kan väl bara lätt nämna att den indiska staden som jag är i har upp mot 9 miljoner invånare. Alltså en stad med lika många invånare som hela Sverige. Daligen kommer det ut 2000 nya motordrivna fordon på vägarna och de ska trängas på redan fulla gator. Tillbaks till korna. Enligt mina kollegor (som började med att asgarva åt mig) så börjar kossorna dagen med att bli mjölkade i sitt “hem”. Sen släpps de ut för att äta, och eftersom jag hittills inte har noterat speciellt stora gräsytor, buskar med blad eller annat för kor naturlig föda driver de omkring på gatorna och äter folks rester och sopor. Sen när klockan börjar närma sig 17 på kvällen går de hemåt för dagens andra mjölkning och sova i sitt “hem” över natten.

    Kollegorna förklarade också att det så klart ser annorlunda ut i de mindre städerna och byarna utanför stan. Där går kossorna inte längre än till en liten bit åkermark eller gräsplätt och äter sig mätt, men här i storstan får de nöja sig med vad som erbjuds. Och heliga som de är aktar trafiken på sig och släpper fram dem där de går i sakta mak.

    På tisdag ska jag få gå på “culture walk” här i stan och förhoppnignsvis lära mig mer om Indien, indisk kultur och levnad. Jag är supertaggad!