• IVF,  M

    Jag är kär!

    Hej vänner, det är en fantastiskt härlig, skrämmande och utmanande känsla som bubblar i min kropp. M får mig att må ännu bättre i ett liv som redan var bra! Jag är i ett läge där allt är magiskt; sättet han tittar på mig, uppskattar mig, tar i mig och pratar med mig… ja allt. Jag är i ett läge där jag inte vill något annat än vara med honom varje vaken och icke-vaken stund, samtidigt som jag är lugn med att vi inte är det.

    Det finns ingen nervositet, oro eller otrygghet – bara en varm känsla av att här vill jag vara och här kommer jag att vara, så jag behöver inte ha bråttom eller känna mig stressad. Så fantastiskt och annorlunda för mig som brukar vara helt kollrig i början av relationer. Det brukar vara rosa moln varvat med mörka moln och oväder där lyckokänslorna blandas med grubblerier och oro. Inte här, och det finaste av allt är att M är på samma ställe och sätter ord på det.

    Så, igår ställde jag den hittills outtalade frågan, den som vi båda tänkt på men ingen tagit upp. Kan han tänka sig fler barn? Svaret var ärligt men vagt, Ja om han träffar rätt tjej och det känns bra – men det är ett stort steg och stort ansvar. Han funderade högt på om han är färdig med bajsblöjor och att var låst i livet. Samtidigt som han förstod lyckan, ansvaret varvat med kärleken till och lyckan att ha ett barn. Självklart frågade han hur jag ställde mig i frågan, om jag någonsin försökt. När jag svarade att jag till och med försökt själv så kom det inga följdfrågor mer än om det inte tagit sig. Och nej det har det ju inte, trots massor med hjälp på traven.

    Jag har funderat fram och tillbaks på barnfrågan innan jag ens ställde frågan. Jag är beredd att ge det lite tid och har landat i att jag ringer IVF kliniken och planerar om mitt nästa försök. Jag är inte stressad, min kropp är inte mer mottaglig för hormonsprutor och vagitorer i augusti än i oktober (okej säkert lite, men vad kommer det göra med min hjärna och hjärta?). Då har vi fått chansen att klämma och känna lite på varandra, se vad vi vill och om vi är beredda att satsa – då släpper jag kliniken.

    Jag vill inte utsätta min kropp för kliniska behandlingar om jag kan prova att bli gravid utan injektioner, äggplockningssmärtor och vagitorer! Drömmen att bara ha sex och se om det händer, om det vill sig. Självklart är sannolikheten liten men livet är en resa och jag har insett att mina 40 år hittills har varit fantastiska även utan barn – jag kommer att ha ett bra liv de kommande 40 åren även utan barn!

  • Funderingar,  Resor

    Semester pågår

    Jag andas. Umgås med ensamheten. Upplever pulsen i Vancouver och tystnade i skogen. Idag är det dags för vigsel och middag och det ösregnar utanför fönstret. Oavsett väder kommer det bli en fin ceremoni med löften de skrivit själva. En glad och livlig fest med vänner och familj de valt att dela den här helgen med. Och efter brunchen imorgon börjar resten av livet, tillsammans. På ett nytt sätt men egentligen på exakt samma sätt som hittills. Ett bröllop är på samma sätt ingenting och allting, för egentligen förändras ju inget. Man uttalar några ord, kärleken befästs på ett juridiskt bindande avtal. Samtidigt är det allting, det är en fest till kärlekens ära, det är att fira att två individer hittat hem i varandras sällskap, det är att lovad att finnas vid den andres sida oavsett vad som händer.

    Det här var morgonens tankar, nu ska jag iväg på yoga och sen frukost!

  • Kärlek,  Mr T,  Relationer

    Jag har beställt en bok

    Natalia tipsade mig om en länk till en artikel i DamernasVärld idag. Jaha tänkte jag, vad är det nu för tokroligheter hon hittat. Tji fick jag. Det var lite jobbigt att läsa. Det var kanske nästan för nära sanningen för att jag till fullo skulle kunna ta till mig av budskapet, men någonstans där inom mig hoppades jag att en Daniella Gordon skulle rycka mig i örat och ruska om mig. Säga att jag inte kan bete mig som jag gör, att jag också är en del av problemet. Kanske till och med grunden till problemet, för vad är enklare (och svårare?) än att ändra sig själv? Enklare för jag kan ta det i mina egna händer, agera och se framsteg. Svårare, för om jag gör fel vem är jag då?

    Jag läste artikeln på mobilskärmen under bordet på ett Management möte med min chef och andra chefer. Jag fick lite ont i hjärtat, jag spjärnade emot och tänkte “men så är det ju inte för oss, det är ju Mr T som är den skadade, den som inte kan verbalisera, den utmattade”. Jag fortsatte läsa och så växte sig tanken starkare, tre klick senare låg boken i en beställning hem till mig. Det blir reslektyren i Indien. Sol, ensamhet, en bok och jag hoppas – många tips.