• Kärlek,  Tinder

    Varför är kärlek så svårt?

    Jag vill börja med att klargöra att så klart inte all kärlek är svår, men för mig är kärleksrelationer svårt. Jag har lätt för kärlek till vänner och barn, känna in känslor och stämningar och jag är en varm och omhändertagande människa. När det kommer till dejtande är jag ganska dålig.

    Ganska dålig är en underdrift i vissa lägen och en överdrift ibland. Jag kan vara cool och kall, balanserad och förnuftig. Däremellan kraschar hela jag och beter mig som en övergiven treåring. Igår tipsade Natalia mig om det här inlägget på Happydaiting.se och jag läste det, noggrant och ja visst är det så jag beter mig. Som en treåring som är påväg att överges för ett uteblivet sms eller att en kille jag träffat två gånger inte vill ses mer. Antingen får jag ångest och det enda jag kan tänka på är att jag aldrig kommer hitta rätt eller så vill jag ta kontrollen och avsluta det. Jag vill styra, jag vill att det ska gå snabbt så att jag kommer ifrån sankmarken och hoppandet mellan tuvor och får fast mark under fötterna.

    I söndags hände det igen och min värld blev svart. J och jag skulle träffas, han tog oartigt lång tid på sig att svara och när smset väl kom skrev han att han hade sonen hos sig, mamman var sjuk. Jag sjönk ner i analyser varför han inte skrivit det tidigare under dagen, varför han var så kortfattad mm. Jag analyserade hans aktivitet på Tinder och funderade över sanningshalten i smset.

    Senare på kvällen kom två sms till som jag kastade mig över och besvarade. Nästan tiggde och bad om en lunchdejt i veckan. Jag kände nästan skrapsåren på knäna och bröt mot min tumregel att ”less is more”. Det utlovade smset igår var 9 timmar försenat men det kom och enligt det har livet kört ihop sig och han räcker inte till. Så med hjälp av mina vänner och högst älskade bollplank fick vi ihop ett svar, med lagom dos omtanke och lagom dos distansskapande.

    Jag var nere i de mörka djupen i söndags för en kille jag inte ens vet om jag tycker om, men som jag är nyfiken på och när han inte hör av sig så svartnar det. Hur irrationellt är inte det? Suck.

    0
  • Relationer,  Tips

    Lästips: Attached

    Anknytningsteori, har ni läst, hört eller kan något om den? Okej, jag är nu 105 sidor in i en bok som jag borde ha läst för 12år sen. Oj vad mycket känslouppbrott, otillräcklighet, sårbarhet och dåliga relationer jag hade sparat mig.

    Jag är en solklar Anxious/Ambivalent någon som lägger mycket tid och energi på att analysera mina relationer. Som noterar exakt hur längesen det var sedan Mr T svarade på mina meddelanden, om han läst dem men inte svarat osv. Jag läser oerhört väl av förändringar i sinnesstämningar hos min partner och drar (ibland eller ofta) förhastade slutsatser om varför och vad jag gjort för att orsaka det eller kan underlätta det. Jag behöver regelbundna bekräftelser på att det är vi två mot världen. En kram, hålla handen, pussar och ömhet.

    Mr T däremot är med största sannolikhet en Avoidant/Undvikande och med det någon som inte kan knyta an, öppna upp, sätta ord på känslor eller säga ”jag älskar dig”. En aviodant/undvikande har ett stort behov av egen tid och distans i relationer, de har också svårt att svara på varför deras tidigare relationer tog slut och är i större utsträckning singlar/separerade än Trygga och Ambivalenta.

    Det är som att läsa en handbok för mig. Den är skriven för att hjälpa oss Ambivalenta att lyckas hitta den lyckliga kärleken, för vi söker och behöver den. och hur vi undviker att hamna i destruktiva relationer med undvikande. Nästa kapitel handlar om ifall vi redan är i en sådan relation, tips och trix för hur vi kan hantera det. Jag läser vidare med stort intresse!!

    0
  • Grubblerier,  Kärlek,  Lista,  Relationer,  T

    Om att hoppas och kämpa

    Vilka tvära kast livet utsätter mig för. Från en bra vecka, till en katastrof fredag och en ännu sämre lördag.

    Vad händer nu då? Ja efter långa samtal i helgen så har jag försökt att få lite svar på min oro och mina frågor. T är väldigt tydlig med att detta tror han att han känner just nu, och till skillnad från mig så är detta inget tillstånd som han inte tror han kan ta sig ur. Jag är av den sorten att när jag kommit så långt att jag säger det högt, så finns det ingen återvändo. Men då har jag också försökt prata om det på olika sätt innan det gått så långt. Han vill inte göra mig ledsen, men ändå vara ärlig… Jag är bra på alla sätt, han tycker väldigt mycket om mig, bryr sig om mig, hans barn tycker om mig – ja alla tycker om mig, men han älskar mig inte.

    Jag är en kämpare, jag vet att hoppet är det sista som överger människan och jag vet att jag är en kämpare utan dess like. Det kommer jag använda nu, jag har gjort allt från att googla till att lyssna inåt. T är fortfarande nedstämd och ett av symptomen på nedstämdhet är att du förlorar känslor för din partner. Rent logiskt sett finns alla de bra sakerna kvar, men kärleken saknas. Hobbypsykologar jag för mycket om jag kopplarTs saknade känslor till hans allmäntillstånd? I nästa vecka är hans första terpai/psykologmöte inbokat (ombokat igen) och jag hoppas verkligen att han går och påbörjar en behandling.

    Min terapeut tyckte ju i förra veckan att vi skulle gå i parterapi, för att lösa ut de knutar som trasslat till sig mellan oss. Jag vill verkligen inte ge upp, så jag hoppas att det kan vara ett steg vi tar.

    Summeringen av helgen är att vi har haft en otroligt fin helg tillsammans. Vi har promenerat, pratat och skrattat tillsammans. Jag har gråtit och gråtit, men jag tänker gå med på det han erbjuder. Han vill att vi fortsätter och ser var det tar oss. Hans tips till mig var “chilla, ta det lugnt och andas”. Han vill inte att vi gör några förändringar utan fortsätter och ger varandra tid. Jag, problemlösare som jag är, har frågat vad vi kan förändra, vilka mål vi kan sätta gemensamt och när vi kan utvärdera… det är inte alss så som T resonerar och fungerar. Så jag ska nu försöka släppa det här och lägga energin på att leva och njuta. Uppskatta det vi har tillsammans och hoppas att vi kan vända det här.  Tillsammans.

    0