Tjejsnack by Happy

En del av Girlytalk

Etikett: ivf

Jag är redo!

Så sitter jag på flygplatsen och känner mig redo för vardag igen. De åtta dagarna i solen har verkligen gett mig energin och hoppet tillbaks. Nu känns det som att jag är redo och taggad inför de utmaningar som jag vet kommer.

Det är inte bara resan med IVF och förhoppningsvis en graviditet som ligger framför mig i år. Dessutom ska jag ta hand om relationen till T. Det kommer inte att bli en enkel resa men jag känner mig bara mer taggad och redo efter distansen som den här resan har gett mig. Dessutom är jag så tacksam till Josse och den bok som hon plockat med och som bekräftar så mycket av mina aningar, funderingar och egna slutsatser. Det finns teori och forskning som visar att jag har rätt och att tro och hoppas på en hållbar relation utan förändring mellan mig och T är som att tro att en fisk klarar sig på land bara man hoppas tillräckligt mycket.

Så idag är jag tacksam för att jag är redo att ta till mig informationen i boken jag fått i min hand, solen och värmen har gett mig den energi som jag behöver för att klara resterande vintermånader och lusten att gå tillbaks till kontoret imorgon!

Februari

Årets andra månad, börjar det inte anas lite vår nu? Solen värmer lite mer och den visar sig lite tidigare och lite längre på dagarna. Vad är planen för februari då?

En solresa, en AW med gamla kollegor, ett besök på Gothenburg Horseshow med min syster och hästtokiga systerdotter och sen i slutet av månaden så börjar jag min IVF behandling.

Däremellan kläms det in en översyn av mina huslån. Kanske kan värderingen som gjordes i våras kan gynna mig så att jag kan minska amorteringstakten lite. Det skulle vara skönt att kunna sänka de månatliga boendekostnaderna och lägga de pengarna på hög för kommande investeringar. Får se vad bankmannen återkommer med för besked.

Sen hoppas jag att jag kan få in ett besök av mina föräldrar också, alternativt åka till dem en helg om det är så att det finns lite snö som möjliggör skidåkning. Och häng med Natalia och Icey som är på besök när jag kommer hem från solen. Och nattgästande fotbollskillar. En månad full av social energi, hopp om våren och tulpaner!

Nervös

Imorgon har jag mitt behandlingsplaneringsmöte med skaffa barn kliniken. Ett steg framåt. Jag tittade lite i Natural Cycles appen, om informationen stämmer är första möjligheten till befruktning ungefär 26 oktober och andra tillfället 22 november.

Sen beror det ju helt på behandlingsmetod, men jag försöker bara ta in tanken. 26 oktober är om mindre än två veckor.

Baka bäbis

Nu är nästa moment bokat. Det är så klart väntetid för att komma in på klinikerna, men jag hade räknat med att inte få en tid inom 3v – nu är det 4,5v men det är inte så mycket jag kan göra åt det!

Så 15 oktober ska jag ta med mig en vän och bestämma behandling. Sköterskan jag pratade med idag lovade att skicka hem lite material i förväg så jag kan läsa på. Och på måndag ringer gynekologen mig med sin rekommendation, utifrån vad han fått för testsvar.

Jag vet inte riktigt vad jag ska hoppas, men så snart som senare samma vecka har jag ägglossning enligt Natural cycles, så kanske, kanske görs det första försöket i samma vecka. Hur skrämmande/skoj/osannolikt hade inte det varit?

Godkänd!

Då är ytterligare ett moment avklarat i processen att bilda familj. Jag har nu genomfört det kuratorsamtal som är en obligatorisk del för alla individer som vill bli föräldrar genom assisterad befruktning med donerade könsceller (ensamstående, samkönadepar eller par som behöver stöd med ägg/sperma). Jag träffade en psykolog som under 45 minuter ställde frågor utifrån en tydligt definierad mall sammanställd av Socialstyrelsen.

Samtalet började med en öppen fråga hur jag kommit fram till mitt beslut, hur ser mitt nätverk ut och hur jag har kommunicerat kring mitt beslut att bli förälder. Därefter pratade vi om hur man berättar för barnet om sitt ursprung och hur jag ställer mig till frågan när och hur jag tänker berätta för barnet. Slutligen kom frågan, hur resonerar och känner jag kring att barnet kommer kunna ta reda på namn och kontaktuppgifter till donatorn i mogen ålder.

Jag måste säga att frågorna var bra, det kändes motiverade och psykologen bidrog med resonemang utifrån individer/par hon tidigare träffat samt hur Socialstyrelsen och även hon personligen funderade och resonerade i frågorna.

Hade jag inte blivit godkänd så hade det varit av anledningar om att jag inte haft möjlighet att förse ett barn med en trygg uppväxt, att jag inte haft ett etablerat nätverk eller att jag inte haft den ekonomiska möjligheter att ge barnet vad det behöver. Då hade jag fått detta kommunicerat och kunnat gå hem och justera det och sen begärt att få en omprövning. Viktigt information för alla er som oroar för det här samtalet!

Psykologen avslutade med att tydligt berätta att nu är nästa steg att kontakta kliniken för att boka ett datum för uppstartsmöte. På det uppstartsmötet kommer behandlingsform bestämmas, donator väljas och processen startas på riktigt!!

Mensvärk

Jag vill bara klaga lite, så jävla smärtsamt. Varken Ipren eller Alvedon hjälper. Vaknade vid femtiden imorse av att det kändes som om någon kramade min livmoder. Verkligen J ä t t e s k ö n t. NOT. Det är en dag av smärtstillande och igår var en dag av omättlig hunger. Jag känner mig bottenlös innan jag får mens. Inte bara sug, utan även hungern är enorm. Helt perfekt timing när man som jag känner att semesterkilona gärna får flytta tillbaks nu. Så idag är jag lite mer gnällig än normalt, och försöker någonstans ändå uppskatta att min kropp fungerar som en klocka.

Mindre än en månad kvar

Ja, till att jag ska på utredning, för att skaffa barn. Jag har inte skrivit om det på ett tag, för det har varit en process som gått lite på sparlåga efter det att jag bokade min första tid. Med mindre än en månad kvar har jag fått en spark i baken och sökt mer information.

En av de saker jag tittar på är kostnaden, vad kostar det att göra det i Sverige respektive Danmark egentligen? Är det så mycket billigare att göra det i Danmark, som det påstås. Kanske är det den starka Danska kronan som ställer till det, kanske räknar jag fel?

Kostnader i Sverige
Rådgivning läkare 1 600 SEK
IVF 47 000 SEK
Familjerätt 7 000 SEK
Hormoner/medicin 2 200 SEK
Besök hos beteendevetare 2 000 SEK
Totalt 59 800 SEK

Kostnader i Danmark
Rådgivningläkare 715 SEK
IVF /ICSI 38 000 SEK
Spermadonation 5 000 SEK
Hormoner/mediciner 15-20 000 SEK
Totalt 58 715- 63 715 SEK

Därtill kommer resor till Danmark, resor som jag inte behöver göra vid behandling i Sverige. Sen är det så klart en fråga om tid, kliniken i Danmark har ingen väntetid den svenska 3 veckor och så måste jag träffa en beteendevetare och jag har ingen aning om ifall det är väntetid för det mötet.

Just nu lutar det trots allt åt att jag gör IVF och om siffrorna ovan stämmer så blir det på kliniken här i Sverige, gissa om det här gör mig lite nervös men glad? Hade så gärna haft en man med mig på den här resan, men som Natalia skrev i ett SMS idag – hon är avundsjuk för hur mycket jag kan kontrollera i processen.

Att skaffa barn

Jag har precis sett Hanna Hellqvists kortfilm som heter Hannas Baby och finns på SvtPlay här och jag känner igen mig så otroligt mycket i hennes tankar, oro och funderingar.

Min oro med att skaffa barn själv är…

– att jag inte är tillräcklig. Som ensam förälder finns bara en, jag sätter ett barn till världen utan pappa. Utan en naturlig manlig förebild, jag tar faderskapet ifrån barnet inte bara som barn, utan under hela dess liv.

– att det är en rent egoistisk tanke och vilja. Jag vill ha barn för att mitt liv ska kännas komplett.

– tänk om. Tänk om något händer mig? Om jag blir barnets enda vuxen, hur ska barnet då klara sig? Det är inte snällt, inte alls.

– hur överlever jag de första 18 månaderna? Jag är helt ärligt jätte orolig för att hur jag skulle klara av ett och ett halvt år isolerad med en bebis. Att dag ut och dag in vara utelämnad åt en skrikande bebis. När jag väl får balansera upp det med jobb igen är jag inte orolig, men hur klarar jag den första tiden utan att helt krevera?

– tänk om barnet växer upp och inte tycker om mig? Inte förstår mitt val, tycker att jag gjorde fel och var egoistisk som valde barn… tänk om barnet inte älskar mig.

Det är några funderingar och oro jag bär runt på och som gnager. Är man två kan man dela, gör jag detta är det Jag och bara jag.

Barn

Som jag skrev i mitt förra inlägg har jag och T nu på riktigt fortsatt vårt samtal om framtiden. Hur han mår och hur jag mår, vad han behöver och vad jag vill. Samtidigt som det samtalet fortgår, för det är inte förändringar som görs i en handvändning, så funderar jag på vad jag vill. Vill jag sätta barn till världen utan pappa? Vill jag ta ifrån ett barn möjligheten att ha två föräldrar, att ha avlastning, att ha någon att dela vardag, minnen och vaknätter med?

T och jag kommer inte på något sätt att säga upp kontakten. Vi vill båda fortsätta träffas, dejta och se vad som händer framöver. Han  har erbjudit sig att följa med mig på möten med kliniken, han ser inga problem i att dejta en gravid kvinna – men så är han väldigt dålig på att sätta sig in i sådana situationer och har en viss glorifierad bild av hur “enkelt” det kommer att vara.

Jag funderar på vad jag vill. Vill jag bli ensamstående mamma eller vill jag ha is i magen och hoppas att det kan komma ett barn i en familjesituation?

Jag funderar, reflekterar och tänker att beslutet kommer när det kommer – min fertila period är inte över än.